mera att Mendezo var den som förrådde oss; men
detta... ack! hvaärföre skulle du icke träffa honom
bättre? ... han hade då icke gjort: detta.,
Hvilket då ?
Ändtligen hemtade Carl sig så mycket, att han,
i trots af sin vrede, hvilken nästan beröfvade ho-
nom förmågan att tala, kunde berätta för sin vän
att det varit Mendezo som låtit kalla honom till
det hemliga samtalet. Carl nekade icke, att han
vid första anblicken af denne man alltför tydligt
uttalat sin vrede och sitt förakt öfver att han velat
röfva och mörda, Eugdoe, men Mendezo hade tegat
och låtit honom storma ut. Hå, hå! hade han
ändtligen med ett hånskratt utbrustit, menar ni,
att jag är en sådan narr, att jag tyst skulle se på
huru ni reste er väg och blef ertappad, utan att
jag skulle fordra ersättning för alla de mödosamma
tjenster-,jag gjort er? Hade jag då nog af er elän-
diga vänskap? — Imedlertid hoppades jag att få
tala med er och uppgöra affärn i godo. Ni hade
nog varit så förnuftig och gifvit mig något, om jag
blott fått ett enskildt samtal med er. och jag skulle
sedan, liksom förut, varit er vän med lif och sjal.
Men den dolkstöt er kamrat gaf mig och hvarvid
blodet framqvällde ur mina ådror, förvandlade mig
till hans och er oförsonlige fiende. Det är således
i sådan egenskap jag nu är här. Honom träffar jag
väl med tiden; nu har jag med er att göra. — Säg
mig nu: hvarmed tänker ni afväpna den till döds-
fiende förvandlade vännen, så att han icke genast
går och tillkännager ert falska spel, går och inty-
gar med er egen handskrift, hvaraf jag innehår ett
prof, att ni är en äktenskapsbrytare; vidare — att
ni, är den som bortröfvat Rosalba, och att er vän
spelar komedi, då han säger att det är hån som
älskar henne? Ni står ju färdig ått drifva gäck ned
religion och lagen? Vet ni då icke att jag i mina
händer eger medel att bevisa detta ?
Carl fann alltför väl att han, lika oförvägen i