ROCESSEN OM GROSSOCH MINUTHANDELS-RÄTTIGHETERNA HÄR I HUFVUDSTADEN. Vi omtalade härom dagen med några ord ett f Hr Stadsfiskalen Thavenius väckt och af en nängd ledamöter i Grosshandels-societeten unlerstödt konfiskations-anspråk å en last sill, som )ifvit införskrifven från Bergen af Viktualieandlanden Hr Björck, hvilket anspråk jemte -rkande af böter m. m. grundar sig på förment fverskridande å den sednares sida at sina miuthandels-rättigheter och intrång inpå grossandlarnes gebit. Då vi anse alla sådana fakta, om kunna ådagalägga den trängande nödvändigeten af en snar och mera tidsenlig organisation f lagarna för de borgerliga näringårnas utöfring, vara af stort intresse, så publicera vi de vittills vexlåde skrifterna i målet, nemligen 1:o Ir Thavenii skrift, 2:o Hrr Grosshandlares ech 5:o Hr Björks genstämning, samt skole vid målets vidare fortgång dertill återkomma. Under tiden var man här en ny anledning att erinra sig wurusom, i anledning af det borgerliga kriget nelian bufvudstadens skräddare och kramhandare för några år sedan, tidningen Jurnalen relan år 4837 yttrade den tröstande tanken, att lylika kollisioner för framtiden skulle vara föreyygeda och näringsfrihets-frågan snart vinna en ycklig lösning, då nu (i slutet af 1837) saken yifvit lemnad i Konungens händer. jdmjukt Stämnings-memorial till Stockholms stads Handelskollegium ! Att uti alla städer, der handeln är sepererad, den, om uti en viss handelsgren utöfvar borgerlig röelse, ej äger intränga på gebitet af en annan hanlelsgren, det ligger, just i töljd af sjelfva separatioen, i sakens natur, hvarföre ock förfättningarne i letta fall innehålla förbud och föreskrifter, hvilka visserligen i några omständigheter må medgifvas sakna den noggranna klarhet och bestämdhet, som häfver all tvist om deras tolkning, hvadan också iklagaremakten vid flerfaldiga tillfällen, då gränsen handelsgrenarne emellan funnits tvifvelaktig, låtit sin tjenstetalan ligga neder, ehuru skäliga änledninver till åtal kunna hafva förekommit; men så gifvas också deremot flerfaldiga andra fall, der föreskrifterna äro oförtydbara och der öfverträdandet af desse föreskrifter ligger i så öppen dag, att åklagaremakten skulle alltför mycket fela emot sin tjenstepligt, im den försummade, att mot ett sådant öfverträne då det angifves eller bemärkes, väcka laga tal. Ett sådant fall, som det sist beskrifna, har nuinträffat, i det viktualiehandlanden här i staden Nils Israel Björk företagit sig, att, efter det han i Norrige inköpt en sill-last, och efter varans ankomst hit, den han i eget namn å Tullkammaren sngffvit, ur fartyget verkställt försäljning i parti, på sätt af mig skall ådagaläggas; och som icke allenast det för spannemåls-, minutoch viktualiehandlande i Stocktolm utfärdade reglemente förmår, att handel endast i minut får af dem bedrifvas, utan äfven allmänna bandelsordningen af den 149 December 1834 stadgar, stt miutbandel endast får i öppna bodar verkställas, samt dertill kommer, att å Björks sida öfverträdelse äfven ägt rum af hvad Kommerskollegii kungörelse den 46 Sept. 1816 samt Kammaroch Kommerstollegii kungörelse den 9 Febr. 48214 innehålla; så, och vid jemförelse tillika af 24 kap. 4 Handelsbalken, der ansvar stadgas för den grosshandlande, som befattar sig med minuthandel, hvilket medför, utom varans förlust, böter till fulla värdet deraf, får, med anledning af alla dessa stadganden, jag i ödmjukhet yrka, att viktualiehandlanden Björk varder lagligen sallad, för att genmäla mitt påstående, det hela lasten varder förbruten ansedd, och han till lega böesansvar och ersättning fälld. Under anmälan, att jag hos Kongl. Poliskammaren denna dag sökt förbud för lastens afforslande med det fartyg, hvaruti den härstädes oförsålda deen, för att till Westeråzs afgå, blifvit förflyttad, anhålles ett skepparen å nämnde fartyg Lars Erik Hell