allt detta här? Ni känner denne man, derom är intet tvifvel. Hvem är han? Ja, jag känner honom visst, tyvärr, svarade Carl, bemödande sig att låta sin själsero ännu synbarligare framträda; jag fruktar att vi intrasslat oss i en mycket farlig sak; och då det egentligen är jag som dertill gifvit anledning, är det ock för mig sjelf jag aldramest fruktar. Verkligen stod jag icke som en fattig syndare inför honom, och han — han tycktes med en blick befalla öfver oss alla, till och med öfver er. Har ni till öfverdomstoln i Paris inberät tat hvad man funnit i kofferten? Ännu icke,, svarade domaren, något förvånad öfver Carls yttrade fruktan och började sjelf att grubbla öfver Eugenes befallande blick och förnäma hållning. Derefter fortfor han: Vi väntade ju dagligen erankomst, hvarföre vi ville dröja med rapporten, tills vi kunde få inberätta saken i dess helhet. För ötvigt har jag ingenting att förebrå mig. Huru skall jag väl förklara er ängslan? Ni blef mig, från högre ort, rekommenderad som en hederlig man, och På er begäran lät jag den nya efterlysningen utfär-dan. pJust derförej yttrade Carl och såg sig flyktigt omkring, som om han fruktat spejare. bVi äro ju allena? fortfor han och närmade sig domaren. Här eger ett olyckligt misstag rum, hvilket, om det icke snart och i all tysthet rättas, kan komma ati kosta mig dyrt; och icke allenast mig, utan äfven magistraten härstädes. De stora skulle taga det myc ket illa. Ja — jag känner denne man; men har står så högt i samhället, att, då han reser inkogni 10, eller under ett antaget namn; jag icke utan han: egen tillåtelse vågar nämna hans verkliga. Hun skurken Mendezos tillhörigheter kommit i hans ägc kan jag visserligen icke utgrunda; men säkert är att äfven det skett genom misstag och förvexling a namn. Jag fruktar att vi med profana händer gri pit in 1 en förnäm kärlekshandel, eller, hvad son