ETT FÖRNUFTIGT ORD. Uti Westerås tidning lases följande ganska sunda refl-xioner: En verklig, dertill en utmärkt vetenskapsman borde håla sig för god att efterfixa, jag vill nära på säg, emottaga en ytre utmärkelse af kunglig nåd. Vatenskapen har insen ära att få. icke ens af en konung; den har tvartom ara att gifva, ty den har mensklig nytta. Men en så inför förnuftet oörklarlig förtro!lningsmast åtföljer dock majestätet, att vi stundom se till och med snillet förnedra sig, och i sin förnedring låta sig uppbiåsas. under knäböjandet för detta lumpna lull ul! af titlar och s!jernor m. m. som tyckes vara uppfunnet for dumheten och dårskapen. och i detta aldrig sakna en otalighet af värdig: sojetter att göra lycktiga. Jag sade en verklig vetenskapsman, eiler en man i verklig vetenskap. Men nu fiones också en vetenskap, som gifvit sig sjelf detta namn, hvars verklighet tikväl är svår att finna, och om dess professorer med alla deras adjunkter bskoim sig åro sijernornas, de af juvelerare gjorda s:jernornas, tillbesjare, det är mindre, eller alls intet art undra på Eno sådan vetenskap är den som bysger babyloniska ton af ord, hvarvid icke heller den babytoniska förbistringeu uteblifver. Och detta skuie vara filosofi! och ny filosofi till och med. MHraruti består då det nya som hon upptäckt? må hon skrifva det för oss med stor styl, med läsliga styl, och ej med chiffer, med hieroglyfer. Det var med sådana. till det mesta besiående af vanskapliga djurbilder, som det ga nla Egyptens prester låtsade äga en gudomlig kunskap. Men det är icke i det hemlighetsfalla blott, som det gudomliga. består; ljuset (sanningen) kan icke älska mörkret; solen behöfver ej gönma sig för att ej blifva nedryckt i stoftet och filosofien, om hon är godi stället för ny, har inz220 hemlighet att förvara, snarare att afhölja, ty, Gus v:rao lof, nu bliva inga hemligheter gamla, alira minst dessa i den nya eller som den hellra borde heta, moderna filosofien införda frimurerihemligheter, som hållas under lås och riglar, icke derföre att busat är rit utan tvärtom för att dölja dess tomhei Detta är fattigdom och högfärd; och denna fattigdom tar funnit sin rakning vid att — jag tror mig kunna såga det utan synd — ait låta göra sig till bje p-ärring åt hofpolitizxen, åt allenastyrandets intresse, till hvilket ändamål den slagit upp sin språklåda i dot phistoriska för att nemligen derutur filosofers bort sjelfva fundamentet i historien: det menskiixa. det populära, det nationella, och istället der inprågia det kungliga, det dynastiska. Menskligheten är också en dynasti, och den äldste, af alla som också skatl öfverl!e va alla andra i sunda för nuftet, just detia hvarken högärevördiga eller höglärda, S ns ceommun, som icke kan drifva sofisteri men som kan fatta all mensklig sanning, är en filosofi, är den gamla filosofi från hvars populära innehåll den transcendentala nya får vända sin satir mot sis sje , mot sitt eget hjerta, ifall den får rått på det: och slutligen — hvad historien beträffar, så kunna vi vara temligen positiva i den förutsägelsan, att dess fullbordän i tiden skall blifva humanitet, ingenting mer och ingenting mindre majestätiskt. År ma a A eSettemeR———L ro 00 sas TA DTUA NENARER ACU TITEC