och ett par stora tårar runno ner för de bleka-
kinderna, af sorg ölver att hans ord ej blefvo.
trodda, förskjut mig icke, låt mig komma med
på skeppet, det må gå bur det vill, om jag bry-
ter mitt löfte, så kasta mig i sjön! jag är då inte
bättre värd.s
Hm hm, det är ändå synd orm kräket, mum-
lade Troberg vid sig sjelf. Nåhp sade ban högt
pom jag nu toge dig med på mitt ansvar, hvad
finge jag för det? .
Jag har ingenting att gifva — fastän jag mins
något, jag har något — det skall ni få om ni
tar mig ombord., j
Jaså, det är väl tjufgods kan jag tro — nej:
tack! jag menade ej penningar och dylikt strunt,
utan jag menade: kan jag få annat än förargelse
af dig?, pnAldrig, aldrig försäkrade gossen, jag
skall vara lydig och beskedlig, ni skall få glädje
utaf mig, hederlige båtsman.
Se sån, sade Troberg, der kommer;kapien —
hör pojke! båll med mig, så skall jag försökal
Kapten var en liten tjock, rödbrusig figur med
hvit hatt på sitt tunna svarta hår — Jaså nu
äro vi då äntligen härifrån,, sade han i det han
svettig och andfadd kom ner på kajen; hör hit
Troberg! äro alla der? Ja kapten! utom Lär
man , som gick opp i stan, — njaså, det är då
en förbannad kratta med sitt spring på alla
krogar. Hvad är det der för en trasvarg. Åh
jon, sade Troberg, phan är slögt med mig och
min — jaha, min systerson — han heter Carl
— ja Carl Nord, nu kom han hit och vilie nöd-
vänvigt bli kocksmoat e!ler stewart på fariyget.
sJasin, sade kapten, pär: det din systerson, då är
7
väl pojken bragice Bä nskell få följa med om du