KÄRNAN.
BARNDOMSMINNE AF GEORG.
HH.
Skatten! Skatten! Se der allt hvad jag tänkt
och drömde om. Men i mina studier deremot sökt
jag ej några skatter; böckerna försummades och gram
matikan blef isynnerhet lagd åsido. Detta synte
ock i min stilöfningsbok, i hvars mariginaler mån
gen bock paraderade. Men hvad gjorde detta mig
som snart hoppades finna min skatt! Med de
skulle jag nog förgylla hornen på mina bockar
hvilka den magre magistern ritat med så feta streck
Och, i alla fall, hvad behöfver man kunna skrifv2
vare sig svenska eller latin, bara man är rik? Ly
ser man ej af kunskapernes glans, så lyser man a
guldets, och bättre än vaka och hungra vid sitt skrif
bord är att frossa vid en yppig måltid och sedai
sträcka sig på en svällande divan! Derföre, låton
oss nu uppsöka skatten, om lyckan vill vara os
blid.
I staden funnos tvänne skattgräfvare, som skull
hafva varit särdeles lyckliga och ibland andra fyn
äfven blifvit egare af Danskarnes krigskassa, hvilkei
desse nedsänkt i ett kärr då de, slagne af Stenbock
gåfvo sig på flykten. De voro nu rika män och ha
de medelst en s. k. slagruta öppnat de doldaste skatt
kamrar i jorden. En sådan underbar nyckel, sad
man, invigdes på det sättet, att den vid en guds
tjenst låge under altartäcket. Ah, jag skulle såle
des skaffa mig en slagruta, det var alldeles nödvän
digt; men af hvad slags träd denna skulle tagas
eller hvad andra ceremonier dervid komme i fråga
det visste jeg ännu icke. Likagodt, det kunde noj
kyrkvaktaren säga; han, som varit bebjelplig vidin
vigningen af det der trollspöet, hvilket de båda skatt
gräfvarne begagnat, hade nog skaffat sig hum on
en och annan af de hemliga beredelserna. De
gifves vissa hemliga naturkrafter,, skulle han må