vert — uöpfallt hvad jag åtsgit mig, då jag upp-
sände i Huset för att utveckla regeringens tanker i
örevarsnde fråga, och jeg tror, att jag på ett till-
edsstailande satt ktisrast Huset kännedom om
wufvudssftlemålet med ministrornes plan. Jag vet
tt månrsa, som äro starka förfäktare af handelns
ribet, anse mig icke bafva gått långt nog. Jag tror
u i sfseende på den allmänna grundsatsen af fri
vandel finnes för närvarsnde icke stor oiikbet i å-
iter (möllsrop), och att alla komma öfverens om
:n arlmänna regeln, att vi köpa der vi få för bä-
ia pris, och sälja der vi få bäst betalåt. (H-g-
judda b:f.liseop från oppositionsbänkarne.) Jag för-
år meningen med dessa bifallsrop. Jag vill icke
nå i någon diskussion om spanmålsiagarne och
ulen tå socker; hvad som rörer dessa ämnen ut-
or i min tanka undasteg från allmänna regeln (bör,
aor, hör). Jag har vid mer än ett tillfälle framlegst
kalen, hiasföre jag arser dessa tvenre artiklar ut-
öra undsntag från allmänna regeln, och jag vill
se vu inåta mig i denna frigo. Jag vet att Her
sr:e midi emot kunna förebrå mig, ett jag blott i
;n inskränkt grad användt den slimänna regeln, jag
j38 nDamnde, på dessa båda vigtiza artiklar. Jag
är varit Öjvertygad, att det icke var lämplNgt ati
retoga så vigtiga förändringar, som jag hört före-
äs i afseende på dessa betydande interessen. E-
er den mognaste Öfverliggning ver jag öfvertygsad,
at om jag föreslog en större förändring i span-
sålslararne, än den jag understälit Huset så skulle
g endast öka elindet i landet och de farhågor, son:
ädde inem vigtisa intercssen (hör, kör, hör). Jag
sur att j:g foresla it, och att representationen bi-
fallit en så stor förändring i spanmåls-lssarne, som
var rättvs eller klok, då man tager i betraktande
förbållanderne emellan jordögare och arrendator,
och äfven det stora kapital, som blifvit nedlagt i
jordbruket. Uader dessa omständigheter anser jag
83 hafva sjurt en så stor förändring, som var för-
anlig med sskens netur hör, hör). Hvad jag har
stl sega i afseende på tullen för socker, skall jag
upp-kjuts med, till dess den ädle Lorden (Ru:se!)
rämlögger den motion, han annonserat i detta äm-
se, uch skall då vara redo, att uppgifva de skäl.
som försnledt Hennes Maj:ts regering, att välja den
väg, den tagit. Det är omöjligt, då man har så o
sutliga och vidtutgrenade interessen för sig, att all
tid strängt ansärda den allmänna principen, ty i
sådane fell är det af yttersta vigt, att gå tillväga
med försigtighet. Jag tror att den sanne vännen a
den aliminna principen kommer att resonera så, att
det icte är jämpiig: eller rådligt, att föreslå en för-
ndrins, som skulle göra så mycken skada åt enshkilte,
att derige.om en slimän klagan väcktes och en stark
syr patbi för de lidande upptom. (Forts. e. a. g.)