gens disposition, aw till de af Rikets Ständer pröftif vade bebof och efter den upprättade staten anordR nas; samt uti 76 8, att utan Rikets Ständers sam1! ycke, Kovurger tcke kan lån ineller utrikeg göra! eller riket med ny gäld belasta; hvsremot uti grund-8 agärne icke lärer kunna uppletas någon föreskrift, öf nnefattande inskränkning för Rikets Ständer, i af-)Y! seende på medels anordnande eller skuldsättning, ö Vid sådant förhållande och enär begreppet Rikets7 Ständer, efter grundlegens uppfattning, äfven torde b få betraktas såsom liktydigt med svenska folket, måK ste det äfven ligga i sakens netur, att, på lika sätt ki som fullmyndige personer i allmänhet äro berättigade att sluta giltiga förbindeiser om sin egendom, fö Rikets Ständer ega rättighet att giffa anordningar? och inga förbindelser af den beskaffenhet, att, utan? afseende å tid, sv ka folket med sin egendom der-Y ör i legalt hänseende er ansvarigt. Men då så E ledes uppenbarligen, grundlagens förejY skrift och sakens egen natur, ats Ständers behö-f: righet, i afseende å skuldsättning och anordning aflu medel, är af annen egenskep och omfattning, är den, som i dessa hänseenden tillkommer regeringsmakE en, kan icke heller från den omständigheten, aut d Rikets Ständer vid åtskilliga tillfällen meddelat be-!8 slut om anslag ef allmänna medel eller förordnande 5 härom för längte än till nästpåföljande riksdag, 2 dragas rågon slutföljd om beskeffenheten af den dis5 positionsrätt, regeringsmakten grundlagligt tillkommer öfver medel, som genom bidrag från allmänheen influtit eller skola samlas. ) Jemte det 57 regeringsformen uttryckligen förmår, att svenska folkets urgamla rättighet att sig; beskatta, utöfvas st Rikets Ständer allena, är i del efterföljande SS, till och med 65 8, vidare utredt,! hvad som förstås med denna rättighet och huru be-. skattningen verkställes, så ock huruledes Konungen och regeringsmakten eger ett statens behof uppgifva.!. samt till disposition och anordning alla statemedel: innehafva; men hvarken i dessa stadganden eller annor. städes i grundlagarno göres undantag eller inskränkning för något fall, der beskattningsrätten: skulle e af någon annan, än Rikets Ständer, utöfvas. Under ; f ( 4 i igt bå så 2 UA mo Bg denna Rikets Ständer förbehållna rätt måste följ. aktligen vara inbegripna alla utgifter, som ifrån fol-) ket för dess eller statens gemensamma nytta utgöras, och således jemäl afgifterna till handelsoch sjö-. fartsfonden, bvilken, tillförene benämnd konvoykassan, allt sedan år 1829, då fråga derom af Rikets. Ständer väcktes, varit och ännu är underkastad ri-! kets Ständers statsutskotts och deras revisores granskI ning. Det är ock nogsamt bekant, att dessa afgifters utgörande, såsom fondens eller kassans fordna benämning entyder, i början härledt sig ifrån behofå vet att med väpnad makt skydda handeln och sjöfarten, men att, sedan detta behof åtminstone till större delen upphört, deras fortfarande utgående åsyftar endra medel, till befrämjande af nämnde vigtiga näringsgrenar; hvarföre äfven, enligt Rikets Ständers år 1835 sjorda framställning, den fordna benämningen af konvoykassa utbyttes emot den, afgifterna ) föremål närmare motsvarande af handelsoch sjö fartsfond. Hvad i 3 ansvarighetslagen för Konungens rådgifvare af den 40 Februari 4840 förmäles, rörande afgifter, hvilkas föremål äfo inrättningar till enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet, ken desto mindre hafva afseende å afgifterna till handelsoch sjöfartsfonden, som ändamålet med de sistnämnda, hvilka utgå efter enahanda beräkningsgrund:! öfver hela riket, ostridigt är befordrande af folkets eller statens, men icke blott enskildes eller vissa korporationers, fördel och bästa; hvadan ock samma afgifter biifvit ställda omedelbart under regeringens förvaltning, då de förra åter, för att kunna befordra de dermed afsedda ändamål, icke ingå till regerin gens disposition. Det torde således få anses ådagalagdt, det Rikets Ständer hafva grundlagsenligt rätt alt, på lika sätt, som i afseende å andra allmänna sfgifter eger rum, besluta angående afgifternas till bandelsoch sjöfartsfonden utgörande och användande, äfvensom att pröfva densammas behöflighet. Och då detta beskattningsärende icke till sin egenskap förändras, om än Rikets Ständer hittills, helt och bålet eller till någon del eftergifvit de dem i förberörde hänseerden tillkommande rättigheter, heldst emot grundlagens bestämda föreskrift hvarken någon häfd eller äldre bruk lärer kunna åberopas: måtte Rikets Ständer äfven, i den mån de vilja göra Deras nyssnämnda rättigheter gällande, dertill vara grundlagenligt befogade. Med dessa, ifrån regeringsformen hbemtade åsigter om beskaffenheten af ifrågavarande ärende, hvilka Rikets Ständer synas hafva gillat, då De, på sätt redan förmäldt är, tagit befattning med och granskat den förr så kallade konvoykassan och den nuvarande handelsoch sjöfartsfonden, bör man jemväl betrakta denna fonds tillvaro såsom beroende af Rikets Ständers vid hvarje riksdag fattade beslut, ehuru Rikets Ständer, enligt hvad Deras tvenne serskilda, under den 22 Februari 2835, till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelser utmärka, vid detta tillfälle icke begagnat sin beslutande rätt i vidsträcktare måtto, än hvad angår frågan om användande af de å nämnde fond beräknade öfverskott. Jemte den sålunda Kongl. Maj:t i allmänhet medgifna dispositionsrätt, öfverlemnade ock Rikets Ständer till Kongl. Maj:t att, såsom orden lyda, aaf öfverskolten på afgiften till handelsoch sjöfartsfonden anvisa medel för befrämjande af Trollhätte kanals och slussverks bringande till lika dimensioner med Götha kanal, så vida Kongl. Maj:t skulle finna ett sådant bidrag från statens sida erforderligt och kunna meddelas. utan att lägga binder i vägen för andra, för handelns och sjöfartens betryggande, oundgängligen nödiga åtgärder. Dessa vilkor för bidragets meddelande måtte innefatta en serdeles vigtig inskränkning hvad beloppet angår, heldst detsamma, såsom beroende af disponribel tillgång å fondens öf verskolt, ej kunde af Rikets Ständer närmare eller till siffran bestämmas. Någon inskränkning till tiden behöfde deremot icke ifrågasättas, såvida serskilda anvisningar å tillgångar, som, äro underkastade förändring, vanligen, enligt regeringsformen, anses inskränkta till nästefterföljande riksdagen, om icke uttryckligen annorlunda stadgas; men ett sådant uttryckligt stadgande har, vid detta tinfälle, ej blifvit meddeladt. Att Rikets Ständers mening varit, att bidraget till kanalens ombyggnad icke skulle i obestämd eller längre tid fortfara, utan kunde, åtminstone till-en början, begränsas inom -tidrymden intill nästföljande riksdag, synes nog uppenbart äfven deraf, att Rikets Ständer, såsom en möjlig tillgång för bidragets utgörande, egentligen afsett handelsoch sjöfartsfondens dittills öfverskju tande behållning, hvilken kunde fortfarande påräknas endast, så länge de, till fonden ingående afgifter förblefvo oförändrade, Sådana partiela, om än otillräckliga bidrag bafva tillförene, vid åtskilliga tillfällen, blifvit af Rikets Ständer meddelade; och det 4ännn i minne hyrnladag vid flava sikedagar AN