vert — uöpfallt hvad jag åtsgit mig, då jag uppsände i Huset för att utveckla regeringens tanker i örevarsnde fråga, och jeg tror, att jag på ett tilledsstailande satt ktisrast Huset kännedom om wufvudssftlemålet med ministrornes plan. Jag vet tt månrsa, som äro starka förfäktare af handelns ribet, anse mig icke bafva gått långt nog. Jag tror u i sfseende på den allmänna grundsatsen af fri vandel finnes för närvarsnde icke stor oiikbet i åiter (möllsrop), och att alla komma öfverens om :n arlmänna regeln, att vi köpa der vi få för bäia pris, och sälja der vi få bäst betalåt. (H-gjudda b:f.liseop från oppositionsbänkarne.) Jag förår meningen med dessa bifallsrop. Jag vill icke nå i någon diskussion om spanmålsiagarne och ulen tå socker; hvad som rörer dessa ämnen utor i min tanka undasteg från allmänna regeln (bör, aor, hör). Jag har vid mer än ett tillfälle framlegst kalen, hiasföre jag arser dessa tvenre artiklar utöra undsntag från allmänna regeln, och jag vill se vu inåta mig i denna frigo. Jag vet att Her sr:e midi emot kunna förebrå mig, ett jag blott i ;n inskränkt grad användt den slimänna regeln, jag j38 nDamnde, på dessa båda vigtiza artiklar. Jag är varit Öjvertygad, att det icke var lämplNgt ati retoga så vigtiga förändringar, som jag hört föreäs i afseende på dessa betydande interessen. Eer den mognaste Öfverliggning ver jag öfvertygsad, at om jag föreslog en större förändring i spansålslararne, än den jag understälit Huset så skulle g endast öka elindet i landet och de farhågor, son: ädde inem vigtisa intercssen (hör, kör, hör). Jag sur att j:g foresla it, och att representationen bifallit en så stor förändring i spanmåls-lssarne, som var rättvs eller klok, då man tager i betraktande förbållanderne emellan jordögare och arrendator, och äfven det stora kapital, som blifvit nedlagt i jordbruket. Uader dessa omständigheter anser jag 83 hafva sjurt en så stor förändring, som var föranlig med sskens netur hör, hör). Hvad jag har stl sega i afseende på tullen för socker, skall jag upp-kjuts med, till dess den ädle Lorden (Ru:se!) rämlögger den motion, han annonserat i detta ämse, uch skall då vara redo, att uppgifva de skäl. som försnledt Hennes Maj:ts regering, att välja den väg, den tagit. Det är omöjligt, då man har så o sutliga och vidtutgrenade interessen för sig, att all tid strängt ansärda den allmänna principen, ty i sådane fell är det af yttersta vigt, att gå tillväga med försigtighet. Jag tror att den sanne vännen a den aliminna principen kommer att resonera så, att det icte är jämpiig: eller rådligt, att föreslå en förndrins, som skulle göra så mycken skada åt enshkilte, att derige.om en slimän klagan väcktes och en stark syr patbi för de lidande upptom. (Forts. e. a. g.)