—— — .-z-——2! — —2—— — — Anna Montford,, — yttrade Hawkesworth, i det ban bet ihop sina glänsande tänder. Anna Montford, den dramatiska konstens triumf på Drury-Lane?, frågade sir Harewey förlägen, i det han ville tillägga några ord, såsom egt hvilken dock plötsligen afbröts utaf sigrole till kappränningevs början. Denna nationalfest tillkännagifves vanligen med trenne trumpeifanfarer. Vid den första, fremföras de täflände hästarca, insvepta i sina filt omhängen, in på banan, för ati emottagas afsina ryttare, hvilka, likasom djuren vägas i direhtionens närvaro. Vid andra signalen stiga Jockies till bäst och rida nigra hvearf omkring, lika mycket för att få sina springare lifvade, som att visa dem och sig sjelfva för de åskådare, som egenteligen komma till stället att uppgöra vad. Då den tredje fanfaren blåses börjas täflingen, som sällan plär räcka öfver tio minuter, på hvilken tid den s. k. Heat, är genomgången. Om under denna ridt rågon jockey förlorar sin hatt, sitt ridspö m. m., så är hans försprång ej giltigt; blott ett skåipunds afdrag i vigten tillåtes, för hvad som förloras genom utdunstning under den häftiga rörelsen. En joc-eys vigt, med sade!, remtyg, kläder 0. s. v. för vanligen ej öfverstiga 426 skålpund. Föratt åstadkomma denna lätthet, måste ofia tällaren undergå verkliga svältkurer och understundom svettas mellan dunbäddar. Man finner häraf, att det annars temligen högtidliga skådespelet äfven medför svett och möda,, samt eger sin stora komiska sida. En hvirfvel af damm och kringflygande sandkorn samt den plötsligaste tystnad i folkhopen tillkännagaf att kapplöpningen var börjud. Allas ögon riktades åt ett båll. Under alla möjliga försök att tillvinna sig dagens ära och ett rum i kappränningens annaler, satte de täflande sig i bredd att börja den vådliga och vinstgifvande striden, uppmanande derefter sina otåliga, väl inöfvade springare till den mest förtviflade ansträngniog. Med utsträckta halsar, afiilska flam