LITTERATUR.
TYSKLAND. :Skildringar och omdömen från
resa 1840—41841, af J. W. SNELLMAN. Pris 2: 16 b:0
(Slut från gårdagsbl.)
Författaren öfvergår härifrån till den lyrisk
scenens ståndpunkt å de tyska teatrarne i al
mänhet, och anställer i vissa fall en jemförel:
härutinnan mellan de tyska och svenska art
sterna, som verkligen är af intresse:
Om en egentlig tysk lyrisk scen torde man knap
kunna tala, då den till en stor del fylles af Italic
nare och i öfrigt härmar dem. Mera egendomlighi
har den lyriska scenen i Sverige, d. v. s. i Stock
holm, ehuruväl här icke finnas några original-kom
positioner för scenen af erkändt värde. Men sång
tösten i norden är öfverhufvud för svsg att åstac
komma dramatisk effekt, och man åtnöjer sig dei
före med att höra de skilda partierna i en opera fi
redragas rent och med känsla. Det är mera en sån
för musikaliska soirer, än för scenen. I ställ
för styrka och eld i sången, fordrar man då dess
egenskaper i aktionen. Denna ses också ofta bättr
än på Tysklands lyriska scen, och Stockholm egd
i mamsell Lind en talang af denna art, hvars jen
like icke så lätt står att finna. Tyskarne, isynner
het sydtysken, hafva en märkbart starkare stämm
än Svensken, men språket egnar sig icke för sån;
utan blir då oredigt och gör stämman oklar. Få
koralsång och uthållande toner kan Tyskens stark
stämma vara effektrik, men den volubilitet och snat
ba nyansering, som fordras för operan, eger den ick
Dertill kommer Tyskens vanligen breda och sjelfbe
hagliga pathos, som isynnerbet skaffar sig rum p
lyriska skådebannn. Derigenom blir sången sälla
ett uttryck för saan känsla, eller har sångaren sjel
beherrskning nog, för att tåligt böja sig under kor
stens fordringar.
Vanligen anses i norden Tyskarne för serdele
musikaliska. Detta anseende är rättvist, om det en
dast afser deras musikaliska bildning och denna
allmänlighet i Tyskland. Sång och instrumental
musik, isynnerhet den förra, hör der icke blott ti
namnet till skolundervisningen. Man kan få hör
barnen i byarne på söndagseftermiddagarne utför
flerstämmig sång, och skolungdomen ur elementar
skolorna i städer sjunger ofta utanför husen, för a!
göra sig och läraren, som inöfvar dem, en liten för
tjenst. I Halle såg förf. til och med 135 å 18 år
ynglingar ur Frankeska institutet drifva denna, fö
dem dock, som det syntes, nedslående rörelse. Lic
dertafeln, Liederkränze, harmonier och musikali
ska kasinos finnas ofta flera i hvarje småstad. Mu
sikalisk bildning är derföre ganska: allmän, äfven
som öra för tonens renhet. Men smak och djupar
sinne för musik tror jag öfverhufvud felas. Åtminsto
ne finnes det ej hos studenterna; ty oaktadt melo
dierna till deras sånger vanligen äro träaktiga oc
andefattiga, och deras hvardagssång ett unisont skrik
tröttna de ej att oupphörligt skrika om samma slag
dängor. Kommer man, såsom händelsen var me
författaren, i nödvändighet att flera veckor å ra
dagligen höra dessa sånger, så är man verkligen ill
deran. Nästan lika illa ut kan man stundom råke
då en ung frodig Tyska sätter sig till pianot och u
full hals skriker ut en kavatina. Biand folket hö
mean sällan någon annan sång, än barnens, eller e
lika dundrande som studenternas från något värds
hus. Schwaben gör härifrån ett undantag, ty de
hör man ofta ganska behagliga folkmelodier två