NORGE.
— I Norska Storthingets adress till Regeringei
angående förlängning i tiden för thingets sam
manvaro, yttras bland annat, att närvarand
Storthing med dess föregångare delar åsigten on
nödvändigheten deraf, att förlängningen medgif
ves på bestämd tid, nemligen till Juli månad
slut. Som bekant är bar Kongl. Maj:t förut,
Norige liksom här i Sverige, lemnat: prolongatio
nen på obestämd tid, och någon gång öfverraska
det Norska thinget, liksom de Svenska ständerne
med en plötslig befallning om upplösning. Ni
åter har Kongl. Maj:t icke satt uppfyllandet a
Storthingets begäran i fråga, och man ser der
ett nytt prof, att den norska representationer
förmår göra billiga anspråk gällande och bring:
rättvisa i förhållandet mellan representationer
och konungamakten.
— Norska tidningar omtala ifrån Helgeland
en beklaglig olyckshändelse. Fyra åboer på gården
Röen, i Tjötö Socken, hade, som vanligt är för
den orten under vintermånaderna, begifvit sig til
Lofsten-kusten, för att der hemta lifsförnödenheter.
Kreaturen hade blifvit utsläppta redan den 7 Mars,
och en flicka om 42 år, samt en gosse om 44 års
ålder vaktade dem. Flickan hade gått ut på isen;
men på ett ställe, ungefär 400 steg från husen, är
ett os, der isen var svag, och hon föll i vattnet.
Gossen skyndade till hennes hjelp, men då han kom
henne helt nära, brast isen under honom. Några
små barn, som sett händelsen, skyndade hem, ropan-
på bjelp. De hemmavarande qvinnorna skyndade
til räddning. Ea äldre syster till flickan, som låg
i vacnet, sprang förut dit, men delade hennes och
gossens äde. — De fyra hustrurne på gården kommo
nu till stället, försedda med störar och tåg; men isen
brast och ae tre första sjönko. Den fjerde blef häraf
försigtigare, men utkastade tåget till de förtviflade,
som sökte slå sig genom isbredden, hvilken bestän-
digt brast. De fattade tåget med sådan häftighet,
att hon ej längre kunde hålla sin korta tågända,
och då hon äfven föll i vattnet, släppte hon den och
de olycklige förlorade derigenom sista hoppet. De
sjönko under isen och försvunne. Den sistnämnde
hustrun, som nådde land, var mor till de tvenne
drunknade flickorna, och de tre hustrurna som drunk-
nade hade alla flera små barn, samt hvar sitt dibarn
hemma. Man tänke sig hvilken anblick de sex li-
ken skulle blifva för de hemkommande männen.