— Det berättas, att en viss person, som icke
blifvit hugnad med Solna komministratur, för
omaket beslutit att taga sin hand ifrån politiken.
Vi tycka likväl, attrom detta beslut eger någon
grund, så är det underligt. Ty den ifrågava-
rande persenen vet väl med sig, att han ännu
icke hunnit så högt i egenskaper och meriter,
att han med rätta kan anses för Professor i Me-
sopotamiskan: ban är på sin höjd blott Docens
i Ovettet, och möjligen en god aspirant till Ad-
junkturen i Vanvettet. Han bör väl begripa,
att mera erfordras likväl. Han miste hafva ut-
rättat något: gjor! något gagn. Men hvad har
denne man bittills för statens bästa åstadkom-
mit? Hvad honung har ban insamlat åt sine
patroner? Det är ju allt bara ett vax, hvaraf
de sjelfve fått näsor; och icke var bikupan in-
rätiad för sådant? — Isynnerhet bör den sagde
personen till sin framdeles förbättring i vilkor stu-
dera Statstidningens i slutet af förra veckan ut-
färdade admönition till tidningspressen, rörande
höflighet i skrifsätt; och lära sig begripa, att så
som man kokar, får man supa; hvilket i bithö-
rande fall vill säga, att den sagde alltid skall
blifva bemött med samma slags sprik hau sjelf
fianer för godt att begagna: vackert, om han tar
skeden i vackra hand: men annars på hans skånska.