allt detta här? Ni känner denne man, derom är
intet tvifvel. Hvem är han?
Ja, jag känner honom visst, tyvärr, svarade
Carl, bemödande sig att låta sin själsero ännu syn-
barligare framträda; jag fruktar att vi intrasslat oss
i en mycket farlig sak; och då det egentligen är jag
som dertill gifvit anledning, är det ock för mig sjelf
jag aldramest fruktar. Verkligen stod jag icke som
en fattig syndare inför honom, och han — han tyck-
tes med en blick befalla öfver oss alla, till och med
öfver er. Har ni till öfverdomstoln i Paris inberät
tat hvad man funnit i kofferten?
Ännu icke,, svarade domaren, något förvånad
öfver Carls yttrade fruktan och började sjelf att grubbla
öfver Eugenes befallande blick och förnäma hållning.
Derefter fortfor han: Vi väntade ju dagligen eran-
komst, hvarföre vi ville dröja med rapporten, tills
vi kunde få inberätta saken i dess helhet. För öt-
vigt har jag ingenting att förebrå mig. Huru skall
jag väl förklara er ängslan? Ni blef mig, från hö-
gre ort, rekommenderad som en hederlig man, och
På er begäran lät jag den nya efterlysningen utfär-
-dan.
pJust derförej yttrade Carl och såg sig flyktigt
omkring, som om han fruktat spejare. bVi äro ju
allena? fortfor han och närmade sig domaren.
Här eger ett olyckligt misstag rum, hvilket, om det
icke snart och i all tysthet rättas, kan komma ati
kosta mig dyrt; och icke allenast mig, utan äfven
magistraten härstädes. De stora skulle taga det myc
ket illa. Ja — jag känner denne man; men har
står så högt i samhället, att, då han reser inkogni
10, eller under ett antaget namn; jag icke utan han:
egen tillåtelse vågar nämna hans verkliga. Hun
skurken Mendezos tillhörigheter kommit i hans ägc
kan jag visserligen icke utgrunda; men säkert är
att äfven det skett genom misstag och förvexling a
namn. Jag fruktar att vi med profana händer gri
pit in 1 en förnäm kärlekshandel, eller, hvad son