om Trimurti är orientalisk, och återfinnes det bildade Asien öfverallt. Hvad man kan ar märka, är således blott, huruvida kännedome deraf för en christen är oundgänglig för salighe ten, då Christus sjelf ingenting derom föreskrifvi Och något annat har ej heller blifvit anmärkt. Al Treenighets-dogmen skulle vara falsk, är ett på stående, som derur lika litet kan härledas, sor att man skulle förneka sanningen af att t. ex en triangel har tre sidor, eller en qvadrat fyr: för det, att man nämner, det Christus icke lär någonting i dessa frågor, och att de således, s intressanta de än må vara, icke torde finnas o ambärliga för en christens eviga salighet. De är denna urskillnad, som kan vara vigtig att gå ra, men som Biet behagat omfara. Likgilti och obetydlig) är för ingen del detsamma sor osann. — Att Biets lärde läst den store, tyske lutherske theologen Twesten är visst fägnesamt men de borde icke heller lemna ur sigte hva andre, säkert lika store och lutherske theologe i Tyskland mot Twesten anmärkt: icke just treenighetsfrågan (hvarom ingen strid är, på de sätt, som Biet förstått saken), men uti anna t. ex. rörande Twestens lära om alltings rik tighet och rättighet att bestå, blott derföre, a! det en gång kommit i gång att vara, d. v.: att dess upphof kan historiskt uppvisas: en lär: som Protestanterne med skäl anmärka blir e lika så stort stöd för Katholicismen, som nånsi för Lutherdomen; helst dermed alla missbruk alla hedniska kulter och äfven det mest be fängda af hvad slag, det vara må, kunde försva ras och vinna rättighet att fortfara. Ty all som varit, af hvilken beskaffenhet (god eller onc som helst, måste naturligtvis hafva haft ett upp hof, och således kunna historiskt uppvisas. At t. ex. Danskarne intogo Sverige och en tid be sutto det, skedde verkligen i tiden, och denn tilldragelse är följaktligen historiskt konstate rado. Men ännu har det ej fallit någon in, at! Danskarne derföre hade rättighet, att i all ti besitta Sverige. Åtminstone uppfattade ick Gustaf Wasa den historiska principen så. Oc icke heller Luther, då han öfverändakastad Roms 2ndliga välde, oaktadt också det öfver ti sekler konstaterat sig. Hvad vill man då me allt detta oförnuftigt pretenderade stöd i histo rien? Icke blir någonting riktigare och sanna re, för det, att det en lång tid varat. En sa blir derigenom visserligen märkvärdig; men ka likväl vara dålig, platt, skadlig.