gens disposition, aw till de af Rikets Ständer pröft- if
vade bebof och efter den upprättade staten anord- R
nas; samt uti 76 8, att utan Rikets Ständers sam- 1!
ycke, Kovurger tcke kan lån in- eller utrikeg göra!
eller riket med ny gäld belasta; hvsremot uti grund-8
agärne icke lärer kunna uppletas någon föreskrift, öf
nnefattande inskränkning för Rikets Ständer, i af-)Y!
seende på medels anordnande eller skuldsättning, ö
Vid sådant förhållande och enär begreppet Rikets7
Ständer, efter grundlegens uppfattning, äfven torde b
få betraktas såsom liktydigt med svenska folket, må- K
ste det äfven ligga i sakens netur, att, på lika sätt ki
som fullmyndige personer i allmänhet äro berätti-
gade att sluta giltiga förbindeiser om sin egendom, fö
Rikets Ständer ega rättighet att giffa anordningar?
och inga förbindelser af den beskaffenhet, att, utan?
afseende å tid, sv ka folket med sin egendom der-Y
ör i legalt hänseende er ansvarigt. Men då så E
ledes uppenbarligen, grundlagens före- jY
skrift och sakens egen natur, ats Ständers behö-f:
righet, i afseende å skuldsättning och anordning aflu
medel, är af annen egenskep och omfattning, är den,
som i dessa hänseenden tillkommer regeringsmak- E
en, kan icke heller från den omständigheten, aut d
Rikets Ständer vid åtskilliga tillfällen meddelat be-!8
slut om anslag ef allmänna medel eller förordnande 5
härom för längte än till nästpåföljande riksdag, 2
dragas rågon slutföljd om beskeffenheten af den dis- 5
positionsrätt, regeringsmakten grundlagligt tillkom-
mer öfver medel, som genom bidrag från allmänhe-
en influtit eller skola samlas. )
Jemte det 57 regeringsformen uttryckligen för-
mår, att svenska folkets urgamla rättighet att sig;
beskatta, utöfvas st Rikets Ständer allena, är i del
efterföljande SS, till och med 65 8, vidare utredt,!
hvad som förstås med denna rättighet och huru be-.
skattningen verkställes, så ock huruledes Konungen
och regeringsmakten eger ett statens behof uppgifva.!.
samt till disposition och anordning alla statemedel:
innehafva; men hvarken i dessa stadganden eller annor- .
städes i grundlagarno göres undantag eller inskränk-
ning för något fall, der beskattningsrätten: skulle e
af någon annan, än Rikets Ständer, utöfvas. Under ;
f
(
4
i
igt bå
så
2
UA mo - Bg
denna Rikets Ständer förbehållna rätt måste följ.
aktligen vara inbegripna alla utgifter, som ifrån fol-)
ket för dess eller statens gemensamma nytta utgöras,
och således jemäl afgifterna till handels- och sjö-.
fartsfonden, bvilken, tillförene benämnd konvoykas-
san, allt sedan år 1829, då fråga derom af Rikets.
Ständer väcktes, varit och ännu är underkastad ri-!
kets Ständers statsutskotts och deras revisores gransk- I
ning. Det är ock nogsamt bekant, att dessa afgif-
ters utgörande, såsom fondens eller kassans fordna
benämning entyder, i början härledt sig ifrån behof- å
vet att med väpnad makt skydda handeln och sjö-
farten, men att, sedan detta behof åtminstone till
större delen upphört, deras fortfarande utgående åsyf-
tar endra medel, till befrämjande af nämnde vigtiga
näringsgrenar; hvarföre äfven, enligt Rikets Ständers
år 1835 sjorda framställning, den fordna benämnin-
gen af konvoykassa utbyttes emot den, afgifterna )
föremål närmare motsvarande af handels- och sjö
fartsfond. Hvad i 3 ansvarighetslagen för Konun-
gens rådgifvare af den 40 Februari 4840 förmäles,
rörande afgifter, hvilkas föremål äfo inrättningar till
enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet, ken
desto mindre hafva afseende å afgifterna till han-
dels- och sjöfartsfonden, som ändamålet med de sist-
nämnda, hvilka utgå efter enahanda beräkningsgrund:!
öfver hela riket, ostridigt är befordrande af folkets
eller statens, men icke blott enskildes eller vissa
korporationers, fördel och bästa; hvadan ock samma
afgifter biifvit ställda omedelbart under regeringens
förvaltning, då de förra åter, för att kunna befordra
de dermed afsedda ändamål, icke ingå till regerin
gens disposition. Det torde således få anses åda-
galagdt, det Rikets Ständer hafva grundlagsenligt
rätt alt, på lika sätt, som i afseende å andra all-
männa sfgifter eger rum, besluta angående afgifter-
nas till bandels- och sjöfartsfonden utgörande och
användande, äfvensom att pröfva densammas behöf-
lighet. Och då detta beskattningsärende icke till
sin egenskap förändras, om än Rikets Ständer hittills,
helt och bålet eller till någon del eftergifvit de
dem i förberörde hänseerden tillkommande rättig-
heter, heldst emot grundlagens bestämda föreskrift
hvarken någon häfd eller äldre bruk lärer kunna
åberopas: måtte Rikets Ständer äfven, i den mån de
vilja göra Deras nyssnämnda rättigheter gällande,
dertill vara grundlagenligt befogade. Med dessa,
ifrån regeringsformen hbemtade åsigter om beskaffen-
heten af ifrågavarande ärende, hvilka Rikets Ständer
synas hafva gillat, då De, på sätt redan förmäldt är,
tagit befattning med och granskat den förr så kallade
konvoykassan och den nuvarande handels- och sjö-
fartsfonden, bör man jemväl betrakta denna fonds
tillvaro såsom beroende af Rikets Ständers vid hvarje
riksdag fattade beslut, ehuru Rikets Ständer, enligt
hvad Deras tvenne serskilda, under den 22 Februari
2835, till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelser utmärka,
vid detta tillfälle icke begagnat sin beslutande rätt
i vidsträcktare måtto, än hvad angår frågan om an-
vändande af de å nämnde fond beräknade öfverskott.
Jemte den sålunda Kongl. Maj:t i allmänhet med-
gifna dispositionsrätt, öfverlemnade ock Rikets Stän-
der till Kongl. Maj:t att, såsom orden lyda, aaf öf-
verskolten på afgiften till handels- och sjöfartsfon-
den anvisa medel för befrämjande af Trollhätte ka-
nals och slussverks bringande till lika dimensioner
med Götha kanal, så vida Kongl. Maj:t skulle finna
ett sådant bidrag från statens sida erforderligt och
kunna meddelas. utan att lägga binder i vägen för
andra, för handelns och sjöfartens betryggande, ound-
gängligen nödiga åtgärder. Dessa vilkor för bidra-
gets meddelande måtte innefatta en serdeles vigtig
inskränkning hvad beloppet angår, heldst detsamma,
såsom beroende af disponribel tillgång å fondens öf
verskolt, ej kunde af Rikets Ständer närmare eller
till siffran bestämmas. Någon inskränkning till ti-
den behöfde deremot icke ifrågasättas, såvida ser-
skilda anvisningar å tillgångar, som, äro under-
kastade förändring, vanligen, enligt regeringsfor-
men, anses inskränkta till nästefterföljande riksda-
gen, om icke uttryckligen annorlunda stadgas; men
ett sådant uttryckligt stadgande har, vid detta tin-
fälle, ej blifvit meddeladt. Att Rikets Ständers me-
ning varit, att bidraget till kanalens ombyggnad icke
skulle i obestämd eller längre tid fortfara, utan
kunde, åtminstone till-en början, begränsas inom
-tidrymden intill nästföljande riksdag, synes nog up-
penbart äfven deraf, att Rikets Ständer, såsom en
möjlig tillgång för bidragets utgörande, egentligen
afsett handels- och sjöfartsfondens dittills öfverskju
tande behållning, hvilken kunde fortfarande påräk-
nas endast, så länge de, till fonden ingående afgifter
förblefvo oförändrade, Sådana partiela, om än otill-
räckliga bidrag bafva tillförene, vid åtskilliga till-
fällen, blifvit af Rikets Ständer meddelade; och det
4- ännn i minne hyrnladag vid flava sikedagar AN-