egare, som de aristokratiska tidningarna, har det
stiftare, hvaraf en hvar tar ett antal exemplar, för
hvilka han ansvarar. För att få blifva stiftare,
måste man vara uvrier, och stiftarne utnämna en
kommission af sådana, som besörja redaktionen.
Dess redaktörer äro hvarken kommunister eller e-
gentliga republikaner; deras ändamål är, hvad man
på den nu varande rotvälskan kallar: Arbetets
organisation genom association. De beklaga sig
mycket öfver, att de republikanska tidningarna för-
summa de hit hörande frågorna, hvilket fört ett
stort antal tänkande arbetare från politiken och
kastat dem i kommunismens och fourrierismens
armar. Deras första praktiska ändamål tyckes vara,
att undgå kapitalinflytelsens öfvervigt genom indu-
strimaterialets gemensamma besittning, i sjelfva
verket Owens theori, men utan dess extravaganta
bihang. De sysselsätta sig föga med dagens poli-
tik och diskutera åtminstone dess grundsatser med
mycken moderation. Deras fiender förebrå dem,
att de stå under Buchez inflytande; man vet icke
hvad som kan vara sant i denna beskyllning. men
huru än dermed må vara, så är det ett allvarsamt
och anständigt blad, som ofta kunde tjena dagens
polemiska tidningar till efterdöme. Dess stora fiende
är bPPopulairen, en ganska häftig, kommunistisk
tidning, utgifven af detta partis ytterliga och våld-
samma sektion, som äfven redigerar en annan mä-
nadsskrift af samma slag, kallad: Fraterniten, men
som är moderatare, ehuru den är tillräckligt häftig
mot Kamrarne och staten. Vi höra, säger den
sistnämnda, till den demokratiska, allt jemlikande,
filosofiskt revolutionära, skolan i detta ords vid-
sträcktaste bemärkelse. Vi tro på demokratiens
framsteg och förestående seger och på dess tillta-
gande och stigande utveckling, som måste föra till
allmänt användande af frihetens, jemlikhetens och
broderskapets stora grundsatser. Republiken är
för detta parti endast en ide, en pall alt uppklifrva