om Trimurti är orientalisk, och återfinnes
det bildade Asien öfverallt. Hvad man kan ar
märka, är således blott, huruvida kännedome
deraf för en christen är oundgänglig för salighe
ten, då Christus sjelf ingenting derom föreskrifvi
Och något annat har ej heller blifvit anmärkt. Al
Treenighets-dogmen skulle vara falsk, är ett på
stående, som derur lika litet kan härledas, sor
att man skulle förneka sanningen af att t. ex
en triangel har tre sidor, eller en qvadrat fyr:
för det, att man nämner, det Christus icke lär
någonting i dessa frågor, och att de således, s
intressanta de än må vara, icke torde finnas o
ambärliga för en christens eviga salighet. De
är denna urskillnad, som kan vara vigtig att gå
ra, men som Biet behagat omfara. Likgilti
och obetydlig) är för ingen del detsamma sor
osann. — Att Biets lärde läst den store, tyske
lutherske theologen Twesten är visst fägnesamt
men de borde icke heller lemna ur sigte hva
andre, säkert lika store och lutherske theologe
i Tyskland mot Twesten anmärkt: icke just
treenighetsfrågan (hvarom ingen strid är, på de
sätt, som Biet förstått saken), men uti anna
t. ex. rörande Twestens lära om alltings rik
tighet och rättighet att bestå, blott derföre, a!
det en gång kommit i gång att vara, d. v.:
att dess upphof kan historiskt uppvisas: en lär:
som Protestanterne med skäl anmärka blir e
lika så stort stöd för Katholicismen, som nånsi
för Lutherdomen; helst dermed alla missbruk
alla hedniska kulter och äfven det mest be
fängda af hvad slag, det vara må, kunde försva
ras och vinna rättighet att fortfara. Ty all
som varit, af hvilken beskaffenhet (god eller onc
som helst, måste naturligtvis hafva haft ett upp
hof, och således kunna historiskt uppvisas. At
t. ex. Danskarne intogo Sverige och en tid be
sutto det, skedde verkligen i tiden, och denn
tilldragelse är följaktligen historiskt konstate
rado. Men ännu har det ej fallit någon in, at!
Danskarne derföre hade rättighet, att i all ti
besitta Sverige. Åtminstone uppfattade ick
Gustaf Wasa den historiska principen så. Oc
icke heller Luther, då han öfverändakastad
Roms 2ndliga välde, oaktadt också det öfver ti
sekler konstaterat sig. Hvad vill man då me
allt detta oförnuftigt pretenderade stöd i histo
rien? Icke blir någonting riktigare och sanna
re, för det, att det en lång tid varat. En sa
blir derigenom visserligen märkvärdig; men ka
likväl vara dålig, platt, skadlig.