Apropos, Cbristina, jag har ännu att tala med
dig om en annan sak, — sade grefien, liksom
erinrande sig något, som han fruktat att glöm-
ma. — Jag har att tala med dig om en gan-
ska allvarsam angeligechet. Jag väntar i afton
en officer, som kommer att supera med oss.
Du bör emottaga honom väl och bemöta honom
med all möjlig aktning, ja, Med vördnad, ty det
är den mar, som din far bestämt till din blf-
vande make.
Nej, aldrig! aldrig! utropade Christina. och
skyndade efter fadren, som hastigt lemnade rum-
met. — Adolph — eller ingen! vid ära och sa-
lighet, om jag än skall dö som flickal
IL.
Måtte kärlekens genius höra din bön, hulda
Christinal — sade Ado!ph von Herse, framtittan-
de undan det vida sidendraperi, bakom hvilket
han under sednare deten af samtalet hållit sig
dold, då hans ankomst icke blef bemärkt af de
begge talande. Man är lycklig, som lyssnare
och part, då man får höra dig som advokai
försvara en så förtviflad sak, som imin.
;Huru? förtviflad? — Åb, processen skall Jik-
visst bli vunnen. Min fars vrede är likt et!
sommarregn på gräset, den första solstråle för-
drifver det. Bästa Adolph, jag ber så mycket,
sucka nu icke så djupt cch sorgligt, och slå icke
dina armar så der surmulet i kors öfver bröstet,
ty det är alldeles icke vackert och passar på in-
tet vis, då man talar med sin älskarinna. Nå,
min Gud, rikta nu icke så mörka och allvar-
samma blickar emot taket, inte kan du änd:
der läsa ditt öde, utan se glad ut, det klär dit
mycket bättre. Kanske vill du dansa ett slag