icke blott tankan på det närvarande plågade honom under hela denna dag och .den derpå följande långa, för honom sömnlösa natten; äfven framtiden ställde sig, hotande och olycksbringande. för hans blickar. Huru skul!e han kunna ,uthärda Rosalbas åsyn? — huru uthärda åsynen af vännens lycka, hvilken denne sjelf icke förstod att uppskatta? — Den följande morgonen ryckte honom dock ur detta bryderi och störtade honom i ny förtviflan. I stället för vännen, hvars steg han hvarje ögonblick, under sin otåliga väntan, trodde sig höra, visade sig slutligen dennes betjent, som tillställde honom ett stort bref. Carl bröt det hastigt och läste: För att rädda oss, och ännu mer de våra från följderna af din brottsliga och fördömelsevärda passion, gaf jag mitt bifall til! ett steg, som, om det blefve bekant, skulle gifya mig till pris åt verldens hån, dock, icke utan en inre föresats att bevara hvad jag anser för äran fri från hvarje fläck. Från det ögonblick, då jag upphöjt Rosalba till min maka, måste hon ock vara mig värdig. — Du och hon få icke återse hvarandra. Den stackars brudens betydliga hemgift skall bevaras åt det barn, hvilket jag hvarken vill eller får räkna bland mina kommande arfvingar. Anda till dess detta blifvit födt, får ingen i mitt fädernestand veta af mitt giftermål. — Jag skyndar nu att föra min unga maka till en fristad, dit intet öga, åtminstone icke ditt, skall intränga. När du bekommer detta, ha vi redan rest. Här innelyckt är ett pass, som skall föra dig annan väg tillbaka till ditt hem. Jag har skrifvit till din familj, och jag har lagat så, att allt hvad ryktet må säga, ifall det kommer för deras öron, må skrifvas på min räkning. i pCarl! jag ber, jag besvär dig, för din egen vätfärds skull: förjaga ur din själ denna olyckliga, en man ovärdiga passion. Blif åter hvad du förut varit, en öm make och far, en vördnadsfull och uppmärksam son. Detta är mitt sista ord till dig. Os! har passionens pestböld för alltid åtskiljt — jag känner nu faran af smittan: min själ var höjd öfver denna lumpna lidelse, derföre 8kulle min ära angripas af dess giftiga doft. Jag har gjort nog för vänskapen och derigenom vunnit rättighet att hädanefter afsäga mig den. Den, som jag i en framtid skall kalla vän, den bör ej vara hänförd af något