KÄRNAN. BARNDOMSMINNE AF GEORG. HH. Skatten! Skatten! Se der allt hvad jag tänkt och drömde om. Men i mina studier deremot sökt jag ej några skatter; böckerna försummades och gram matikan blef isynnerhet lagd åsido. Detta synte ock i min stilöfningsbok, i hvars mariginaler mån gen bock paraderade. Men hvad gjorde detta mig som snart hoppades finna min skatt! Med de skulle jag nog förgylla hornen på mina bockar hvilka den magre magistern ritat med så feta streck Och, i alla fall, hvad behöfver man kunna skrifv2 vare sig svenska eller latin, bara man är rik? Ly ser man ej af kunskapernes glans, så lyser man a guldets, och bättre än vaka och hungra vid sitt skrif bord är att frossa vid en yppig måltid och sedai sträcka sig på en svällande divan! Derföre, låton oss nu uppsöka skatten, om lyckan vill vara os blid. I staden funnos tvänne skattgräfvare, som skull hafva varit särdeles lyckliga och ibland andra fyn äfven blifvit egare af Danskarnes krigskassa, hvilkei desse nedsänkt i ett kärr då de, slagne af Stenbock gåfvo sig på flykten. De voro nu rika män och ha de medelst en s. k. slagruta öppnat de doldaste skatt kamrar i jorden. En sådan underbar nyckel, sad man, invigdes på det sättet, att den vid en guds tjenst låge under altartäcket. Ah, jag skulle såle des skaffa mig en slagruta, det var alldeles nödvän digt; men af hvad slags träd denna skulle tagas eller hvad andra ceremonier dervid komme i fråga det visste jeg ännu icke. Likagodt, det kunde noj kyrkvaktaren säga; han, som varit bebjelplig vidin vigningen af det der trollspöet, hvilket de båda skatt gräfvarne begagnat, hade nog skaffat sig hum on en och annan af de hemliga beredelserna. De gifves vissa hemliga naturkrafter,, skulle han må