rymninogsförsöket. Han och Carl blefvo insatta i
fängelse och Rosalba, utan att ens få tala vid sin
mor, direkte förd till ett kloster.
Enoleveringen var för mycket bevislig, för att
kunna nekas. Det var icke bruket i Spanien at:
öfverbevista brottslingar fingo hafva någon advokat.
För båda fångarne var dessutem all förbindelse
utom fängelset afskuren. De förhördes icke och
detta ansågs icke heller nödigt, ty handlingen ta
lade tillräckligt för deras brottslighet och hvarje
vidare undersökning skulle ansetts för en tom for
malitet; imedlertid förehades deras sak inför dom
stolen.
De båda vännerna förnekade icke heller nu si-
na olika karakterer. Eugåne talade föga; men o-
aktadt hans synbara lugn, sväfvade dock ganska
bedröfliga bilder för hans själ. Hos Carl deremot
vexlade en tvungen munterhet med den mest för-
tviflade ångest; likväl tycktes han mer sörja öfver
sin väns öde än öfver sitt eget; ty den arme Eu-
gåne hade ju för hans skull blifvit indragen i o-
lyckan.
Lyckligtvis voro de hus, till hvilka de båda vän-
nerna, och isynnerbet Eugene, hade rekommenda-
tionsbref, alltför väl unde:rättade om deras förhål-
landen i hemlandet, och kunde således lägga sig
ut för dem, så mycket i deras makt stod. Dessa
mäktiga och verksamma beskyddare förmådde genom
sina penningar stadens förste advokat, att bana sig
väg genom lås och bommar, för att få tala med de
båda fångarne. Snart vann han bådas förtroende,
ehuru han förundrade sig öfver, att de kunde vara
okunniga om det öde som förestod dem. Den span-
ska lagen uttalade dödsdomen öfver den man, som
bortröfvade en flicka, så vida icke hennes föräldrar
ville tillåta honom gifta sig med henne. Advoka-
ten hoppades väl genom sitt inflytande kunna äfven
här åstedkomma detta lagens mildare vilkor, ehuru
det hittills icke ens blifvit föreslaget; ty Rosalbas