LITTERATUR. TYSKLAND. :Skildringar och omdömen från resa 1840—41841, af J. W. SNELLMAN. Pris 2: 16 b:0 (Slut från gårdagsbl.) Författaren öfvergår härifrån till den lyrisk scenens ståndpunkt å de tyska teatrarne i al mänhet, och anställer i vissa fall en jemförel: härutinnan mellan de tyska och svenska art sterna, som verkligen är af intresse: Om en egentlig tysk lyrisk scen torde man knap kunna tala, då den till en stor del fylles af Italic nare och i öfrigt härmar dem. Mera egendomlighi har den lyriska scenen i Sverige, d. v. s. i Stock holm, ehuruväl här icke finnas några original-kom positioner för scenen af erkändt värde. Men sång tösten i norden är öfverhufvud för svsg att åstac komma dramatisk effekt, och man åtnöjer sig dei före med att höra de skilda partierna i en opera fi redragas rent och med känsla. Det är mera en sån för musikaliska soirer, än för scenen. I ställ för styrka och eld i sången, fordrar man då dess egenskaper i aktionen. Denna ses också ofta bättr än på Tysklands lyriska scen, och Stockholm egd i mamsell Lind en talang af denna art, hvars jen like icke så lätt står att finna. Tyskarne, isynner het sydtysken, hafva en märkbart starkare stämm än Svensken, men språket egnar sig icke för sån; utan blir då oredigt och gör stämman oklar. Få koralsång och uthållande toner kan Tyskens stark stämma vara effektrik, men den volubilitet och snat ba nyansering, som fordras för operan, eger den ick Dertill kommer Tyskens vanligen breda och sjelfbe hagliga pathos, som isynnerbet skaffar sig rum p lyriska skådebannn. Derigenom blir sången sälla ett uttryck för saan känsla, eller har sångaren sjel beherrskning nog, för att tåligt böja sig under kor stens fordringar. Vanligen anses i norden Tyskarne för serdele musikaliska. Detta anseende är rättvist, om det en dast afser deras musikaliska bildning och denna allmänlighet i Tyskland. Sång och instrumental musik, isynnerhet den förra, hör der icke blott ti namnet till skolundervisningen. Man kan få hör barnen i byarne på söndagseftermiddagarne utför flerstämmig sång, och skolungdomen ur elementar skolorna i städer sjunger ofta utanför husen, för a! göra sig och läraren, som inöfvar dem, en liten för tjenst. I Halle såg förf. til och med 135 å 18 år ynglingar ur Frankeska institutet drifva denna, fö dem dock, som det syntes, nedslående rörelse. Lic dertafeln, Liederkränze, harmonier och musikali ska kasinos finnas ofta flera i hvarje småstad. Mu sikalisk bildning är derföre ganska: allmän, äfven som öra för tonens renhet. Men smak och djupar sinne för musik tror jag öfverhufvud felas. Åtminsto ne finnes det ej hos studenterna; ty oaktadt melo dierna till deras sånger vanligen äro träaktiga oc andefattiga, och deras hvardagssång ett unisont skrik tröttna de ej att oupphörligt skrika om samma slag dängor. Kommer man, såsom händelsen var me författaren, i nödvändighet att flera veckor å ra dagligen höra dessa sånger, så är man verkligen ill deran. Nästan lika illa ut kan man stundom råke då en ung frodig Tyska sätter sig till pianot och u full hals skriker ut en kavatina. Biand folket hö mean sällan någon annan sång, än barnens, eller e lika dundrande som studenternas från något värds hus. Schwaben gör härifrån ett undantag, ty de hör man ofta ganska behagliga folkmelodier två