Article Image
BLANDADE ÄMNEN. UTDRAG AF ETT BREF IFRÅN N. AMERIKA dateradt: Nya Upsala den 23 Jan. 1842. (Forts. från Lördagsbl.) Föga öfverensstämmande med verkligheten syhes migderemot den skildring, som förf. pag. 99 gifver af Amerikanen och dess land. I detta sammandrag har bon i sanning begagnat sig af nog mörka färger, och jag beklagar de motgångar, som utan tviivel varit orsaken till en sådan förbittring. Hvad mig beträffar, så, ehuru de 4 veckorna sedan jag beträdde Amerikas jord längesedan äro förfdutsa (se nyss anförda pag. af 4:a delen), hafva hvarken mina kinder börjat blekna, ej heller knotorna att sticka ut, ete. Tvärtom, den ungdomliga munterheten, som, i följd af några bedragna förhoppningar, i mitt fädernesland höll på att försvinna, har här åteckommit: jag finner mig glad och lycklig af mitt arbete; helsa och friskhet hafva tills nu, Gudi lof, varit såväl! min som de minas lott. Mången förfinad Europ skulle kanske till en början beklaga oss, då han inträdde i vårt logghus och betraktade det enda rummet med sina aflängda väggar och den tarfliga möbleringen, samt vårt umbärande af många förnödenheter, vid hvilka vi i vår hembygd voro vana. Men eit dygn tillbragt ibland oss, och han skuile se vår trefnad, vår förnöjsamhet: han skulle se oss med gladt mod uppstå om morgonen, att sköta våra pligter; han skulle antingen följa oss ut i den berrliga ekskogen och höra, huru friskt och lustigt den amerikanska yxans fall dånar mot de väldiga stammarne; eller göra essysällskap på en munter jagt efter skogens talrika rådjur, öfverallt beundrande en skön och yppig naturs omvexlande rikedom; eller och skulle han åtfölja oss på besök till några af våra grannar, der han, ibland enkla och rena seder, ehuru förenade med många, i hans tycke stora, egenheter, vore bättre i stånd att studera den amerikanska nationalkarakteren, än i NewYorks, Boardinghouses och Broadways granna butiker. Eiter en sådan dag skulle en eller annan timma af aftonen, åter tilibragt i vår enkia boning, förflyta under glada samtal om frihet och oberoende: han skulle höra våra planer för framtiden uppgöras, utan alla onödiga bekymmer och sjelfdiktade farhågor, han skulle se en förfinad lyx och inbillade bebof jemte all egentlig brist, bannlysta från vår boning; ban skulle kanske äfven se oss vid tanken på anhöriga och vänner i det aflägsna fåderneslandet fålla en tår af saknad; men han skulle ock erfara, huru vi med andaktsfulla hjertan tacka Gud för den lott vi åtnjuta, och huru förtröstansfullt vi åt Honom öfverlåta våra ödens vidare utveckling. På detta och på det bjertliga god mnatt vi tillönske hvarandra, skulle han dock slutligen igenkänna fyra lyckliga menniskor. Sådan har ända till nu min erfarenhet varit i Amerika, sådan min sinnesstämning. Inreslutande mig i den Allgodes vård, ser jag intet skäl, att någondera skall förändras. På min lefnad härstädes, lyckliggjord af kärlek och vänskap, och på mina dagliga sysselsättningar torde mången vänta en mera poetisk beskrifning än denna; men verkligheten har gripit mig, icke med jeraarmar, — nej, tvertom, den har blifvit poetisk, sedan jag upphört att vara det, n.b. på apperet. Till mitt sinne är jag deremot mera skald, än fordom; tack vare just den verklighet, bvari jag lefver och verkar! — Förlåten mig denna lilla digression, hvartill den oblida teckningen af de Europsiske emigranternes tillstånd i Amerika gaf mig anledning. 6) — Den ofördelaktiga dager, hvari förf. till Teckningarne ställer Amerikanernas religiösa och moraliska lif, samt, i sammanhang dermed, hela religionsväsendet i Amerika, förtjenar äfven omnämnas. Enligt hennes tanka är det endast hyckleri etc. Gud ensam förmår döma menniskans inre väsende: vikunne endast i dess yttre ha en ledning för vårt omdöme. I Förenta Staterna råder, såsom man vet, intet samvetstvång. Christna af alla sekter, äfvensom judar, äro alla lika berättigade till utöfvandet af sin religion. Denna Princip, med bäfvan betraktad i den gamla verliden, har här till sina följder visat sig icke mera farlig, än friheten i öfrigt. Likasom det politi6) Jag har här träffat många Norrmän, som nedsatt sig några och 20 mil ifrån 0ss; ingen a! dem har sann fannit Mana. 4.1 af haklvmma. att... Fo narkall

30 maj 1842, sida 3

Thumbnail