DEN FÖRSVUNNE. ) NOVELL ÅF L. KRUSE. ITV. Eugene och Carls process tog nu med hvarje dag en för dem lyckligare vändning. Man hade inbillat Rosalbas anhöriga, så väl som domrarne, att flickans ilskare hittills dolt sitt rätta namn, men att han nu såg sig tvungen att derunder uppträda. Eugenes gamla anor försonade snart de stolta spanjorerna med hans brott, hvilket nu tyddes som en vanlig ungdomsförseelse, och modren:var till och med så ädelmodig, att hon icke nekade sin dotter en he derlig utstyrsel. Yttre formaliteter qvarhöllo dock ännu de båda vännerna i fängelset, hvilket de, enligt lagens bokstaf, icke fingo lemna; förrän degingo till altaret, den: ene. som brudgum, den andre som vittne. Den mörka .och fuktiga arresten var dock utbytt mot en ljusare och beqvämare, och reseschatullet, som i advokatens: närvaro blifvit öppnadt inför domstolen, och som funnits innehålla de mest öfvertygande bevis om Eugenes namn och stånd, blef honom återgifvet. Men en dag inträdde fångvaktaren hemlighetsfullt till de båda vännerna och bad Carl följa sig in i hans kammare:..En obekant, välklädd herre, som sade sig hafva något mycket angeläget att meddela, önskade tala med Latour mellan 4 ögon, och hade till denna sammankomst valt fångvaktarens rum. Förändrad, men utan att ana något ledsamt, begaf Carl sig dit. a Han dröjde der mycket länge, ja så länge att Eu gåne började bli orolig; ändtligen kom ham tillbaka blek, förstörd och darrande i ala lemmar. Hvad fattas dig? frågade Eugåne förskräckt. ,Hämd, hämd, vanmäktig hämd! ropade Garl, i det han nedsjönk på en stol. Ni tviflar jag icke ) Se Aftorbl. N:ris 96, 98 och 99.