och effekter i säkerhet och fått veta att min ble-sy
icke var ovilkorligt dödande, utan att det möj ige
kunde vara hopp om lifvet, försvann den resan:
granna damen för att återkomma i drägten a e:
barmhertig syster och i sällskap med en sådan fo
att vaka vid min säng. Ingen syster, ingen maka,
ingen mor kan egna sitt hjertas dyreste älskling e
sådan sorgfällig, outtröttlig vård som Julia egrad
mig. Blott med största möda kunde hon förmå
att hvartannat dygn aflägsna sig för att njuta någr:
timmars hvila.n
pJag kan icke beskrifva de känslor hvarmed ja;
sfhörde hennes uppriktiga och, som jag då tyckte
okonstlade bekännelse af hennes kärlek till mig.
När har icke en skön och älskvärd qvinnas kärlet
smickrat en man, om han ock, fängslad af andr:
band, hindrad af andra pligter, icke tycker si;
kunna eller böra besvara den. Jag blef så under-
lig till mods, då jog fick veta allt hvad Julia gjort
och ännu gjorde för mig, att mitt hufvud svindlace
och jag föll i en yrsel, som hotade att slua med
vansinne. Saken var den, att ögonblicket för hen-
nes långa berättelse hade icke varit väl valdt, ja:
var ännu för svag. för att uthärda några slags sin
nesrörelser. — Dock var detta icke hennes fel en
samt. Det var första gången vi voro utan vittnen;
det var ju för mina enträgna böner Julia gaf vika
Jag hade ju redan igenkänt henne på rösten, hvar-
före jag besvor benne ett säga genom hvad under-
verk bon satt som en skyddsengel vid min sida.
Tmedlertid förvärrades mitt onda till den grad, av
jag i flere veckor var alldeles utan hopp.
vÄndtligen började jag åter tillfriskna. Julia satt
ännu vid min säng; men hon var icke mer der
blomstrande skönheten, strålande af helsa, glädje
och ungdomseld, hon var blek, afmagrad, tynande
em bild af sorgen och försakelsen. För min skull
hade hon Ndit, vakat, sörjt, utstått och uppoffrai
så mycket. Hvyarmed skulle jag löna denna kärlek,
som, eburu i sig sjelf brottslig, ändå var så stor,
så gränslös, så alltuppoffrande? — Ehuru min rätts-
känsla ogillade den, kunde jag ändå icke annat är
föras deraf och ehuru jag stridde med mig sjelf
för att tänka på de hemmavarande och att egna
min vårdarinna endast den varmaste erkänsla,
kände jag dock med bitter smärta huru denna e-