nar utgifva ett acHansa-albump, vill förmån för
de nödilidande i Hamburg, och uppmanar alla
tyska skriftställare att häri understödja honom
med bidrag. — Den Bieberska brandförsäkrings-
associationen i Hamburg har, i enlighet med
sällskapets stadgar, upplöst sig, emedan hela in-
satsen nu måste erläggas.
NEKROLOG.
Professor Johan Hoimbergsson föddes i Hernö-
sand den 24 Juni 4764; fadren, komminister
derstädes, sedermera prost och kyrkoherde 1 Ån-
germanland, mag. Ol. Holmberg och modren,
Cor. Berlin. Sedan Holmbergsson genomgått
Hernösands gymnasium blef han 4781 student
i Upsala, magister 4788 samt jur. utriusque
kandidat ceh docens i kyrkolagfarenheten 1790.
År 4792 ingick han i Svea Hofrätt och tjenst-
gjorde der, med ringa uppehåll, hvarunder han
besökte Köpenhamns universitet, till 4799, då
han återvände tiil Upsala, der han tvenne gån-
ger förestod jur. oecon. et commerce. professio-
nen, blef jur. lic. 4806 och jur. oecon. et com-
mere. adj. 1807. Sekreterare i lagutskottet vid
4809 och 48140 årens riksdagar 1 Ö:ebro och
Stockholza, promov. jur. utr. dector den 43 Jan.
1810, och den 44 Sept. s. å.; utnämnd till jur.
patr. et rom. professor vid universitetet i Lund.
Utgifvit 43 disputationer och smärre skrifter 1
juridiska ämnen, inberäknad öfversättning al Sar-
torii handbok för statshushållningen efter A-
dam Smiths grundsatser.
Denna förteckning har ett allt för vanligt ut-
seende för att gifva något begrepp om den, i
sanning ovanlige man, hvars lefnadsskiften den
till det yttre utvisar; den betecknar blott att
han verkade under ringa och alldagliga yttre
omständigheter.
Professor Holmbergsson måste till och med
försaka utmärkelsen af en öfverlägsnare lärdom,
emedan han icke hade mycken tid att offra på
sig sjelf. Känsla för det rätta och nit att be-
fordra det både i kunskap och utöfning, utgjor-.
de professor Holmbergssons egentliga öfveriäg-
senbet och beredde hans framgångar. Redan
under hans docentur i Upsala röjde han denna
kånsla, då han vid oa offentlig disputation i Gu-
staf III:s närvaro, med styrka och ifver oppo-!
nerade mot en ung ädling, som sökte försvara
förmånerne af adelskapet och adeliga privile-
gierne.
Under sitt sekreteriat i lagutskottet utmärkte
han sig för bemödandet att åt de föreslagne lag-
förändringarne gifva ett riktigt sammanhang med
lageas öfriga stadgar och åt redaktionen deraf det
gamla, goda lagspråkets renare och bestäradare
form.
Men det var först på lärostolen i Lund som
han fullt kunde öfverlemna sig åt sin älsklings-
id, förbättring af det juridiska studium och
bildandet af skicklige och rättskaffens domare.
Före professor Holmbergssons tid hade fordrin-
garne på kunskapen hos de kandidater, som an-
mälde sig till examen för inträde i rättegångs-
verken, blifvit så nedsatte, att exempel finnas,
det personer alldeles oberedde infunnit sig och
blifvit approberade i denna examen. Detta miss-
bruk skulte nu professor H. afszaffa, och dervid
icke blott verka på sina lärjungars känsla, för
att ägga dem till ett, vid universitetet ej ser-
deles högt aktadt studium, utan ock sjelf, all-
deles ensam, meddela dem hela det behöfliga
kunskapsförrådet. Han var nemligen ensam lö-
rare, någon egentlig lärobok i juridiken fanns
icke på svenska språket, och lärjungarnes ele
mentära bildning, vid ankomsten till universite-
tat, var hos de aldra flesta alldeles otillräcklig
för det juridiska studium. Icke dess mindre gick
han i land med sin föresats och bragte saken så
vida, som det under de yttre omständigheternas
inflytelse blef möjligt. Unga gossar, som an-
kommo till universitetet med föresats att der
göra sin kurs så hastigt och lustigt som möj-
ligt, och som af lagboken ej kände mer än
att den. måtte vara högst tråkig, kunde till en
början ej hysa synnerlig kärlek för en person,
som ville just motsatsen af hvad de sjelfva ön-
skade, som hlott var känd för att vara sträng
och att fordra fasligt mycket mer,, än någonsin
dittills varit brukligt. Det låg derföre något un-
derbart uti att se dem, efter ett eller annat be-
sök i professor H:s auditorium, hastigt förändras,
fatta lagboken och börja sitt vill man hjonelag
bygga, med en ifver, som om hvarje bokstaf i
den gamla Jagboken varit guld värd. Så ansågs
den verkligen af den frejdade läraren och hans
vördnad för de gamla lagarne, hans ifver för
deras råtta förstånd, och hans lätt uppsvallande
känsla för det rätta och dess utöfning för dess
egen skull och utan alia konsiderationer, öfver-
gingo småningom på hans lärjungar. Hans fö-
reläsningar hade dessutom det egna, att de un-
ga snarare syntes göra sina studier tillsammans
med, än under läraren; ämnet för dagen bestäm-
des ofta deraf, att Någon irring i rätta förstån-
det af ett eller annat lagrum röjt sig hos någon:
af lärjungarne, och stundorå, då läraren sjelf miss-
tagit sig, höll han en föreläsning för att rätta
det. Den tid lektionerne och deras förberedande
lemnade öfrig, upptogs af tentamina; dessa ut-
gjorde ett slags repititioner, och den möda pro-
fessor H. på dem använde, öfverträffade allt hvad
man eljest hos universitetslärare är van att finna.
Genom detta ifriga och trägna arbete, tillvann
I