NORGE. — I Norska Storthingets adress till Regeringei angående förlängning i tiden för thingets sam manvaro, yttras bland annat, att närvarand Storthing med dess föregångare delar åsigten on nödvändigheten deraf, att förlängningen medgif ves på bestämd tid, nemligen till Juli månad slut. Som bekant är bar Kongl. Maj:t förut, Norige liksom här i Sverige, lemnat: prolongatio nen på obestämd tid, och någon gång öfverraska det Norska thinget, liksom de Svenska ständerne med en plötslig befallning om upplösning. Ni åter har Kongl. Maj:t icke satt uppfyllandet a Storthingets begäran i fråga, och man ser der ett nytt prof, att den norska representationer förmår göra billiga anspråk gällande och bring: rättvisa i förhållandet mellan representationer och konungamakten. — Norska tidningar omtala ifrån Helgeland en beklaglig olyckshändelse. Fyra åboer på gården Röen, i Tjötö Socken, hade, som vanligt är för den orten under vintermånaderna, begifvit sig til Lofsten-kusten, för att der hemta lifsförnödenheter. Kreaturen hade blifvit utsläppta redan den 7 Mars, och en flicka om 42 år, samt en gosse om 44 års ålder vaktade dem. Flickan hade gått ut på isen; men på ett ställe, ungefär 400 steg från husen, är ett os, der isen var svag, och hon föll i vattnet. Gossen skyndade till hennes hjelp, men då han kom henne helt nära, brast isen under honom. Några små barn, som sett händelsen, skyndade hem, ropanpå bjelp. De hemmavarande qvinnorna skyndade til räddning. Ea äldre syster till flickan, som låg i vacnet, sprang förut dit, men delade hennes och gossens äde. — De fyra hustrurne på gården kommo nu till stället, försedda med störar och tåg; men isen brast och ae tre första sjönko. Den fjerde blef häraf försigtigare, men utkastade tåget till de förtviflade, som sökte slå sig genom isbredden, hvilken beständigt brast. De fattade tåget med sådan häftighet, att hon ej längre kunde hålla sin korta tågända, och då hon äfven föll i vattnet, släppte hon den och de olycklige förlorade derigenom sista hoppet. De sjönko under isen och försvunne. Den sistnämnde hustrun, som nådde land, var mor till de tvenne drunknade flickorna, och de tre hustrurna som drunknade hade alla flera små barn, samt hvar sitt dibarn hemma. Man tänke sig hvilken anblick de sex liken skulle blifva för de hemkommande männen.