de gumman; annars tror han att, det är orik tigt, och Gud bevara mig ifrån att bedra någon! ärlighet varar länpgst., — Behöfs inte,, sade mannen; behöfs inte; jag känner madame jag; men madame, bara inte pojken sqvallrar ur skolan., — Ah nej, det är inte farligt,, svarade gumman; han tiger nog stackars barn; Odell skall veta, att jag på sätt och vis upptagit den der gossen, för si Odell minns den stora branden på söder fyra år sen; då bodde jag deruppåt jag också, och gick ut om natten och såg på branden; men si då jag gick hemåt, kom der en liten tulting halfnaken springande och gret för Prinnande lifvet. Hvad gråter du för? frågade jag. Hvar är mamma? frågade gossen och fick tag i mig och såg på mig med sina blå vackra ögon, liksom han bedt mig om hjelp. Jag blet riktigt rörd jag, och tog gossen på armen. Han kunde vara omkring 4 år. Hvad heter mamma? frågade jag gossen och kysste honom. Hon heter mamsel, sade gossen. Och hvad heter du? frågade jag vidare. Jag heter Carl! svarade då den lilla gossen. När vi kommo hem t0g jag vidare reda på dei stackars kräket, han hade fiot linne och ett band om halsen hvarpå en guldring hängde, en liten vacker ring, fast han inte tycktes mycket värd i guldvigt; jag ville gömma ringen åt honom för inte ville jag taga något från barnet det förstås, ty att taga något från små barn är en syad som a.drig Gud förlåter på den yttersta dagen; men si det må Odell tro blef en låt och ett gråt på barnungen, så att jag blott gjorde en starkare snodd, så att han icke skulle tappa bort ringen. Han omtalade vidare det hans far — hvad har hette mera än Gustaf visste han icke — att far hans gifvit ringen till hans mor. Det var förstår Oleil icke lätt att få rätt på modren, som också troligen icke frågar stort efter polen Gi hon icke en gång lyst i Dagblidet efter honom. På det sättet behöll jag gossen, ty jag hiler ef pojkbytingen och han håller af mig, ja, ja — allt sedan de svälte och slögo min Afred så att hon dog stackars gosse der ner i häktet, har jag v:Tit så ensam., Den fula gumman lutade sig ner öfver gosser och kysste honom på pannan — Gud bevare di;