vande beiordriigtpriociper; men han har dock,
uoder full öfvertygelse om sanningen af desse
lofvanstående anmärkvingar, velat väcka och varna
Iden eller dem det vederbör att gifva akt på ti-
dens tecken. —Z—
REFLEXIONER ÖFVER VÅRT NÄRVARANDE
EREDIT-SYSTEM.
En person, som kallar sig ung köpmanx, har
till Red. insändt en artikel öfver detta ämne,
innehållande några ider, som, ehuru måhända
icke till alla delar ovilkorligt antagliga, likväl
visserligen förtjena uppmärksamhet, såsom vigti-
ga i hufvudsaken och som vwi derföre icke velat
neka en plats i bladet. Den lyder som följer:
De sednare årens erfarenhet utvisar, att de flesta
handelsförluster vållats ef konkurser, mer än af då-
liga konjunkturer; — de sistnämnda kan ingen be-
räkning afböja, men de förra kunna genom kloka
mått och steg till en stor del motverkas. — För att
föreslå sådana måste vi först söka roten dertill: Slö-
scriet med kredit och förjaktligen lättheten att er-
hålla sådan. — Ins. mener ej den som affärs-min
åtvjuta, hvitka på ett fördelaktigt sätt kunna använ
da densamma, utan den som af Detaiilister i alla
grenar, utsn urskiljning lemnas åt Individer, hvilka
ej idka någon bestämd näringsgren, och på allmogen,
som icke alltid är i verkligt behof deraf för sitt
uppehälle, utan lockas att begagna den till överflöds
artiklar. De förre, hvaraf en stor del ej lämpa ut
gifterna efter inkomsterna, hvilka de raerendels för-
tära anticipationsvis, borga slutligen blott för att
sutinera sig och sina familjer.
En vägrad kredit hörer till ovanvligheter i detta
land, och kallas ;småaktighet, oginhet m. m., men
mången, som här ofta nog i kredit-väg hedras med
namnet liberal, skulle i andra länder kallas lätt-
sinnig, och man kan väl med råtta ställa ett slöseri
af kredit, utan urskiljning, under denna rubrik. Att
man ej underlåtit att betjena sig deraf, visar dess
ymniga alster af 113 453 skuldfordringsmål, som en-
ligt Justitiekanslerens berattelse blifvit år 1840 hand
lagda vid Öfverståthållare och Landshöfdingeembete
pal Att dessa hufvudsaktigen grunda sig på små
skulder, derom lemnar numerären ett beklagligt be-
vis, och om vi antaga att 7.:delar ej öfverstego 400
Rdr och blott V;:del uppgick till 500 å 4000 Rår,
skulle totalbeloppet öfverstiza 20 millioner eller nä-
ra pog bankens hela utelöpande sedeistock.
Låtom oss, om det än skulle synas paradoxt, ställa
begagnandet af en sådan kredit i samma katbegori
med en Vexel transaktion in Blarco. Då konsu-
menten anlitar krediten utöfver hvad dess tillgångar
medgifva, har han alltid, som man pägar säga, nå-
gonting att draga på, om än aldrig så prekärt, —
t. ex. landtmannen på afkastningen af sin jord, em-
bets- och tjenstemannen på betordring m. m. De-
taillisten lemnar dem valuta i varor, och transpor-
terar aspekterna på grossören, som vanligen sist
fastnar i den lösa gyttja, bvarpå denna slags kredit
är bygd. Se der den säkerhet vi ofta nog hafva!
Den inrotade borgningsmethoden fortplantar, äfven
hos de välmående, vanan att ej vårda ig om kon-
tantering af sina köp; tvertom anse de såsom en
grof ohöflighet af Dataillisten att b- ära sådan, och
såsom dess största skyldighet att vänta, till dess
det faller dem in att liqvidera. utan att betanka
det den förståndi,e Detaillisten alltför noga känner
den risque han i allmänhet genom utborgningar lö-
per, för att ej i förhållande taxera sina veror. då
hans existence beror derpå att de säkr. köparne hbe-
tala för de osäkre. Hvad slut den oförståndije ta
ger behöfver ej närmare beskrifvas.
Insändaren erkänner med trctsamhet Rikets Stän-
ders bemödande vid sistlidne Rixsdag att genom in-
skränkniog af bysäitningsrättigbeten söka afhjelpa
en del af det onda, men detta var huf-udsakligen
riktadt emot procenteriet, hvilzet Ins. ingalunda an-
ser så vådligt for det allmänna, ty genom lagligt
fixerande af räntefoten sättes äfven en gräns för ka
pitalernas omlopp, hvilket, s:rdeles i ett penninge-
fattigt land, bör befordras, och alla stränga förbud
att beräkna bögre ränta bidraga ofta blott att ona-
turligt stegra henne, genom den risk hvarför lån if-
varen eller här s. k. procentaren är utsatt. — Ins.
är öfvertygad att om äfven all bysättningsrettighet.
utom vid svekfulla konkurser, upphäfdes, skulle det
ej hindra kontraherandet af en mängd småskul
der, och det är just deras uppkomst man bör söka
afböja.
Ett kraftigt medel stt förhindra deras tilltagande
och efterhand utrota sjelfsvåldets i kreditväg vore, ef-
er Ins, mening, en författnirg som förklarade det
lagsökningar för alla skulder under en viss summa
. ex. 4 å 200 Rår Bko ej finge af domstol upp:a-
gas, så vida fordringarne ej grundade sig på laxliga
contrakter eiler innefattade löner till tjensieolk el
er betalning för arbeie, vare sig till handtverkare
eller arbetsfolk. — På det att denna foörattning ej
skulle kunna kringgås, Vore oundvixligt, att äfven
vexlar och reverser under samma belopp förklarades
ej utsökningsgilda.
Detta vore i sanning en radikal kur emot kredit-
slöseriet och kontraherandet af småskulder, och e-
huru sträng den syns, vågar Ins. ej foreslå någon
mildare af fruktan att den skulle hafva sanma ver-
kan som hvita plåstrets utan vidblifver den, intill
less någon täckes föreslå en säker method att af-
hålla sådana personer, som ej förtjena tredit, från
tt begagna den, då tillfällen erbjuder sig. — I9s.
ir deremot öfvertysad att den ssulle vara välgöran-
le för alla samhällets med!emmer, de ofvannämnde
Cj undantagna, som derigenom bringades till nöd-
vändigheten att genom arbetsamhet bereda sin utkomst
Den skulle skydda arbetsklassen och allmogen för
öljderna af sitt eget lättsinne och krämarens vin-