ombildning? Minnes ej Freja, ait talmönnen u ses af Konungen; att Regeringen således i den na institution har en borgen för möjligheten a! hindra propositioner till mycket, som är ett vi kor för all skattevägran. Har Freja glömt, hur adel och prester tvingat bondeståndet att ri sta i förstärkt utskott om deras beslutade hö gre anslag, under det de sjelfva vägrat: röst om nedsättning i sådana. Hafva vi ej sett den na löjliga striden om ordinarie skatternas na tur, och sett Rikets Ständer af två stånd och talmän tvingade, att begära sanktion på sina be slut angående beskattningsrätten, oaktadt denn: enligt grundlagarne, dem allena tillkommer. Hva vill då Freja göra, om ej upphäfva tullbevill ningen? Vi tycka oss just se, hvad t. ex. en vä gran att betala tull, skulle göra Freja glad oc nyter. Af allt detta visar sig, att Frejas prat om re presentationsreformens omöjlighet eller dess un derordnande under en skattevägran, är ett tanke spöke, en drömbild. Icke så, att ju ett mot stånd mot högre anslag, en klok inskränkning de nuvarande och välberäknade anspråk på ned sättning i framtida anslag, både är möjlig oci alltid bör framsättas såsom en representanterne pligt. Men planen hvarken kan afhjelpa bri sterna i vårt inre samhällsskick eller betrygg: nationens framtid. Detta mål måste kraftfull och högsinnadt sökas på de större sociala för hållandernas väg; och planen dertill är Frej icke mäktig. Det terde till och med böra er inras, att det enda som dugde i hennes så myc ket emskrytna riksdagsplan vid 4840 års riks dag, var på det hela ej annat än en omarbet ning af den, som Stockholmsbladet redan 4183 hade framställt.