—— — .-z-——- 2! — —2- —— — —
Anna Montford,, — yttrade Hawkesworth, i det
ban bet ihop sina glänsande tänder.
Anna Montford, den dramatiska konstens tri-
umf på Drury-Lane?, frågade sir Harewey för-
lägen, i det han ville tillägga några ord, såsom
egt hvilken dock plötsligen afbröts utaf sig-
role till kappränningevs början.
Denna nationalfest tillkännagifves vanligen med
trenne trumpeifanfarer. Vid den första, frem-
föras de täflände hästarca, insvepta i sina filt
omhängen, in på banan, för ati emottagas afsi-
na ryttare, hvilka, likasom djuren vägas i direh-
tionens närvaro. Vid andra signalen stiga Joc-
kies till bäst och rida nigra hvearf omkring, lika
mycket för att få sina springare lifvade, som att
visa dem och sig sjelfva för de åskådare, som e-
genteligen komma till stället att uppgöra vad.
Då den tredje fanfaren blåses börjas täflingen,
som sällan plär räcka öfver tio minuter, på hvil-
ken tid den s. k. Heat, är genomgången. Om
under denna ridt rågon jockey förlorar sin hatt,
sitt ridspö m. m., så är hans försprång ej gil-
tigt; blott ett skåipunds afdrag i vigten tillåtes,
för hvad som förloras genom utdunstning under
den häftiga rörelsen. En joc-eys vigt, med sa-
de!, remtyg, kläder 0. s. v. för vanligen ej öf-
verstiga 426 skålpund. Föratt åstadkomma den-
na lätthet, måste ofia tällaren undergå verkliga
svältkurer och understundom svettas mellan dun-
bäddar. Man finner häraf, att det annars tem-
ligen högtidliga skådespelet äfven medför svett
och möda,, samt eger sin stora komiska sida.
En hvirfvel af damm och kringflygande sand-
korn samt den plötsligaste tystnad i folkhopen
tillkännagaf att kapplöpningen var börjud. Allas
ögon riktades åt ett båll. Under alla möjliga
försök att tillvinna sig dagens ära och ett rum
i kappränningens annaler, satte de täflande sig i
bredd att börja den vådliga och vinstgifvande
striden, uppmanande derefter sina otåliga, väl
inöfvade springare till den mest förtviflade an-
strängniog. Med utsträckta halsar, afiilska flam-