m —-Ä ty klockan knäppte icke som vanligt; han fick tandvärk af skurlukten och svärmodren sade:!i Der ser man hvad innesittandet gör; nu fårls Rattenfraat tandvärk, bara för han står på ma-! gasinet en smula! Stackars Sara, det är en olye-h ka att ha en sjuklig man, du får slutligen blil bara en sjuksköterska, stackars Sara, det blir hela herrligheten., Inne på gården hos magasinsförvaltaren Rattenfraats bor också ett äkta folk. Mannen är nattväktare; man ser intet annat än taket på den lilla byggningen; men skatorna mitte kunna se mera. Om man tittar in i rummet, ser man öfverallt spår af fattigdom — det är ett gammalt ordspråk, att der fattigdomen kryper in, kryper ock kärleken ut. Det slår in här. En skara barn leka på golfvet, men de äro magra och gulbleka; en liten liten unge ligger i ett slags skrubb inlindad i trasor och diar på en sudd. Mannen träder in, klockan är så der fyra på eftermiddagen, hans ansigte är rödblått, ögonen blodsprängda, han raglar, han är drucken. Nå hvad i djt—la skinn är detta för ett spektakel? Är inte ungen död ännu ? Modren sitter der och suckar bredvid skrubben, barnet skriker. Nåh sål fortfar mannen och kastar sig på en bänk; jag har länge nog tålt detta här ungskriket. Jag skall sköta min tjenst och får ju inte sotva en enda blund för tjutet. Jag vill sofva, — ut ert pack.n Käre Matthis, säger hustrun; du skall ej vara så orimlig; barnen vänta på potatisen, bara de fått äta litet skola vi gå ut.