laren N. J. Björck för det denne med grosshaadelt här i Stockholm sig befattat, utan att i sådan egenskap hafva sökt och vunnit burskap, blifvit till Handelskolleaii vidare laglikmätiga handläggning remitterad så bafva vi ansett oss böra begagna detta tillfälle för att fästa Kollegii uppmärksamhet på det för vår handel högst menliga tilltag, som en stor del afhbufvudstadens minuthandlare, särdeles bland kryddkramhandelssocietetens medlemmsr, på sednare tiden sig tillåtit, dymedelst att de, utan att söka burskap, såsom grosshandlare, och utan att erlägga! de med sådan handel förenade dryga skatter, egenmäktigt inträda i utöfning af alla grossbandlaren tillkommande rättigheter, samt på samma gång hålla öppen bod för idkande af minutbandel. Vi anse oss icke här böra ingå i något yttrande em, och hvilka brister, som kunna förefinnas uti nu gällande skråoch näringsförfattningar. Ty, huru mycket än förändring uti dessa författningar kan sy pas vara af bebofvet påkallad, fordrar dock rättvisan ovedersägligen att hvarje särskild handeistlass, liksom hvarje dess enski!de medlem, skyddas vid de rättigheter, som genom författningar blifvit dem tillförsäkrade, intilldess de varda i behörig ordning förändrade eller upphäfde. fvertygade att denna sanning icke skall kunna jäfsas af någon, få vi härmedelst anhålla, att ädle Handelskollegium, som, genom Kongl. Förordningen angående Stockholms stads styrelse af den 42 December 1672, fått sig till pligt ålagd:: valt rält anställa köpenskap och handel i Stockholm, samt att afskaffa alla derför skadliga hinder och missbruk, måtte i öfverensstämmeise med föreskriften uti högstberörde nådiga förordning, vidtaga kraftiga åtgärder för beifrande och hämmande af de utaf oss pu anmärkte, för vår handel bögst skadliga missbruk. Då dessa missbruk på seduvaste tiden blifvit så allmän na, att lagöfverträdaren icke ens gjort någon hem lighet deraf, samt desamme således icke synas hafva bordt undgå vederbörande stadsfiskalers uppmärksamhet, anse vi oss nu böra inskränka oss till den begäran, att kollegium ville, genom utdrag af dess protokoll, lemna oss underrättelse, dels om de åtgärder, som af Kollegium blifvit vidtagna för hämmande af desså missbruk och dels om hvilken eller hvilka utaf stadens fiskaler, som få åt sig uppdraget, att öfverträdelserne af författningarne i dessa delar beifra, på det att vi må veta till hvem vi bafva att vända oss, för att få laglig handräckning till våra rättigheters skyddande. Stockholm den 49 April 1842. Lundgren Berghman. FE. A. Masrellier. A. W:son Wennberg. Widman Silfverberg. Carl Joh. Ekerman. W. Gustaf Patersen. Job. And. Wennberg. James Paton komp. Carl R. Roth. Kantszow Biel. J. F. Erdman komp. Schön 8 komp. And. Pet. Söderberg. Sv. Åsenius J:or: -C: F. Bohnstedt. H. J. Oldenburg komp. Robert Nettelbladt. Tyden Kempe. E. W. Langenberg. Otto Lundholm. F. T. Cleve. Losen komp. J. aterssen. Bibaw Wong. Philip Wigius. C.G, hrberg komp. Jac. Moll komp. Godenius å komp. J. H. Glosemejer. Sam, B. Pettersson. Stark Lundblad. ÅA. H. Pulkau. Joh. Sam. Billing. J. H. Menk. J. Schmidt. J. Goosspelius komp. And. Berg komp. Dugge Setterwall. A. Rydberg. Claes Peijron. Christ. Gotti. Cantzler. Lars Monten. Em. Clemenison. Att förestående afskrift är lika lydande med den till denne stads Handelskollegium ingifae or:ginalskrift, betygas. Stockholm den 29 April 1842. Ex officio. Louis Du Rees. Tjenstförrättande Notariei Stockholms stads Handels kollegium. Till Stockholms stads Handelskollegium ! Det vill synas, som Hr Fältsekreteraren Thavenius I något ögonblick. af öfverspänd sinnesförfattning kommit på det oråd, att på eu gång göra sig utaf med både sin innehafvande stadsfiskalsbefattning och den lösegendom jemte öfrige tillgångar, han för sig och de sina troligen ganska väl behöfver, samt ännu derutöfver skuldsätta sig för hela sin återstående lefnad; ty annorlunda kan man väl icke rimligen förklara det grofva tjenstemannamissbruk och det svåra ingrepp uti äganderätten, som han tillåtit sig då han den 46 dennes tagit i beslag och sålunda till fart genom stadens slussar förbjudit jakten Vigilance, som af mig blifvit lastad med 6350 tunnor sill, för att af skepparen Hellsten öfverföras till Westerås. Uti den till denna stads Handelskollegium ingifven stämnings-reqvisition, söker han väl ursäkta detta våldförande af eganderätten med-åberopande af flere författningar och under förmenande det jag, såsom spannemåls-, minutoch viktualiehandlande här i staden, icke skulle äga rätt att handla i större partier; men utom det ingen kongl. förordning ännu emanerat, som bestämmer något maximum för minuthandeln, samt för öfrigt Kongl. brefvet den 20 Juli 1693, och 2 kap. 4 Handelsbalken berättigar hvarje stapelstads borgare, att utifrån införskaffa hvarjehkanda nödige och lofgifne varor, att dermed pRiket och uppstäderne förse, samt att till: den ändan r.da i skepp och dermed j:mte andra in,rikes fartyg besöka alla inoch utrikes hamnar aäfvensom alt i egna hamnar emottaga främmanpde nationers fartyg, hvarförutan de äga att hvar pi sin stad köpslaga med inländska och utländska pmänn. c., så står det så illa till med de åberopade författningarne, att desamma dels icke innehålla hvad han oriktigt citerar, dels äro af honom uppenbart missförstådda och dels äro genom sednare författninkar till all kraft och verkan annullerade. Detta låter sig lätt ådagalägga: Herr Fältsekreteraren yttrar nemligen, att reglementet för spanmåls-, minutoch viktualiehandlande skulle endast i minut få af dem bedrifvas, men uti sjeliva reglementet finnes till Herr Fältsekreterarens skada, alldeles icke ordet endast utan i dess ställe ordet vensami i minut c. hvilket naturligtvis gifver åt stadgandet en nära motsatt riktning mot den han sålunda velat försåtligen antyda. Yttterligare säger Herr, Filtsekreteraren, att handelsordningen af den 19 Sept.; 41734 skulle stadga det minuthandel endast får i öppna bodar verkställas, men detta är ett rakt missförstånd af samma författning, ty 13 deraf, hvilken väl lärer vara den som Herr FältsekreterareR Du vill tillämpa, afser