lika nära till detta det första och största goda: e säkert lifsuppehälle genom deras arbete: som d hvilka omedeibarligen sysselsätta sig med landtbr ket. Detta kan väl vara, på visst sätt, sannin der såsom t. ex. i England landtbruket är ett slag manufaktur-arbete, för att genom legda arbetai producera den största möjliga qvantitet spanmå kött, och andra landtbrukets produkter, för att u bytas emot alstren af andra industri-grenar. D kan vara sannt, att de legde arbetarne hos spar målsfabrikanten på landet icke äro närmare ti denna säkerhet för lifsuppehället, än de legde ai betarne hos klädeseller läder-fabrikanten. Me det är icke sannt, der man vinnlägger sig om land: bruket, såsom i Frankrike och andra länder, hvilk äro delade emellan ett stort antal små jordegart för att gifva lifsuppehället åt jordbrukaren sjel den verklige jord-arbetaren, såsom dess första före mål, och hvarest således utbytet af jordbruket alster för andra artiklar, äfven af allmänt bruk oc nödvändighet, endast afses i andra rummet. Ei menniska afstår icke den behöfliga födan, bränslet kläderna och bostaden, för att tillfredsställa äfvei sina mest .trängande behof af smides-, läderec klädes-arbeten m. m. Endast öfverskottet användes för dessa nödvändighets-artiklar i andra ordningen och de som lefva af deras förfärdigande, äro såle des på långt när icke så nära det första goda i socia ställning, ett tryggadt lifsuppehälle, som jordbrukare: är det. Men om två tredjedelar af ett lands be folkning är i denna individens belägenhet, som hai sitt säkra lifsuppehälle på sin egen jord genom sitt eget arbete, och icke beror af någon menniska: öfverskott för sitt eget behof af föda, bränsle, klä der och boning, månne icke detta är ett godt samhällstillstånd, en bättre anordning af statsbyggnaden, än der det behöfliga lifsuppehället icke är betryggadt. för den stora mängden af invånarne Månne det ej inom sig håller den säkraste tygeln på öfverbefolkningen och den möjligen deraf härflytande försämringen af den sociala ställningen, och som helt och hållet fattas i det andra systemet? Afven i de mest nyttiga och nödvändiga konster och manufakturer är efterfrågan på arbetare icke någon förutsedd, känd, ständig och uppskattbar efterfrågan; men sådan är den inom landtbruket, under denna konstruktion af samhället. Det arbete, som skall göras, det som arbetet är ämnadt att frambringa utaf hans jorddel, äro sedda och kända elementer i jordbrukarens beräkning öfver medlen för hans lifsuppehälle. Kan hans jord-andel uppehålla hans hushåll, eller kan den det icke? Kan han gifta sig eller icke? Se der frågor, som enhvar kan besvara, utan alla omvägar. Det är beroendet af slump och tillfälligheter, der omdömet icke har någet klart och tydligt att fästa sig vid, som förorsakar sorglösa, oförsigtiga giftermål i de lägre, ikasom i de högre folkklasserna, och är den egentiga orsaken till öfverbefolkningens skadlighet. Der äkerheten om lifsuppehället således är blott en inga del af folkets lott, i stället att vara den stora nängdens, är sambhällstillståndet olyckligt; och det ir genom den orimliga fördelningen af jordegendonen, och hindren för dess besittning i smärre loter, som Irlands belägenhet är så nedslående. (Forts. följer.)