slöt Eugdne i sina armar, så att han var färdig
att qväfva bonom, så mycken sans, så mycker
klokhet och idoghet, och talade med sådan ifvei
och sakkännedom om handelsaffärerna, hvari har
förut blott af tvång deltagit, att hans föräldra
snart började lyckönska sig öfver det bifall, de
lemnat till hans giftermål, öfvertygade att han
nu skulle bli stadig. Carl tycktes ha vändt sig
ifrån alla dårskaper och syntes, under de tven-
ne första åren af sitt äktenskap, gifva det bästa
hopp om sig, ty han var en trogen maka, en
öm far och en flitig affärsman. Huru ofta hade
ban icke uppmanat Eugåne, hvilken liksom han
var tjugutre år gammal, att söka en dylik lyc-
kal Med hvilken svärmande vältalighet bemö-
dade han sig ej att för denne göra begripligt
huru sällt en husfaders lif är. Han uppgjorde
nu den planen, att då Eugene blef gift och ble!
far, skulle de i en framtid genom giftermål för-
ena sina barn; detta slägtskap skulle ännu fa-
stare tillknyta deras vänskapsband och grund-
lägga deras ålderdoms glädje.
I sin ifver förde Carl en gång Eugene på
spektaklet, för att der se en ung utländska,
hvilken, i anseende till sin ovanliga skönhet,
väckte stor uppmärksamhet der i staden. Rik
var hon just icke, men då hennes förstånd och
talanger motsvarade hennes skönhet, vore en
örbindelse med henne i alla fall något, som
Eugene borde eftersträfva, menade Carl. Dock
borde han icke försumma sig, tillade den tjenst-
iktige vännen, emedan flickan hade många och
insedda friare.
Med fulikomlig likgiltighet för detta förslag,
och endast för att göra Carl till viljes, följde
Eugene honom på spektaklet. Med ifrig beställ-
samhet, liksom hade han blott gifvit vika för
Sin egen känsla, den ban icke vågade tillstå, la-
sade Carl så, att de fingo plats helt nära den