under förmyndare, samt att rättighet icke kunde upp
stå för fråh. H.. alt ensidigt bryta kontraktet, hvar
ken deraf att ifrågavarande arrendekontrakt blifvi
upprättadt. efter, att ett Hofrättens utslag var ut
färdadt och innan detsamma af Kongl. Maj:t blifvi
upphäfrvet, eller af den utaf frih. R. jemväl åbero
pade omständighet, att han ansett E. utur stånd, at
uppfylla arrendeyilkoren. i
1 Högsta domstolen deremet fastställdes underrät
ternas beslut; ty Högsta domstolens fleste ledamöte
Hrr Justitteråden Stråle, Nybleus; Nordenstolpe
samt grefvarne C. Sparre och G. A. Sparre, pröf
vade, på de af underrätterne anförde skäl, och ur
der åberopande af Kengl. förordningen dem 7 Jun
4849, jemförd med Kongl. kungörelsen den 11 Ma
41774, rättvist, att med ändring af Hofrättens öfver
klagade dom, fastställa underrätternas domslut.
Hrr Justitieråden Bredberg och Engelhart åte
fastställde, på de I Nedre revislomens betänkand
andragna. skål, Hofrättens dom, så vidt dem inne
fattade, att frih. BR. borde, för brytande af det in
gångna kontraktet, gälda skadeersättning till E.
men hvad angeck bestämmandet af ersättningens be
lopp, så ansågo bemälte ledamöter det böra lerana;
parterne öppet att derom lagligen utföra deras talar
vid behörig domstol, emedan parterne icke förena:
sig om att öfverlemna denna fråga till gede mäns
afgörande.
Är det icke besynnerligt, att sedan hufvud-
persohen i denna sak, sjelf förklarat sig hafva
handlat omyndigt och verkligen äfven handlat
omyndigt,; så gäller han för myndig?
Huruledes högsta domstoln kommit att grund-
lägga ett så eget rättsförhållande är nära nog
obegripligt. Den förordning af den 7 Juni 1749,
som H. D. åberopat, har följande rubrik: Kongl.
Maj:ts nådige förordning, till hämmande af hvar-
jebanda med ungdomen öfvade bedrägerier. Den
likaledes citerade 8:e deraf lyder ordagrannt
som följer : På thet omyndige ymglingar, eller
the som hafva lust att them bedraga, ej måge
kunna gjöra räkning på then tid, tå en yngling,
efter lagens allmänna förordnande, blifver myn-
dig ; så hafve Wi härmed i Nåder velat lemna
Föräldrar, närmaste anhörige eller Förmyndare
frihet, att på bebörig ort och ställe begära, thet
tberas barn, anhörige eller the, som under the-
ras förmynderskap stå, måge än längre och på
flere år, än Lagen utsätter, för omyndige för-
klaras, samt theras egendom under laga Curato-
rers vård och säkra förvaltning sättas, så länge
och intill thess tillförlåtelige prof af försiktig hus-
hållning gifne varda; och böra the uti en sådan
ansökning få bifall, så framt icke thesto vigtiga-
re skäl theremot äro, som uppå domarens om-
pröfvande ankommer, hvilken skäliga omsorg
och omvårdnad, Föräldrar anhörige eller För-
myndare hafva böra, hvartill the härmed på
thet alfvarsammaste förpliktas, och i händeise,
att the sådant försumma, åligger thet Wåre och
Cronones Ombudsmän eller Fiscaler, sådant i
theras ställe hos Domaren angifva; och om nå-
gor är med Domarens utslag i thy fall missnöjd,
kunna besvär theröfver å behörig ort anföras,
utan något missnöjes förklarande, inom then tid,
som i 6 Cap. 1 S. Rättg.Balk. utsättes, och bör
then omyndige vara under förmynderskap, till
thess något utslag, hvaruti han för myndig för-
klaras, vunnit laga krafto.
Rubriken och innehållet af denna författning
visa oemotsägligt, att den angår omyndig ung-
dom, och vill man rida på ord, så säger ju slu-
tet af anförde ., att then omyndige bör vara
under förmynderskap; intill thess han blifvit för-
klarad myndig, något, som aldrig kan sägas om
den, som är myndig och således icke behöfver
förklaras myndig.
En omständighet, som skall göra antagandet
af H. D:s tolkningar vådligare än eljest, är den
att samma domstol, i ett annat mål, tolkat stad-
garne em kraftlösheten af de förbindelser omyn-
dig ingår, så vidsträckt, att, äfven sådane trans-
aktioner, som lända till hans nytta, böra förkla-
ras ogiltiga. Tillämpningen häraf skulle förmå
ruinera äfven -den ordentligaste och solidaste
affärsman. En anhörig till en handlande eller, i
brist af anhörig aCronones ombudsmann, begär
att han mitte sättas under förmyndare. TIdetta
ögonblick, och intill dess något utslag, hvaruti
han för myndig förklaras, vunnit laga kraftx,
måste, han, efier H. D:s tolkning, vara under
förmynderskaps. Allt hvad han under dena tid
sluter går åter, och det skulle vara en synnerlig
ödets skickelse om ej en sådan man blefve rui-
nerad.
För den allmänna moralen vore en lag, hvilken
ger anledning till en sådan skandal, som den uti
bär anförda tvistemål sig företeende, högst för-
derflig. Det är redan skamligt att myndig
blifne mån kunna lagligen neka till de förbin-
deiser, de såsom ynglingar iklädt sig, äfven om
FÖ Ta sr AR RN