uar Halla latt, HVvVAU SUI ISYUUTIDGL laggt Uv danske patrioterna på bjeriat. Då flera af dessa tal tilka vittoa om mycken qvickhet och karakterisera flera af Danmarks märkvärdigaste min, torde vi få tilifalle stt snart meddela ett och annat kort utdrag deraf. ——L Ktm — ÖOaktadt den verkligen oemotståndligt vackra väderleken i går eftermidda;s, hade ewt ganska talrikt auditorium samlats på fru Frösslinds benilicespektakel; vi skulle tro att huset var på få platser när utsåldt. Det bevisar att publiken icke för!orar ur minnet sina gamla vänner, och för fru F. på dess sida bör detta vara en serdeles tillfredsställande ersättning för den glömska, hvari hon af kungliga teaterdirektionen blifvit på de sista åren skjuten tillbaka. Spektaklet var för öfrigt i a!la sina delar ett högst angenimt cch underhållande. Den lilla komedien Porträttet är ett af dessa numera något föråldrade versifierade stycken på Jångtrådiga alexandriner, åt hvilka våra förfäder applåderade med så mycken god smak; men det saknar icke sina små qvickheter, hvilka icke underlåta att göra effekt, då de återgifvas med så mycken finess som af fru Frösslind och så mycken bonhommie som af herr Söderberg. Fiu F. hade för sig sjelf valt den gamla farmoderns roll, och det var icke utan sin synnerliga apropos, når hon talade om sina fordna lysande dagar, då hon ännu förtjuste med ungdomens hela fägring. Barberaren i Sevillan sjöngs med vanlig ensemble och verve af herrar Gänther, Bellett;i, Kinmanson, Dannström, och fru Gelhaar drillade så vackert som hon gör, när hon är som aldrabäst. Herr Belletti erhöll denna gång ingen lagerkrans, men deremot en oerhörd massa applådissemanger, och i denna roll förtjenar han det verkligen för sitt qvicka spel och sitt sprittande föredrag af denna par excellence spirituella musik. Herrar Dannström och Strandberg utförde en scen ur Den Stumme, äfvenledes med berömvärd känsla och vigör. Fru Frösslind, som vid sin entre mottogs med enbälliga bifallsyttringar, blef efter spektaklets slut ytterligare framropad och applåderad.