färdigt, men i förltande på den ännu någoörlus-
da blida väderleken, trodde vi oss kunna ligga
några nälter på vinden, som då var tätare än den
nedre våningen. Natterza blefvo ganska kalla;
och det var exv Guds synnerliga nåd att ej nå-
gon af oss insjuknade. Det var en egen belägen-
bet, dessa första dagar i vårt nya hem. Samma
dag vi ditflyttade, kom jag ifrin Milwaukee, dit
jag inrest, för att köpa eu kamin, den jag nu
medförde och den vi placerade på några bräder,
som i hast lades öfver tvärbjelkarne, hvilka nu
stödja ett bättre golf. Snart uppgjordes ena eld
kring hvi!ken vi ailtförväl behöfde värma oss
efter en 3 mils vandring under ett temligen skarpt
regn. Vi åto vår qvällsvard utau stolar eller
bord, lågo sedan påklädda på vindens hkaledes
provisionella golf, af några i hast upplagda brä-
der. Locket till en af våra stora kis:or upyo-
skjöts och tjenade iemte sjeliva kistan, till dörr.
Springorna på väggarne voro så stora, att vi ge-
nom dem kuoge utskicka bete till våra utanför
fastbundna oxar. Med allt detta förlorade vi
icke modet och förtröstan på Honom, som un-
der hela vår resa varit vårt beskydd och vår
tillit. Inom några dagar blef vår honing mod-.
dad i springorza. Jag gjorde åtskilliga resor ef-.
ter bräder, hö samt öfriga effekter dem vi ej ge-
nast kunde mediöra, och under tiden arbetade
Carl på golfvets och vindens fulländande; en
ordentlig dörr insattes i stillet för kistapparaten.
Alit detta var ej väl fullbordadt, förrän en tem-
ligen skarp köld inföll under hvilken det skul-
le varit oss omöjligt, att tullbripga ett dygn i
stugan sådant dess utseende var i begynnel-
sens försthet. Eter hand hafva vi blitvit
hemmastadde i vår nya belögenhet och vår
stuga, som allt ifrån början var oss kär, o-
aktadt dess bristfälligheter. Vi bade rest så
mycket, och så olta transporterat våra saker
från ett ställe till ett annat, att vi voro glade,
att en gång komma på bestämd ort, vi trifvas
nu rätt väl, ehuru vår bostad nästa sommar tarf-
var åtskilliga reparationer i anseende till omöj-
ligheten för oss att genast erhålla torrt trädvir-
ke till tak och golf, som derföre måste läggas
om. Belögenheten är en af de vackraste, man
kan tänka sig. Vår boning hgger i en eköpp-
ning straxt invid stranden af en insjö. Framför
oss ligger på ett bösshålls afstånd en den sköna-
ste holme, tätt beväxt med ek, den amerikanska
tallen samt granträdet. På ett litet afstånd ba-
kom oss är ett godt Barr-oaksland, som i vår
skail af oss upplöjas till åker. Hela vår omgilf-
ning liknar något vissa trakter af Biekinge, eiler;
ock en del af Djurgården vid Stockholm. Sjön?
lär vara ganska fiskrik; flockar af gäss och an-
der bada sig i dess vågor. Skogen är uppfylld
af talrika bjortar och annat vilbråd, hvaribland
dock inga äro särdeles farliga hvarken för oss
eller våra kreatur, hvilka nu (slutet af Januari
månad), i brist af stall, gått lösa i skogen. Vil-
da kalkoner finnas här i öfverflöd, likaledes Fa-
saner och Prairie-höas, hvilka sednare i synner-
het just skulle vara en läckerbit för gourmander.
Våct tilla Logghouse hafva vi nu sökt göra så
comfortabelt svm möjligt. Detta har will de
mesta varit Carls sysselsättning, som mera än
undertecknad är bemma i konsten att föra hyf-
veln och yxan. Mina occupation har deremot
varit att foretaga hvarjehanda resor till qvarnar!
m. m., uppköpa bråder, mjöl, kreatur ceh öfriga
förnödenheter, så att jag derigenom vunnit en
liten kännedom såväl 1 Engelska språket, som ai
grannarres hemseder och landets lokala förhål-
landen. Julaftonen åto vi för första gången vid
eget bord. Hittilis hade en af de till allting nyt-
tiga kistorna begagnats i stället för ett dylikt..
Då skankte oss Carl till julklapp ett temiligen
passabelt bord, hvarvid vi med förnöjdt sinne
ålo vår risgrynsgröt, och med rörda bjertan
skickade miåvgen tenke tillbaka till vår älskade
hembygd, talavde om mödrar, syskon och vän-
ner. Din julklapp, broder! den vackra sjöskums- :
pipan, som jag förra julen erhöll af dig, och som .
sedan min ankomst till Amerika varit föga be-
gagnad, stoppades nu högtidligt med svensk to-
bak, och jag tyckte mig se dig sjelf sittande
framför mig vid bordet, uppvecklande julklap-
parne och läsanda de ofta rätt roliga påskrifter-
na. Jag eriorade mig eder alla och edert trefliga
julbord, små gossarnes glädje och munterhet; jag
erinrade mig ännu en gång min egen barndom :
och dess jultfröjd, fader, moder, — — huru myc-
ket hade ej tiden tjrändrats! — Dock jag glöm-
mer, att jag skrifver ett bref, hvars 4:sta afdel-
ning är ämnad att tryckas. Jag återgår nu till
allmännare omständigheter och vill med nigra
få ord lemna eder en beskrifning öfver Wiscon-
sin. J begären af mig några upplysningar om
landets Fiora och Fauna. Nästan en idiot i
dessa vetenskaper blifver denna önskan för mig
ganska svår att uppfylla. Kanske kan jag dock
framdeles, då jag får mera tid och i synnerhet
som tillträde till ett godt bibliotkek i dessa äm-
nen redan är mig lotvadt, åtminstone till en del .
uppfylla eder begäran. Nu kan jag ej mer, hvad
Faunan beträffar, än sända eder de redan gilna
upplysningarna om de ätbara kräken, som här
finnas, och, hvad Fioran angår, endast i hast!
nämna de sädesslag, som här odlas och de träd-
sorter, som uppfylla våra skogar.
(Forts. följer.)
FR een d
j
Å
I
— Biand de tillställningar och nöjen, hvarmed
studenterne i Upsala under sednaste terminen
roat sig, förtjenar den fest, som i Lördags den i
28 Maj egde rum vid det tilifälle, då Stockholms
NatisfAn inYtigda an fana AA AL J2 dJaas mAvntanrn lame