RIKSRATTETN,
Tjnugusjunde målet,
Om grundlag:vidrigt ingårgen borgen å Statens
vägsar för å St. Barthelemy-kassans vägnar
utgifna obligationer. I
(Forts. fr. Lärdassb!.) ;
I anledning af det förut meddelade Justitie-om-
budsmannens slutpåstående (se lördagsbladet) ateu
Friherre Stjerneld, en slutförklaring. bvari He Ihre
sig förenat. I denna slutförklaring bestrider Frih.
Stjerneld helt och hållet tillämpligteten af g 76
Regeringsformån, på ifrågavarande mål. Han yit
rar i snledning dersf följande: Såvida en åt-
färd skall innefatta förbryte!se emot oftanämnde
76 Regeringsformen, erfordras icte allenast till-
varon af en obestridlig egkuldsättning (hvilket för-
hållande jag tror mig hafva visat här ej vara för
handen) utan äfven, enligt lagbudets bokstafliga
innehåll, att den förmenta gälden obestridligen be-
laster Riket, det vill säga: stadnar på Rikets — ej
på någon annans — acsvar och betalnings-skyl
dighet.
Med afseende härå beböde jag nu, till undan
rödjande af den emot mig väckta anklage!se för grund-
lagsbrott af nyssnämnda art, alienast åberopa det af
Hög!cfl. Riksrätten nogsamt kända förhållande, hu
rusem vid sistförflutne Riksdsg, sedan till Rikets
Ständer framställning blifvit gjord angående visse
Kabicettskassans behof och förbindelser, dervid bland
annat kassens omförmälda garanti för Kolsnial-De-
partementets skuld är vorden serskildt uppgifven, —
Rikets Sänder, lårgt ifrån att anse sig ens utur
moralisk och politisk synpunkt, mindre i lagligt hän-
seende, försundne till någon ansvarighet för Kabi-
nettskassans nu ifrågavarande, eller öfriga uppgifne
transaktioner, fastmera vägrat allt anslag för dess:
behof; utaf hvilket Rikets Ständers beslut, huru be!st
detsamma än må bafva tillkommit och biifvit moti
veradt, åtminstone det är en klar och oemotsöglig
följd, att man i närvarande stund ej kan påstå det
vara utredt och gifvet, att Ksbinettskassans borgens
förbindelse verkligen tillhörer och belastar Riket.
Likväl måste äfven denna omstävdigbet vara, ej bloti
uppgifven-och förutsatt, utan lagligan styrkt, innan
ett åtal angående öfverträdelso af 76 Regeriogs-
formen kan med befogenhet väckas och fullföljas.
Ehuru således Höglofl. Riksrätten lärer finna Ri-
kets Ständers ryss anförda beslut ovillkorligen ligga
i vägen för Hr Justitie ombudsmannens talan i den-
nå del, vill dock jag, å min sida, ej grunda mitt
slötliga försvar bärvtinnan på en under rättegånger
tillkommen omständighet, hvars inträffande jag, så-
som embetsman och enskild medborgare, djupt be
klager, utan går jag, med den anklagades rätt och
pligt, att yiterligare bemöta de af åklagaren anförda
skäl, och söka ådazalägga huruledes, äfven i före
vararde punkt, åtalet, från dess ursprung och obe
roende af sednare tillfälligheter, saknat stöd al lag.
I ändamål att, emot svarandernes bestridande
visa det Kabinettskassans förbindelser äro statens
och belasta ritet, anmärker Hr Justitie-ombudsman-
nen uti slutpåståendet: att nämnde kassa skall in-
till närvarande tid bafra varit till betydligaste de-
jen sammansett af bidrag från anslaget till Minister-
staten och från extra utgiftsmedlen, och så till vida
utejorts af tillgångar från andra och åttonde huf-
vadtitlarne, hvilka af rikets ständer vid hvarje Riks-
dig beviljades; och att, bvid detta förhållande, er
Köabinetiskassan, utöfver dess dåvarande tillgångar
(?) ålagd borgen för Barthelemykassan, syntes haf-
va åsyftat rikets eller statens skuldsättning i sam-
ma mån, som framde!es ingående Statemedel der-
pvid päräknades.a Sisom stöd för ett åtal, hvilket
endast kan grundas på bevisning om uppenbar öf-
verträdelse, i rådslag till handling, utaf tydlig lag,
åberopas således här, att den anmärkta åtgärden
synes hafva åsyftat Statens skuldsättning i en viss
mån, medelst ett obehörigt påräknande af medel,
som framdeles förväntades komma att inflyta: Om
denna slutledning, å ena sidan, utmärker en för den
avklegade gynsem varsamhet bos åklagaremakter,
går den dock, å den andra, nog längt inpå uppså-
tens och syftningarnes, från juridisk undersökning
fridlysta område; och man frestas att dervid tänka
tillbaka på det, under Franska revolutionens skräck-
tider rubricerade brott, som bestod utiiråksd miss-
tanka för att vara misstänkt. Men jag fäster mig
ej vidare vid dessa uttryck, utan vågar påkalla Högl.
Riksrättens uppmärksamhet å det serskilda förbål-
lande, som med Kabinettskassan sig företer, i så
måtto, att denna Kassa bildas af medel, som dertill
af Kong!. Maj:t, efter godtfinnande och omständig-
heternes föranledande, men ej af Rikets Ständer vid
Statsreg!eringarne, anvisas, och att samma Kassa
i öfrigt står under Kong!. Maj:s omedelbara, fria,
disposition, utan behof af föregången anmälan der-
om i Statsrådet, utan att vara underkastad greanak
ning af Statsverkets Revisorer elier Kong!. Kammar-
rätten, och utan annan redovisningsskyldighet för
förvaltningen, än den Konungen enskildt kan behba-
ga af vederbörande inom Kabinettet äska och till
formen bestämma. Detta allt utviser Dugsamt, att
Ksbinettskassan icke utgör någon del at Statsver
ket, eller eljest kan räknes bland Rikets förvaltende
Inrättningar; och då endast på Kongl. Mej:ts nåsi-
gå förordnande ankommer, så väl att pröfva, af hvil-
ka s:ags disponibla tillgångar Kabinettskassans be
hof skela förses, som ock att till serskilda ändamål
använda extra utgiftsmedlen äfvensom besperingarne
å Ministeranslaget, lärer den tillfälllga omständighet,
att medel blsnd annat från ryssnämnde två källor
blifvit till Kabinetts-kassan anvisede, icke kunna
förändra Kassans verkliga egenskap i förhållande
RR —— AL L-AVL