DEN FÖRSVUNNE. )
NOVELL ÅF L. KRUSE.
ITV.
Eugene och Carls process tog nu med hvarje dag
en för dem lyckligare vändning. Man hade inbillat
Rosalbas anhöriga, så väl som domrarne, att flickans
ilskare hittills dolt sitt rätta namn, men att han nu
såg sig tvungen att derunder uppträda. Eugenes
gamla anor försonade snart de stolta spanjorerna
med hans brott, hvilket nu tyddes som en vanlig
ungdomsförseelse, och modren:var till och med så
ädelmodig, att hon icke nekade sin dotter en he
derlig utstyrsel. Yttre formaliteter qvarhöllo dock
ännu de båda vännerna i fängelset, hvilket de, en-
ligt lagens bokstaf, icke fingo lemna; förrän degin-
go till altaret, den: ene. som brudgum, den andre
som vittne. Den mörka .och fuktiga arresten var
dock utbytt mot en ljusare och beqvämare, och rese-
schatullet, som i advokatens: närvaro blifvit öppnadt
inför domstolen, och som funnits innehålla de mest
öfvertygande bevis om Eugenes namn och stånd, blef
honom återgifvet.
Men en dag inträdde fångvaktaren hemlighetsfullt
till de båda vännerna och bad Carl följa sig in i
hans kammare:..En obekant, välklädd herre, som
sade sig hafva något mycket angeläget att meddela,
önskade tala med Latour mellan 4 ögon, och hade
till denna sammankomst valt fångvaktarens rum.
Förändrad, men utan att ana något ledsamt, begaf
Carl sig dit. a
Han dröjde der mycket länge, ja så länge att Eu
gåne började bli orolig; ändtligen kom ham tillbaka
blek, förstörd och darrande i ala lemmar.
Hvad fattas dig? frågade Eugåne förskräckt.
,Hämd, hämd, vanmäktig hämd! ropade Garl, i
det han nedsjönk på en stol. Ni tviflar jag icke
) Se Aftorbl. N:ris 96, 98 och 99.