enter?
KONST- OCH LITTERATUR-STAFETT.
: H-mbuarg. April! 48.
Sedan Friedrichs nya, från fransyskan bearbetade
romantiska skådespel aFarinelliv har den dramatiska
skådebanan icke erbjudit något värdt att nämnas mer
än en enda sak, men denna också en verklig evene-
mang, nämligen mamsell 8-riha Stichs, den berömda
Berliner aktrisens, debut på Hamburgs teater, i egen-
skap af ordinarie tragisk älskarinna. Hon hade för
denna sin debut valt Skakespeares aRkomeo och Ju-
lietv; måhända hade hon gjort battre i att till en
början välja en något mindre stor och pretentiös
roll än just Juliets, men publiken har imedlertid
öfverhufvud varit ganska belåten med detta prof.
Mamsell Stich eger en vacker figur, ett par uttrycks-
fulla ögon och en ädel hållning, men hennes organ
är icke af den aldra fördelaktigaste art, hon faller ofta
in i ett slags pipande ljud, liksom en piccolaflöjts,
i stället att hålla sig inom medelrästens område, der
det alltid ligger mera metall och mera känsla. Mycket
af detta är likväl blott och bart manår. som synes
under en ändamålsenlig behandling kunna bortarbetas.
I enskilda momanger har hon för öfrigt ådagalagt
mycken själ och en poetisk uppfattning af rollen,
ehuru hon på andra ställen visat sig mera sötaktigt
och pjunkigt sentimental, än energiskt passionerad.
Violinisten Simons.n har gifvit en konserti Apol
losalen. Han har dervid faredrasit trenne numror
af Lipinski, och vunnit mycket bifall både för sin
högt uppdrifna technik och sin djupa känslofullhet i
adagiot. Strängare konstdomare hafva imedlertid åt-
skilligt att anmärka mot hans skola eller, rättare
sagdt, mot frånvaron af all egentlig och strängare
skola i hans spel, och råda honom att ännu några
år lägga siz med allvar på inöfvandet af goda och
ändamålsenliga etyder. Det är en talang, till och
med en stor talang, om man så vill, men den har
råkat på afvägar och behöfsver tukt och herrans för-
maning.
Från Berlin erfar man, att Rossinis aStabat Ma-
terp derstådes blifvit af den italienska truppen upp-
fördt på kungliga operan. Berlinarne hafva, såsom
man lätt föreställer sig, funnit kompositionen nog
litet kyrklig, ehuru den partielt skall utmärka sig
genom satser af hög och patetisk effekt.
Döhler, den bekante pianisten, är i Wien och
gör furore. Harpspelaren 8echsa och fru Bishop
äro äfven ankomna dit, för att med det första låta
höra sig. En ny opera, aMara — text af Precht-
ler, musik af N tzer, — har i sammastad blifvit gil-
ven med serdeles bifall. Donizetti har skrifvit en
opera ensam för Wiens stora lyriska scen, och har
sjelf intraffat på ort och ställe för att leda dess
uppsättning.
Lipinski är i LeipziZ och ärnar sig på en längre
konstresa, derunder han äfven kommer att besöka
Tysklands nordligaste delar. Dessutom förtjusas Leip-
ziger-boerne af harpisten Parish-Avars, som försä-
kras spela, så att kung David numera för alltid
blifvit slagen ur brädet och icke ens är värd att
nämnas såsom harpolekare.
På fleea ställen i Tyskland rasar man nu ordent-
ligt i en påkommen entusiasm för fulländandet af
Cölns domkyrka; man ger konserter för detta ända-
mål, man inrättar Dom-Bau-vereine, man skickar
ut subskriptionslistor till höger och venster. I Ol-
denburg har man gått så långt, att man utdelar li-
stor till och med i alla skolor och låter småvarn
anteckna sig för årliga bidrag. Den bestämda mini-
misumman är 8 Groschen om året. Man har beräk-
nat, att om endast hvar fyrtionde person inom alla
tyska stater lemnade ett sådant årligt bidrag af 8
Groschen, så skulle Man redan inom tjugo år hafva
hopsamlat den obetydlighet af 6 millioner Thaler,
som, enligt en utmärkt byggmästares kalkyl, skola
vara behöfliga för fulländandet af hvad som brister
i Cölner-domen, enligt den ursprungliga ritningen
af år 1248!
Boklådoraa erbjuda visserligen för ögonblicket
hvarjehanda nytt, men föga finnes deribland, som
förtjenar nigon serskild mentioo. Herlohssohn har
utgilvit ett par volymer lefnads- och resebilder, un-