sammankallande och sammanvaro, 0. 8. v., men svår-
ligen medgifves den äfsenledes begärda föreningen
af de båda danska ständerförsamlingarne och offent-
lighet vid förhandlingarne. Dervid stapnar nu hvad
som kommer satt fortbyggas på provincialständerne-
grund. Om också dessa utvidgningar beviljas stän
derna på deras begäran, så lemnas det troligen å
hertigdömenas val, om äfven de vilja mottaga dem,
emedan de ej anhållit om dem. Här kom det päm
ligen ej till någon anhållan om en konstitution, utar
det stannade vid fruktlösa öfverläggningar derom.
Men ständerna skola bereda sig sjelfva stora svå-
righeter, när det sedan i de förestående sammen
komsterne blir fråga, om någon konstitution skall
införas, samt huru den skall blifva beskaffad. Itan
karne härom råder nämligen den största olikhet, så
väl ibleard de olika folästemmarne, som ibland år
liberala, hvilka drifva saken. De danska liberal:
önska en gemensam konstitution för konungsrikei
och hertigdömet Schleswig, således äfven en gemen
sam ständerförsamling, ja, flera ef de raest afgjord:
liberala förklara rent af, att de heldra bibehålls
slolus Quo, än de vilja hafva en konstitution, bvara
Schleswig ej blefve delaktigt. Men härpå vilja Sch!cs
wigarne alldeles icke ingå; de vilja ej upplösa ban-
det med Holstein, utan keldre tillknyta det starkare:
här, liksom i Holstein, önska de liberale en gemen
sam konstitution, efter endra tyska stater, t. ex.
Hessen- Cassels, förebild, och naiurligsvis de både
församlingarnes förening, bvsrom man redan anhål
lit treztne gånger. Här är man beläen med min
dre, än i Danmark, der man bar den norska för
fattningen i sigte.
Till denna, för regeringen ej oangenäma, konflik
kommer, att de tvenne försemlingarne, som äro me:
moderata och innehålla de mest aristokratiska ele-
menterna, komma att sammanträda först. Då nu
de jutländskta och schleswigska komma efter, så sluta
de sig af klokhet till de förras allmänna anhållan.
och några, möjligen skeende, noggrannare bestäm
melser, blifva ej ef synnerlig vigt. Men dessa för-
och efter öfverläggningar äro, äfven utan afseende
på politiska reformer, ett stort ondt, emedan de
föranleder tidsspillan, samt lätt uppväcker afund och
egoism. Förhållandet här är nämligen helt olika de:
i Preussen, emedan en likmässig legstiftning och
ett gemensamt intresse alltid existerat så väl i
de serstilda danska provinserna, som i Schleswig-
Holstein. Msn måste derför i sanning beklaga, av
Fredrik VI ej lefde så länge, att hon, såsom han
lärer hafv2 ämnat, kunnat utfärda beslutet om dr
echleswigska ständernas förening med dö holsteinska
och de jutländska med öarnes. Christian VIII hade
icke lust, vid sitt uppstigande på thronen, att före
taga denna förändring, och bestormades äfven för
mycket sf det exalterade, netionella partiet i Dan
mark med dess intensioner på Schleswig; men man
har all anledning tro, att konungen nu är mer upp-
lyst om ställningen och icke, genom politiska me-
del, vill åtskilja hvad naturen och folkandan för
enat. Redan den modifikation i ministeren, som
nyligen skett, är en borgen derför. Mösting, som
till siut (till och med var micister utan portfölj, af-
gick något förr, och sedermera Crabbe Carisius, samt
grefve Moltke, den förre utrikes minister, den sed-
nare president för det tyska kansliet. Alla tre voro
Danskar och anbängare af de trenne hertigdömenas
onaturliga sammansmältning med konungariket, hvil-
ken id herrskat hela detta årbundrade, utan att
åstadkomma något annat än missnöje. Den mycke!
bildade och tyskt sinnade grefve Rantzau drog six
redan förut tillbaka till sina gods i Holstein, em?
dan ban ej gillade detta system, som ville göra sig
alltmer och mer gällande. I deras ställe har grefve
Henrik RBeventliw Criminil, förut öfver-prokurator
vid tyska kansliet och kunglig tommissarie för de
schleswig holsteinska ständerna, blifvit utrikes mi-
nister, och fans äldre bröder, grefve Joseph Revent-
low-Crimiznil, president för tyska kansliet. Båda
bafra på sina förra platser talat för hejgden af her-
tigdömenas rättigheter och nationalitet, äfvensom för
de båda ständerförsamlingarnes förening, och de
äro män, som icke blifva sig sjelfva otrogna. Ocr
sted bar dertill blifvit minister utan portfölj, och,
ehuru dansk, bar ban redan förut lika rättvis!
som öppet förklarat sig för hertigdömenas rättig
heter. Väl bestir ministåren och statsrådet nu,
då utrikes-ministern bar ett halft års tjenst-
ledighet, för att resa, i sjelfva verket blott
af Dansäar, men detär mer än sannolikt, att presi
denten för det tyska kansliet med det snaraste blir
utnämnd till gaheime-statsminister och ledamot ar
statsrådet, hvilket alltid varit fallet; annars skulle
det tyska kansliet stå lingt efter det danska, j
hvilket redan tvänne ministrar finnas, Oersted och
v. Stemann. Det berättas dock, att den sednare,
hvilken är mycket impopulär såsom konseljpresident,
skall afgå, och Oersted intaga hans plats. Afven
talar man om firansministern, grefve v. Moltkes,
afgång. I hertigdömena önskar man allmänt, at:
hans plats måtte integas af borgmästaren i Kiel,
etatsrådet Jansen, hvilken redan för länge sedan vi
sat sin utmärkta skicklighet dertill. Danskarne hafvz
ingerting annat att invända emot honom, än att han
är Tysk och, sisom ledamot af Ständerförsatvlingen,
röstat för de båda hertigdömenas enhet. Hos rege-
ringen torde det ligga honom i vägen, att han för-
klarat sig fer en konstitution; vidare heter det, att
sektionschefen i tullkammaren, etatsrådet Franke,