svarar för hans uppföraude. Då gossen hörde
dessa ord, lyste gladje ur hans ögon. ÅAh jä
det gör jag,y svarade Troberg. Nå godt, då ä1
det afzg.ordts — och med dessa ord sprang kap
tenen ut på landgången.
Fan i dig pojkel sade Troberg litet förargac
på sig sjelf och hela uppträdet, der skulle jag nv
stå och ljuga ihop en hel ramsa för kapten
för din skull; men lika godt, håll nu ord.o Vai
säker, Troberg! sade gossen, som nu fått veta
namnet och liksom tyckte sig mera hemmastad t,
hvarföre han aflade den förut nyttjade titela aj
båtsman. Var säker, Troberg! — han skal få
glädje af mig. Det vackra skeppet Victoria från
Malmö ställde dagen derpå sia resa utför ström-
men och derefter ut i vida hafvet.
Baron Gustaf Gyl!enfält hade lyckligen blifvit
räddad från döden, han satt nu ungefår en måi-
nad efter mordnatten vid sitt bord med ombun-
det hufvud, som han stödde med begge händerna,
och var sänkt i djupa tankar. Då hörde han sin
tants sidenklädning frasa i yttre rummet och snart
stod fröken Ju!ianas resliga gestalt framför honom.
God morgen min kära nevöp, sade hon och räckte
fram sin hand — Gustaf kysste den — :0o1d dag
min nevö; jag har gått ner till dig, för att sarmn-
tala en stund vid dig; då min saliz bror, din
far, käre Gustaf, och min andre bror hofmarskal-
ken, din farbror, dogo, bådo de mig begge att
jag skulle vara en moder för dig och för det
arma folket; jag har så godt jag kunnat uppfyllt
mitt kall såsom folkets moder och jag bar biifvit
belönad med dena mest hängifna kärlek och den
innerligaste trohet; min Jeanette, kammarjungfrun,
nemligen, berättar mig hvarje dag förnyade prof
af folkets tillgifvenhet och tacksamhet; när den
förskräckliga natten hade varit, frågade man na-
turligtvis efter ditt tillstånd; men äfven efter mitt:
det stackars folket fruktade, att jag skulle dö a!
alteration och gaf sig ingen ro, sade Jeanette,
förr än jag visade mig i fönstret.n