ten som ett knifstygn; men Trobergs ansigte var
ett af dessa, som icke väcka fruktan utan för-
troende, den staekars gossen beslöt derföre att
säga den hederlige sjömannen allt; han satte sig
ved bredvid bonom och såg honom länge med
siva redliga blå ögon i ansigtet. Nå, hvarföre
ser du så på mig? frågade Troberg och tände
en ny cigarr. Jag ville sen, sade gossen, om
båtsman har bjerta i sig att göra ett barn olyck-
tigt. Åh prat, iote har jag det din lilla Nöten-
bom, inte ville jag göra någon olycklig. Bits-
man vill då inte göra mig otycklig? Hvem
fan har sagt det? svarade Troberg och skrattade,
jag tror du vurmar. Nej båtsman, jag vurmar
icke, men jag vill tala om hur det hänger ihop
med alltsammans.p Nåh sjung ut, min lilla ung-
tupp! — hvad är det? frågade Troberg och blå-
ste en rökpust i luften. Omp,, började gossen
och fattade matrosens grofva hand mellan sina,
om ett barn blir uppfostradt bland tjufvar och
de som illa göra, bör barnet straffas för det?
VÅh nej, hvad rår den stackaren för den saken
— är du en sådan en? frågade Troberg. Ja
båtsman, jag är uppfostrad bland tjufvar och de
hafva haft mig med sig — ja jag har stulit åt
dem., Fy fan, sade Troberg, är du en sådan en?a
Men jag har ångrat mign, fortfor gossen ifrigt,
jag vill bli en hederlig och god menniska, de.
är derföre jag vill från land, här ligger förderf-
vet och lurar på mig öfverallt — Vill båtsman
bli den som leder mig på bättre vägar — säg
båtsman? Hm, hm — men om du är en in-
piskad krabat, som stjäl ifrån kapten och styrman
och mig — hm hm, då finge jag heder just utaf
dig. Nej käre herr båtsman, ropade gossen