nige och oduglige gerna blifva eftersatt. Men det kan icke vara tviivel underkastadt, att den andra ytterligheten, en chefs eller förmans förakt för hittills i l.g åsyftad rättvisa i befordringsgrunder är af vida större våda för samhället. Anudamålet dermed kan i sjelfva verket svårligen vara något annat, än hvad man förut sett uppenbara sig i flere riktningar, nemligen att alla andra konsiderationer skola vika för denna blinda pohtiska reaktion, hvilken räknar Hr von Hartmansdorff såsom em af sina förnämsta kämpar; och att äfven den lilla ännu återstående kärnan af en sjelfständig embetsmannakorps, denna hos oss så betydande, aktningsvärda moderat konservativa, men icke slafviska del af medelklassen skall förvandlas till endast mekaniska verktyg åt några få personer, som genom födselns fördelar, eller genom intrigens eller rekommendationernas eller den poiitiska serv:lismens genvägar trängt sig upp till maktens herrligheter. Författaren till dessa anmärkningar har varit tjensteman; han bar således lyckligen numera hvarken gagn eller skada, af varande eller blitvande befordri:gepriociper; men han har dock, uuder full öfvertygelse om sanningen af desse ofvanstående anmärkningar, velat väcka och varna den eller dem det vederbör att gifva akt på tidens tecken. —Z— me