och effekter i säkerhet och fått veta att min ble-sy icke var ovilkorligt dödande, utan att det möj ige kunde vara hopp om lifvet, försvann den resan: granna damen för att återkomma i drägten a e: barmhertig syster och i sällskap med en sådan fo att vaka vid min säng. Ingen syster, ingen maka, ingen mor kan egna sitt hjertas dyreste älskling e sådan sorgfällig, outtröttlig vård som Julia egrad mig. Blott med största möda kunde hon förmå att hvartannat dygn aflägsna sig för att njuta någr: timmars hvila.n pJag kan icke beskrifva de känslor hvarmed ja; sfhörde hennes uppriktiga och, som jag då tyckte okonstlade bekännelse af hennes kärlek till mig. När har icke en skön och älskvärd qvinnas kärlet smickrat en man, om han ock, fängslad af andr: band, hindrad af andra pligter, icke tycker si; kunna eller böra besvara den. Jag blef så underlig till mods, då jog fick veta allt hvad Julia gjort och ännu gjorde för mig, att mitt hufvud svindlace och jag föll i en yrsel, som hotade att slua med vansinne. Saken var den, att ögonblicket för hennes långa berättelse hade icke varit väl valdt, ja: var ännu för svag. för att uthärda några slags sin nesrörelser. — Dock var detta icke hennes fel en samt. Det var första gången vi voro utan vittnen; det var ju för mina enträgna böner Julia gaf vika Jag hade ju redan igenkänt henne på rösten, hvarföre jag besvor benne ett säga genom hvad underverk bon satt som en skyddsengel vid min sida. Tmedlertid förvärrades mitt onda till den grad, av jag i flere veckor var alldeles utan hopp. vÄndtligen började jag åter tillfriskna. Julia satt ännu vid min säng; men hon var icke mer der blomstrande skönheten, strålande af helsa, glädje och ungdomseld, hon var blek, afmagrad, tynande em bild af sorgen och försakelsen. För min skull hade hon Ndit, vakat, sörjt, utstått och uppoffrai så mycket. Hvyarmed skulle jag löna denna kärlek, som, eburu i sig sjelf brottslig, ändå var så stor, så gränslös, så alltuppoffrande? — Ehuru min rättskänsla ogillade den, kunde jag ändå icke annat är föras deraf och ehuru jag stridde med mig sjelf för att tänka på de hemmavarande och att egna min vårdarinna endast den varmaste erkänsla, kände jag dock med bitter smärta huru denna e