sel. Vi föreslå en importtuli af 9 sb. per cenine . Tolaren uppläste bir ett bref, som ban fått från ex ). köpman i Skottland, som handlar a eå sill. J or är — ytitter denne till slut — ena enbängare a hh bandel i hvarje annat hänseende (salfvor af strat) men i afseende på sill (fornysdt löje) råcer jag e der, att icke tillämpa den ellmäsna regeln. (skra:t.) Sident, fortfor talsrev, är postscriptum tiv hvacj framställning, regeringen fått emo:taga rörsnde bverenda avnen artikel i tsvff:n. (Skrau.) Jag dela: ngaiunda devne trekande ktorrespondenis ferbågur och såvida han icke kan bevisa mig, att j:g star de arbetande klassorne i norra Irland, då j:g skar sr dem en barrel sill för 40 sb.. för hvilzen de nu betela 20 sh., så tror jag icke, att jag har så alice les orätt i den förändring jag föreslär. Nedsätt wullen på virke, och gör det derigenom möjligt för vå ra fiskare att byega båtar, hvarmed de kunna be li fara siörte vatten och strömmar, och de skola bii vs fullkomligt i stånd aut t:fla med främmande fisksre.l — Telaren öfverstck pu till vegetebilier. På u: ländsk potatis utgjorde imporiiullen 2 sb. per Cent I ner, hvitget vore nästan detsamma som prolhbitior. En ganska ansenlig nedsättning i tullen å cen:s våra borde ste. Ris vore en artikel, som kund: biifva en högst betydande ingrediens i folkets foc här i lendet; get vore både bögar belsossmt och ö dande. Tulien på frimmende ris utgör nu 4 pe qvarter; vi foreslå att nedsätta den till 7 hb. Å utländsk hum:a är tullen efter nu gällande ta riff 8 41 sb. per centner; vi föreslå att nedsätt: den till 4 140 sb. Verkan efcennaa förändrisg bli icke att skeda eller himma odlingen af humia ha kemma, utan endast att bereda en säkerhet emot ör verdrifset pris på denna vara, då skörden i Eog land blifvit dålig. Sedsn jag pu — fortfor tala . ren — uppräknDat de särskilta artiklar, för hvilka vi föreslå redsättnicg i tulefgif:erne, så tror jag ej at någon med rättvisa kan påstå, att Hennes Msj:s regering ej beredt ganska väsectliga nedsättvingsr ) priserne på de veror, som utgöra födoämnena för folket här i lendet. Man tnåste betrakta ämnet i sin helret, och icte styckvis; icke taga ensamt span målslagarr 6 eiler en och aoran artikel, utan alla tillsammens. Jag will väl fråge, om någon då kar neka, att en betydande nedsättning i priserne på de artiklar, hvilka bufvudsekligen utgöra folkets föda kemmer att öga ruin genom de förändringar i tarifen, jag nämnt i det föregående? Och om man ej kan neka detta, så tror jag att vi äga rätt att for dra af fsbrikanterne och menufakturisterne, att de underkasta sig en npedsäitning af de tullsafkifter, hvil ka för närvar:nde anses utgöra deras skydd. D: böga import-tullarse å utländska fabrikater äro icke aennat än en illusion, (bör, hör,); de utgöra ingsunda ett skydd för den Engelske manufakturisten och då ban tror så, sätter ban sitt hopp helt och hållet på ett bräckligt stöd. (Hör, hör.) Det ärlu tendrejarn, som gör det till intet (hör, hör.) D:t är ingenting annat än bedrögeri, då man söger will den inphemske fabrikanten, att man betalar en im port tull af 35 å 40 procent för utländska macufsktur-varor, om han beröfvas detta skydd genom importen af samma oartiklar på olcflig väg. Foljaktiigen tror jeg mig vara i stånd att oemotsärligen visa. ait hvarje nedsättning i tull, som vi föreslå för fråm mande menufsktur-eviiklar, rätvfårdigas derigenom, att tulafgiften bestämmes åtminstone så hög, som det är möjligt aw tsga den, utan att lurendrejsrn träder emeilan (bör, bör). För att fu!kombat lu:ns de Brittiske fabrikenterne, skall jag, med Husets tillåtelse, uppläsa ett bref skrifvet ai en lurengreare, som dtifver yrket i stor skala. Det ör ewvig tigt dokument, och jag uppl:ser de: för att gilva Huset ett afgörende prof på försilleisen och g8g5lösheten af ait upprätthålla höga skyddstulsr emo! utländska fabrikater. Brefvet är naturligtvis icke skrifvet till mig (munterbet) men jeg kan gå i bor gen för, att det är ett bena fide bref, skrivet af en person, som äser till sin disposition stora kapitaier. och erifver sitt yrke regelmässigt såsom smugelare (löje), och jog tror att han står i deglig beiöring med denna stora sted. Det är dateract i slutet a! December 4841, och sedan han erbjudit sin tjent, att skeffa vissa personer varor, tillägaer ban: pJag är äfven i stånd att hvarjo vecka på den vidströckta vögen sän:a eder blonder cch spetsar (tillverkade i Lillie, Arras, Caen, Cheantiily o. 8, v.) emot en gen ska låg procent. Varcroa skola biifva at en säker och pålitlig person öfverlemnade till eder i Lozdon, samma vecka, som jeg bär emotiogit dem. Batter som jag begegner, är allid tryggsdt emot förlus: och varornas skadende, arnars skute jog icke be gegna det. Här följer uppsit på de priser, emot hvilka jog för närverende kan åtaga mig Varornas transporterande till eder: Blonder, per stycke, efter vårde, 9 ;rocent; slöjor af blorder 8 å 8!, pr.; spetsar frin Lills 8 å8!,; silkesvantar 414 å 4192; glechandsker 42 å 13 procent. Och 1 allmänhet kan jag bestrja transporten till eder af alla slags sidenvaror, såsom gros de Neples, satiner, gros des Indes, gros de Paris, ju velerare-arbeten m. m., för hvilka artiklar vi sko:a örverenskomma -om levererings priset, hvilket i alla fall säkerligen blir vida under deras import-tuil hos eder.o Kan det väl finnas ett mera oemo:säzligt handgripligare och säkrare bevis, att man icke tilskynder fabrikanten nögon förde! genora bestämmandet ef så hög tull på utiendska fabritater, ett smuxglaren derigenom uppmuntras till ett systemstiski trotsande af tullagsrne? År det icke tydligt och klart, att det är en gifsen fördel för den inhemske fabrikanten, att känna till hvad grad ban har att täfla med den utländska industrier, och att icie vara utsatt för en o!aglig, osynlig tfisn, emot hviiken hen icke ken vidtaga några säyddsmått? — Dessa äro de sllmänna grunder, på tvilka jag swösjer den föreslagna necsättningen af tullafgifterne på utländska mavufaktur-vsror; först de. på alt jag visat, att vi åstedkommit en sådan minskning i priserze på nödvändighetsvarornea, att vi hafva skäl att före taga en nedsättning i tuilafgifterne; och för det andra derpå, att jag visat att de nuvarande tullafyitf terne på utländska veror äro så höga, att de icke gifva det allra-ringzste skydd. Sir Robert inaick härefter i en ganska wvidtyftia utveckling af de skäl, som talsde för medgifvande af införsel af lefrende boskep och får. och fiamställde aila de omständigheter, som kunde bidraga att lugna det genom kens förslag i denna del upp skrämda landtmannainteresset. Han visade, att de: endast var från Holstein och Jatland, som någor import af levande bosksp kunde komma i fråge, och att den, som ville importera boskap från dess båda länder, icke genom de föres!8zna nya arrange menterna korcme att öga någon fördel framför landt männen i Irlend cch den del af Skottland, som skickar boskep till Eoglsnd. Vi förbigå, i önseende