från arbetets början, omkostnaderna icke med 200,600
dr öfverstego den för arbetet beräknade summs3,
ill Kongl. Maj:t och kronan erlägga en, i jemfö-
else med bidraget, ringa afgift af 40,000 Rdr årli
sen, samt, i allt fall, allt hvad behållna inkomsten
ifverstege 100,000 Rdr, en summa, hvilken således,
id samma tid, kunde såsom behållen inkomst på:
tnas och årligen skulle bolagets delegare, för de-
ras imedlertid räntegifvande bidrag, tillfalla. Vid
betraktande af dessa omständigheter torde ej heller
Konungens rådgifvares tillstyrkande kunna ifrån Ri-
sets Ständers ofvanberörde yttrande härledas.
De anförda, likartade fall inverka, af redan ofta
förut anförda skäl, icke på frågan; och hvad angår
accepterandet af bolagets anvisningar, utställde ji
em form, som gjorde dem gällande i annor mans hand.
var något sådant icke i kontraktet betingadt, och
kunde alltså, å statens sida, vigras, som alldeles ej
var betryggad mot innehafvarnes kraf, genom det
fästade vilkoret, att bolaget borde sina förbindelser
uppfylla.
Justitieombudsmannen bilägger en kalkyl, hvarige-
nom visas, att skilnaden emellan det af Rikets Stän
der beviljade statsanslaget, som ej behöft utgå ilän-
gre tid än 20 år, och det Regeringen beviljat herrar
Schön Komp., är så betydlig, att hans påstående,
angående en väsendtlig afvikelse från de, i 1836 års
kungörelse utlofvede fördelar, är grundadt.
Slutligen åberopas lydelsen af 76 regcringsfor-
men, som visar, att öfverträdelse icke blott kan ege
rum genom aupplåning,, utan äfven derigenom, att
riket apå annat sätt blifver med skuld belastadt.
Han fullföljer således åtalet emot rådgifvarne för en
sådan öfverträdelse.
De tilltalade hafva åter islutförklsringen anmärkt,
att Justitie-ombudsmennen i ansvarspåståendet icke
gjort skillnad emellan den olikhet såväl i sak som
i personal, hvilken härvid förekommer. De yttra
bärom: Den första beslutandeåtgärden af dei den-
na fråga anmärkte, är antagandet af handelshuset
Schön et kompagnis anbud, i afseende på öfverta-
gande ef Trollhätte kanals och slussverks ombygg-
nad, och i följd deraf beviljandet åt detta bolag af
60,000 Rdr Bko årligen i 23 år af Handels- och
Sjöfartsfonden för ernåendet af detta ändamål. De
derefter följande besluten i saken utgöra följder a!
detta, och, med undantag af de medgifna accepterna,
innebära de ingen ny fråga.
Uti det första af dessa besluten var det fem af
Ståtsrådets ledamöter som icke deltogo, och de ännu
lefvande deriblend skulle således kunna helt och
bållet undandraga sig sllt svaromål härutinnan ; men
då, såsom här ofvån är anfördt, Justitie-ombuds-
mannen icke behsgat göra någon skillnad emellan
jursprungliga beslutet och de för dess utförande se
dermera beslutade åtgärderna, samt i synnerhet, då
de i begge fallen gifne underdåniga tillstyrkanden,
äfven i desse svarandes öfvertygelse, ej innebära nå-
gon den rinvgaste utsträckning af Kal. Maj:ts grund-
logsenliga beslutanderätt, så hafva de i sine förkla-
ringar öfver anmärkningarne ej tvekat att gemen-
samt med de förut deltagande upptaga hela frågan
till svaromål, och vilja äfven nu, i påminnelserna
vid de afgifne ansvarspåståenderna, förfara på ena- (
banda sätt, under vördsamt förklarande likväl, att
I de, som ej deltagit i det förstnämnde beslutet, här-
I med protestera emot all ansvarstillämpning å dem,
i följd af samma beslut.
I anledning af Justitie-ombudsmannens invänning
angående rätta beskeffenheten af Konungens dispo-
I sitionsrätt öfver handels- och sjöfartsfonden, samt
Rikets Ständers skrifvelse den 23 Februari 1835,
anföra de: att båkafgifterna, till exempel, också
J utgå efter enahsnda beräkningsgrund öfver hela ri-
ket, att de likasom konvoyafgifterna härflyta från
sjöfarten, och att deras användande till fyrars och
båkars underhåll lika specielt betryggar handeln och
sjöfarten, som konvoyafgifternas, samt verkar i sin
mån till samma korporationers och enskildas ge-
mensamma nytta och beqvämlighet som dessa. Om
I således det kan, såsom Hr Justitie-ombudsmannen
yttrar, sägas, att konvoyafgifterna hafva till ända
mål folkets eller statens fördel och bästa, så måste
I detsamma -med lika mycket skäl kunna sägas om
båkefgifterna, ty begge verka på samma väg partiel!
till detta mål. Svaranderne hemta derföre intet
giltigt skäl af Hr Justitie-ombudsmannens åsigter i
detta ämne, mera än i något annat, att ändra sina,
och fortfara derföre i det påstående, att meranämn-
de afgifter för handeln och sjöfarten innebegripas i-
bland dem, som bland undantagen utmärkas i An-
I svarighetslagens 3 8. När härtill kommer, att dessa
afgifter, så till uppkomst som fortfarande, berott af
Kongl. Maj:ts besörjande allt ifrån statsförfattnin-
gens början; att de icke tillhöra någon hufvudtitel
eller äro i statsregleringen innebegripne, utan ingå
ltill det af Kongl. Maj:t tillsatta konvoykommissa-
lriatet, och disponeras af detta, i enlighet med Kgl.
Maj:ts derom gifne förordnanden, och att Kongl.
Maj:t, på sätt i svarandernas förklaring upplyses,
I vid granskningsrättens öfverlåtande öfver konvoy-
kassan till Rikets Ständers verk år 1829, förbehö!l
sig Dess fortfarande, deröfver ej ännu bestridde di-
Ispositionsrätt; så lärer Hr Justitie-ombudsmannens
bemödande, att underkänna värdet och giltigheten
af dessa, på lagars mening och mera än 530 års
Ipraxis grundade förhållanden, vara förgäfves.
Hvad angår den slutsatsen, att Rikets tänder
skulle genom nämnde skrifvelse hafva inskränkt be-
loppet af bidraget och tiden för dess utgående till
nästpåföljande riksdag, anse de äfven den icke ut
härda en närmare granskning. Svaranderna anse
sig deraf bafva funnit: att Rikets Ständer ovil-
korligen erkänt Kongl. Maj:ts allmänna dispositions-
rätt öfver handels- och sjöfartsfondens öfverskott:
att de till Kongl. Maj:t öfverlemnat, att af samma
öfverskott utse medel till bidrag för Trollhätte ka-
; nals och slussars bringande till icke mindre, än
likhet med Götha kanals dimensioner: att, i afseen-
Ide på hvad som härför kunde erfordras och, utan
hinder i fyllandet af andra behof för sjöfartens och
I handelns betryggande, kunde anvisas, sådant skulle
Ibero af Kongl. Maj:ts godtfionande, och att, i följd
häraf, tiden och sättet för bidragets utgående och
-Ibelopp berodde af hvad Kongl. Maj:t med bänsig!
till ändamålet och tillgången kunde finna nödigt
eloch möjligt.
n! Med instämmande i Rikets Ständers åsigt om i-
j
)
)
frågavarande kanalbyggnads företrädesvis vigtiga be-
skaffenhet för handeln ooh sjöfarten inom rik t,
togs derföre i betraktande vid rådslagen den anvi
sade tillgångehs för detta ändamål disponibla be-
lopp, i jemförelse med behofvet för ernåendet ar
nämnde af Rikets Ständer afsedda ändamål; och
r då detta belopp icke kunde medgifva bidragets ut-
-l gående annorlunda än successivt, och förhållandet
-Imed ändamålets ernåerde äfven var enahanda, —
t)ty en kanal- och slussverksbyggnad fordrar tid, —
- I tillstyrktes heslntet att genom årliga tillskott uirder-