ade friheten i min hand, så kunde jag nog ut-
tela de andra friheterna; Jag kunde gifva tryck-
rihet, talfrihet, jag kunde sända de stackars
vaptisterna religionsfrihet upp i deras fängelse;
nen det är ej tvertom. En gång bland tusende
unna ej de serskilda friheterna komma samla-
le. De skulle blott komma ensamme, ensam-
me väcka glädje, och sedan utan att lemna spår
efter sig, gå förbi folkets medvetande. Men då
riheten kommer, den hela, fullständiga fribeten.
lå kommer hon varm, glödande; hon tränger
in i folkets blod och ådror, hon väcker och
upplifvar.
Frihet! hvad omfattar ej detta ord. Jag ser
bonden vid plogen upprätta sig; jag ser borga-
rens bröst inandas den fria luften i fulla drag;
jag ser hafvet betäckt med skepp, med danska
skepp, icke besatta med en tysk storamirals
matroser; jag ser glänsa vapen och ser blodröda
drufvor rikt linda sig om dem; jag ser stolthet,
iycka och välsignelse; — och allt detta är fri
betens. Mine Herrar! .... dock nej! icke her-
rar .... inga herrar .... Bröder! Frihetens
skål! .
Efter det att derefter skålar blifvit druckna
för politisk sjelfständighet och för alla de, som
man vet kvad de vilj2, proponerade
M. Goldschmidt Borge:skapets skål! Han me-
nade icke det borgerskapet, som marcherade ut
till exercis på Stadshagen, med röda rockar och
hvita byxor, och som har det hederliga upp-
draget att vidmakthålla ordningen, under de:
att soldaterna paradera. Det var för ett större
borgerskap, i hvars. leder han trodde sig kunna
inskrifva alla här närvarande. Det var för dez
samlade hären, hvilken, huru spridd den än må
vara, marcherar fram i slutna leder, till strid
för det nya. Det var för honom en impone-
rande anblick, dessa slutna leder. När han såg
de beväpnade bataljonerna marchera upp, med
gevär på axel, tänkte han alltid på den kraft de
kunde utveckla emot främmande legosvenners
oordnade, maroderande skaror; på den seger de
kunde hemföra. Afven vi, sade han, hafva lego-
svenner och marodörer att bekämpa; äfven vi
skola med Guds bjelp segra. En skål för bor-
gerskapet och dess seger!
Grine föreslog derefter skålen för en valre-
form. Sedan skåien för det fria borgerskapet
var tömd, ville han föreslå en annan skål för
en reform, hvars utförande först kan göra den
stora pluralitaten af borgerskapets medlemmar
till aktiva Statsborgare, i stället för att de hit-
tills endast varit passiva; nämligen, för en vai-
reform. Han erinrade derom, att konungen vid
sitt uppstigande på thronen tillkännagifvit, att
ban ville ännu vidare bygga på ständerinstitu-
tionen, och således erkänt, hvad alla tänkande
medborgare äro ense om, nämligen att den nu-
varande ständerrepresentationen icke kan anses
tillräckligt utvecklad för att vara ett medel att
begrunda och betrygga Danmarks framtida väl,
och att dertill erfordrades ännu mera. Imedlertid
hade ingenting blifvit vidgjordt; formen är ännu
denssmma, som då den först blef införd, och, i
stället att utveckla sig, har den tvertom förlorat
i sin betydelse. Han önskade att löftet måtte
uppfyllas, medan hans mej:t lefde — och såle-
des reformen snart ske. Men maktpåliggande
var äfven huru den skedde, denna vidare ut-
byggnad af ständerinstitutionen, som i ständer-
nas egna framställningar kallas en utveckling af
foikets samhällsförhållanden, och i folkpetitio-
aerna 4840 utan omsvep uttrycktes med ordet:
skattebevillningsrätt. Det kommer icke endast
an på att föra ständerbyggnaden i höjden, utan
man måste äfven vidga dess grund. Ingen pri-
sar den byggmästare, som gör ett hus bredare
och vidare, än den grund hvarpå det hvilar.
Men grundvalen för ständerinstitutionens sanna
betydelse är vallagen; det är dennas utvidgning,
som skall gifva den kraft och betydelse såsom
folksak. Talaren såg här ganska få församlade
att fira stiftelseårsdagen af dennas institution,
emot de förra åren. Man säger väl, att anled-
vingen dertill är, att de väntade goda verknin-
garna deraf uteblifvit; men talaren frågade, hvil-
ken andel det då är, som de utebhfne kunde
anse sig hafva i stärdernas inverkan? År det
bara valmän, som hafva upphört att fira Maj
festen ibland oss? eller är det icke snarare köns
Jan af att vara utesluten genom närvarande val.
lag, som gör antalet så ringa? Det är blott fa-
stighetsegare i städerna och större proprietärer
samt räntetagare, som hafva valrätt och valbar
bet; det är blott dessa, som representera oct