från arbetets början, omkostnaderna icke med 200,600 dr öfverstego den för arbetet beräknade summs3, ill Kongl. Maj:t och kronan erlägga en, i jemföelse med bidraget, ringa afgift af 40,000 Rdr årli sen, samt, i allt fall, allt hvad behållna inkomsten ifverstege 100,000 Rdr, en summa, hvilken således, id samma tid, kunde såsom behållen inkomst på: tnas och årligen skulle bolagets delegare, för deras imedlertid räntegifvande bidrag, tillfalla. Vid betraktande af dessa omständigheter torde ej heller Konungens rådgifvares tillstyrkande kunna ifrån Risets Ständers ofvanberörde yttrande härledas. De anförda, likartade fall inverka, af redan ofta förut anförda skäl, icke på frågan; och hvad angår accepterandet af bolagets anvisningar, utställde ji em form, som gjorde dem gällande i annor mans hand. var något sådant icke i kontraktet betingadt, och kunde alltså, å statens sida, vigras, som alldeles ej var betryggad mot innehafvarnes kraf, genom det fästade vilkoret, att bolaget borde sina förbindelser uppfylla. Justitieombudsmannen bilägger en kalkyl, hvarigenom visas, att skilnaden emellan det af Rikets Stän der beviljade statsanslaget, som ej behöft utgå ilängre tid än 20 år, och det Regeringen beviljat herrar Schön Komp., är så betydlig, att hans påstående, angående en väsendtlig afvikelse från de, i 1836 års kungörelse utlofvede fördelar, är grundadt. Slutligen åberopas lydelsen af 76 regcringsformen, som visar, att öfverträdelse icke blott kan ege rum genom aupplåning,, utan äfven derigenom, att riket apå annat sätt blifver med skuld belastadt. Han fullföljer således åtalet emot rådgifvarne för en sådan öfverträdelse. De tilltalade hafva åter islutförklsringen anmärkt, att Justitie-ombudsmennen i ansvarspåståendet icke gjort skillnad emellan den olikhet såväl i sak som i personal, hvilken härvid förekommer. De yttra bärom: Den första beslutandeåtgärden af dei denna fråga anmärkte, är antagandet af handelshuset Schön et kompagnis anbud, i afseende på öfvertagande ef Trollhätte kanals och slussverks ombyggnad, och i följd deraf beviljandet åt detta bolag af 60,000 Rdr Bko årligen i 23 år af Handelsoch Sjöfartsfonden för ernåendet af detta ändamål. De derefter följande besluten i saken utgöra följder a! detta, och, med undantag af de medgifna accepterna, innebära de ingen ny fråga. Uti det första af dessa besluten var det fem af Ståtsrådets ledamöter som icke deltogo, och de ännu lefvande deriblend skulle således kunna helt och bållet undandraga sig sllt svaromål härutinnan ; men då, såsom här ofvån är anfördt, Justitie-ombudsmannen icke behsgat göra någon skillnad emellan jursprungliga beslutet och de för dess utförande se dermera beslutade åtgärderna, samt i synnerhet, då de i begge fallen gifne underdåniga tillstyrkanden, äfven i desse svarandes öfvertygelse, ej innebära någon den rinvgaste utsträckning af Kal. Maj:ts grundlogsenliga beslutanderätt, så hafva de i sine förklaringar öfver anmärkningarne ej tvekat att gemensamt med de förut deltagande upptaga hela frågan till svaromål, och vilja äfven nu, i påminnelserna vid de afgifne ansvarspåståenderna, förfara på ena( banda sätt, under vördsamt förklarande likväl, att I de, som ej deltagit i det förstnämnde beslutet, härI med protestera emot all ansvarstillämpning å dem, i följd af samma beslut. I anledning af Justitie-ombudsmannens invänning angående rätta beskeffenheten af Konungens dispoI sitionsrätt öfver handelsoch sjöfartsfonden, samt Rikets Ständers skrifvelse den 23 Februari 1835, anföra de: att båkafgifterna, till exempel, också J utgå efter enahsnda beräkningsgrund öfver hela riket, att de likasom konvoyafgifterna härflyta från sjöfarten, och att deras användande till fyrars och båkars underhåll lika specielt betryggar handeln och sjöfarten, som konvoyafgifternas, samt verkar i sin mån till samma korporationers och enskildas gemensamma nytta och beqvämlighet som dessa. Om I således det kan, såsom Hr Justitie-ombudsmannen yttrar, sägas, att konvoyafgifterna hafva till ända mål folkets eller statens fördel och bästa, så måste I detsamma -med lika mycket skäl kunna sägas om båkefgifterna, ty begge verka på samma väg partiel! till detta mål. Svaranderne hemta derföre intet giltigt skäl af Hr Justitie-ombudsmannens åsigter i detta ämne, mera än i något annat, att ändra sina, och fortfara derföre i det påstående, att meranämnde afgifter för handeln och sjöfarten innebegripas ibland dem, som bland undantagen utmärkas i AnI svarighetslagens 3 8. När härtill kommer, att dessa afgifter, så till uppkomst som fortfarande, berott af Kongl. Maj:ts besörjande allt ifrån statsförfattningens början; att de icke tillhöra någon hufvudtitel eller äro i statsregleringen innebegripne, utan ingå ltill det af Kongl. Maj:t tillsatta konvoykommissalriatet, och disponeras af detta, i enlighet med Kgl. Maj:ts derom gifne förordnanden, och att Kongl. Maj:t, på sätt i svarandernas förklaring upplyses, I vid granskningsrättens öfverlåtande öfver konvoykassan till Rikets Ständers verk år 1829, förbehö!l sig Dess fortfarande, deröfver ej ännu bestridde diIspositionsrätt; så lärer Hr Justitie-ombudsmannens bemödande, att underkänna värdet och giltigheten af dessa, på lagars mening och mera än 530 års Ipraxis grundade förhållanden, vara förgäfves. Hvad angår den slutsatsen, att Rikets tänder skulle genom nämnde skrifvelse hafva inskränkt beloppet af bidraget och tiden för dess utgående till nästpåföljande riksdag, anse de äfven den icke ut härda en närmare granskning. Svaranderna anse sig deraf bafva funnit: att Rikets Ständer ovilkorligen erkänt Kongl. Maj:ts allmänna dispositionsrätt öfver handelsoch sjöfartsfondens öfverskott: att de till Kongl. Maj:t öfverlemnat, att af samma öfverskott utse medel till bidrag för Trollhätte ka; nals och slussars bringande till icke mindre, än likhet med Götha kanals dimensioner: att, i afseenIde på hvad som härför kunde erfordras och, utan hinder i fyllandet af andra behof för sjöfartens och I handelns betryggande, kunde anvisas, sådant skulle Ibero af Kongl. Maj:ts godtfionande, och att, i följd häraf, tiden och sättet för bidragets utgående och -Ibelopp berodde af hvad Kongl. Maj:t med bänsig! till ändamålet och tillgången kunde finna nödigt eloch möjligt. n! Med instämmande i Rikets Ständers åsigt om ij ) ) frågavarande kanalbyggnads företrädesvis vigtiga beskaffenhet för handeln ooh sjöfarten inom rik t, togs derföre i betraktande vid rådslagen den anvi sade tillgångehs för detta ändamål disponibla belopp, i jemförelse med behofvet för ernåendet ar nämnde af Rikets Ständer afsedda ändamål; och r då detta belopp icke kunde medgifva bidragets ut-l gående annorlunda än successivt, och förhållandet -Imed ändamålets ernåerde äfven var enahanda, — t)ty en kanaloch slussverksbyggnad fordrar tid, — I tillstyrktes heslntet att genom årliga tillskott uirder