ETT FÖRNUFTIGT ORD.
Uti Westerås tidning lases följande ganska sun-
da refl-xioner:
En verklig, dertill en utmärkt vetenskapsman
borde håla sig för god att efterfixa, jag vill nära
på säg, emottaga en ytre utmärkelse af kunglig
nåd. Vatenskapen har insen ära att få. icke ens af
en konung; den har tvartom ara att gifva, ty den
har mensklig nytta. Men en så inför förnuftet oör-
klarlig förtro!lningsmast åtföljer dock majestätet, att
vi stundom se till och med snillet förnedra sig, och
i sin förnedring låta sig uppbiåsas. under knäböjan-
det för detta lumpna lull ul! af titlar och s!jernor
m. m. som tyckes vara uppfunnet for dumheten och
dårskapen. och i detta aldrig sakna en otalighet af
värdig: sojetter att göra lycktiga. Jag sade en verk-
lig vetenskapsman, eiler en man i verklig vetenskap.
Men nu fiones också en vetenskap, som gifvit sig
sjelf detta namn, hvars verklighet tikväl är svår att
finna, och om dess professorer med alla deras ad-
junkter bskoim sig åro sijernornas, de af juvelerare
gjorda s:jernornas, tillbesjare, det är mindre, eller
alls intet art undra på Eno sådan vetenskap är den
som bysger babyloniska ton af ord, hvarvid icke
heller den babytoniska förbistringeu uteblifver. Och
detta skuie vara filosofi! och ny filosofi till och
med. MHraruti består då det nya som hon upptäckt?
må hon skrifva det för oss med stor styl, med läsliga
styl, och ej med chiffer, med hieroglyfer. Det var
med sådana. till det mesta besiående af vanskapliga
djurbilder, som det ga nla Egyptens prester låtsade
äga en gudomlig kunskap. Men det är icke i det
hemlighetsfalla blott, som det gudomliga. består;
ljuset (sanningen) kan icke älska mörkret; solen be-
höfver ej gönma sig för att ej blifva nedryckt i
stoftet och filosofien, om hon är godi stället för ny,
har inz220 hemlighet att förvara, snarare att afhölja,
ty, Gus v:rao lof, nu bliva inga hemligheter gamla,
alira minst dessa i den nya eller som den hellra
borde heta, moderna filosofien införda frimurerihem-
ligheter, som hållas under lås och riglar, icke der-
före att busat är rit utan tvärtom för att dölja dess
tomhei Detta är fattigdom och högfärd; och denna
fattigdom tar funnit sin rakning vid att — jag tror
mig kunna såga det utan synd — ait låta göra sig
till bje p-ärring åt hofpolitizxen, åt allenastyrandets
intresse, till hvilket ändamål den slagit upp sin språk-
låda i dot phistoriska för att nemligen derutur fi-
losofers bort sjelfva fundamentet i historien: det
menskiixa. det populära, det nationella, och istället
der inprågia det kungliga, det dynastiska. Mensk-
ligheten är också en dynasti, och den äldste, af alla
som också skatl öfverl!e va alla andra i sunda för
nuftet, just detia hvarken högärevördiga eller hög-
lärda, S ns ceommun, som icke kan drifva sofisteri
men som kan fatta all mensklig sanning, är en filo-
sofi, är den gamla filosofi från hvars populära in-
nehåll den transcendentala nya får vända sin satir
mot sis sje , mot sitt eget hjerta, ifall den får rått
på det: och slutligen — hvad historien beträffar,
så kunna vi vara temligen positiva i den förutsägel-
san, att dess fullbordän i tiden skall blifva humani-
tet, ingenting mer och ingenting mindre majestätiskt.
År ma a A eSettemeR———L
ro 00 sas TA DTUA NENARER ACU TITEC