M———— LALLE
Kom ihåg, min son, att vi alla en gång skola
mötas — du råkar först min Anna — hv.ska
till henne, em hon ej redan vet det, att hen-
nes jordiska fader förlåtit henne och dig — så
visst som den himmelske förlåter sina barn de-
ras skulder.n
Den gamle beredde Gustaf till döden och då
han gick, var det liksom ett helgonsken omgil-
vit hans anlete. Salige äro de som kunna hug-
svala.
Jaså, du vill då nödvändigt med ombord ?)
sade Troberg, sittande på kajdammen vid Norr-
köpings hamn; pjaså du vill bli en sjögast? —
hvad heter du pojke? — Jag heter: Carl, sade
gosser, soch vill bli en dugtig sjöman om jag
får. Ja, jan, sade Troberg, det är lätt sagdt,
men inte lätt gjordt, du må tro att det är inte
att leka med — du har väl dina papper och
bevis i ordning, annars så tar inte kapten emot
dig ?
Gossen rodnade och dyrrade af förskräckelse,
ett sådant binder hade ban inte tänkt på. Nej,
— bevis? — nej sådana har jag icken, svarade
ban.
Den ärlige sjömannen kastade en cigarrstump
i sjön: — se så, för fan,, sade han, så skaffa
dig då. Hvad heter far din? Jag vet inte.x
Nåh, mor din då?, bon hette Anna — nåh,
hvar är du hemma ifrån? — Jag är från Stock-
holm. — Jaså, hvad är du då tör en gynnare?
bur gammal är du?, — Jag är elfva år unge-
fär.o Jaså — nåh, hur har du kommit ut i
verlden ?
Hvarje fråga skar den stackars gossen ini sjä-