SEE AA
DEN GREKISK-RYSKA KYRKANS CEREMO-
NIER OCH FESTER.
(Forts. från gårdagsbl.)
Förvandlingen.
Liksom förberedelsen begynte med en kraftfullt
uttalad kungörelse, så börjar förvandlingen med en
herrligt sjungen psalm, hviiken det är angenäm!
att höra i alla ryska kyrkor, men en verklig
njutning i hufvudstädernas kathedraler. De kung-
liga dörrarna öppnas, och med ens visar sig det
prydda altaret och det aildraheligastes lysande
inre för folket. I samma ögonblick öppnas ock-
så sidodörrarna, och helakyrkans presterskap ut-
kommer i procession från en af dem, bärande
brödet och vinet; framför dem går en diatschok
med et brinnande vaxljus. Efter denne kom-
mer öfvarste presten med silfverkalken i bander,
tält efter honom en annan, bärande silfverpate-
nen på hufvudet och efter dem flera andra pre-
ster. I denna ordning stanna de ett ögonblick
framför de kungliga dörrarna, och diaconen be-
der högt en bön; derpå gå de, genom ikonasta-
sens dörrar, tillbaka i det aldraheligaste och
sätta, under singea: pIsse Cheruwimir, högtid-
ligt brödet och vinet på altaret, der förvandlin-
gen nu skall försiggå. Öfverste presten knäfal-
der vid altaret och läser en mängd böner för sig
sjelf för att helga sig till brödets och vinets in-
vigning och bedja om Gud bistånd.
Medan en prest, icke hörbart men synbart
förrättar detta derinne, framträder diaconen åter
1 sin förra ställning såsom härold och ropar el-
ier sjunger med dundrande röst ut i kyrkan or-
en: ltite ogluschennui da mnekto is ogluschen-
nuich! Går ut, j otrogne, så att ingen otrogen
törblifver i kyrkan! Wi, trogna ansigten ), sko-
ja ständigt bedja Herren om hans frid.n
Denna ceremoni torde vara ett arf från kri
stendome.s äldsta tider, då hedningar och krist-
ne voro blandade i Greklands städer. Men ä-
wena nu för tiden måste judar och mubhammeda-
ner, om sådana äro i kyrkan, gå ut, emedan de
ej få vara närvarande vid den förestående, heliga
) Ordagrannt öfversatt.