MN
cOch modren? , .. är bon frisk ? frågade Carl
ned en häftighet, den han fåfängt sökte tygla.
Eugene kastade på honom en genomträngande
blick.
aModren, upprepade han sakta och dystert. Hon
log, då Hon gaf gossen lifvet,, fortfor han lugnt.
(Fråga icke vidare om henne. Sin kärlek till dig
har bon öfverflyttat på sonen. Om du frågar efter
denne, så är jag alltid beredd att svara dig.
aSkicka honom till mig, inföll Carl förkrossad,
oviss om han skulle taga denna underrättelse efter
bokstafven. Skicka mig min son! Låt mig egna
honom den kärlek, som ännu flammar i mitt bröst,
och som icke har något föremål.
Menniska! afbröt honom Eugene; adu yrar. Har
du icke hustru och barn? Hvad hafva de gjort dig,
efter du vill föredraga framför dem . beviset på din
brottsliga svaghet? Snarare borde du aldrig fråga
efter detta barn. Hvad skulle det här? Stifta tve-
drägt inom ditt hus. Sjelf en frukt af passionen,
skulle det uppväcka vilda passioner. Det skall visst
icke förnekas dig att en gång se din son, när till-
fälle dertill yppas; men jag, som har i mina händer
hans mödernearf, jag vill ock uppfostra honom, ty
jeg älskar honom. Rättigheten att för honom vara
i fars ställe, tror jag mig bafva förtjenat genom der
uppoffring jag gjort.
aDu hatar mig, sade Carl, sänkande mot golfvet
den flammande blicexen och sammanbitande tänderna.
aDet förbjude Gud ! svarade Eugåne, jag hatar
blott din dårskap: Den allena skiljer 08s — icke
du. Denna dårskap får icke mer bli farlig för mig
eller för någon, som jag älskar.
Carl kunde häremot ingenting invända. Han anade
att Rösalba ännu lefde och att bennes ömme make
icke ville beröfva henne sitt barn; den tanken, att
ännu fortlefya i hennes hjerta, tröstade honom. Med
ån uppriktig bandtryckning skiljdes de båda vän-
perna: försonade. .
Eugene förde sin: mor till Lillon. Först under
vägen upptäckte han för henne att,han var gift. Det
var honom lätt att finna en förevändning till sitt
örbemligande deraf, i det han uppgaf att familjför-
hållanden å hans hustrus sida hade fordrat tystnad.
Modren blef öfverraskad, men ick ond, utan läng-
jade tvertom att få se sin sonbustru.
y - (Forts. följer.)