m —-- Ä
ty klockan knäppte icke som vanligt; han fick
tandvärk af skurlukten och svärmodren sade:!i
Der ser man hvad innesittandet gör; nu fårls
Rattenfraat tandvärk, bara för han står på ma-!
gasinet en smula! Stackars Sara, det är en olye-h
ka att ha en sjuklig man, du får slutligen blil
bara en sjuksköterska, stackars Sara, det blir
hela herrligheten.,
Inne på gården hos magasinsförvaltaren Rat-
tenfraats bor också ett äkta folk. Mannen är
nattväktare; man ser intet annat än taket på
den lilla byggningen; men skatorna mitte kun-
na se mera. Om man tittar in i rummet, ser
man öfverallt spår af fattigdom — det är ett
gammalt ordspråk, att der fattigdomen kryper
in, kryper ock kärleken ut. Det slår in här.
En skara barn leka på golfvet, men de äro ma-
gra och gulbleka; en liten liten unge ligger i
ett slags skrubb inlindad i trasor och diar på
en sudd. Mannen träder in, klockan är så der
fyra på eftermiddagen, hans ansigte är rödblått,
ögonen blodsprängda, han raglar, han är drucken.
Nå hvad i djt—la skinn är detta för ett spek-
takel? Är inte ungen död ännu ?
Modren sitter der och suckar bredvid skrub-
ben, barnet skriker.
Nåh sål fortfar mannen och kastar sig på
en bänk; jag har länge nog tålt detta här ung-
skriket. Jag skall sköta min tjenst och får ju
inte sotva en enda blund för tjutet. Jag vill
sofva, — ut ert pack.n
Käre Matthis, säger hustrun; du skall ej
vara så orimlig; barnen vänta på potatisen, ba-
ra de fått äta litet skola vi gå ut.