under förmyndare, samt att rättighet icke kunde upp stå för fråh. H.. alt ensidigt bryta kontraktet, hvar ken deraf att ifrågavarande arrendekontrakt blifvi upprättadt. efter, att ett Hofrättens utslag var ut färdadt och innan detsamma af Kongl. Maj:t blifvi upphäfrvet, eller af den utaf frih. R. jemväl åbero pade omständighet, att han ansett E. utur stånd, at uppfylla arrendeyilkoren. i 1 Högsta domstolen deremet fastställdes underrät ternas beslut; ty Högsta domstolens fleste ledamöte Hrr Justitteråden Stråle, Nybleus; Nordenstolpe samt grefvarne C. Sparre och G. A. Sparre, pröf vade, på de af underrätterne anförde skäl, och ur der åberopande af Kengl. förordningen dem 7 Jun 4849, jemförd med Kongl. kungörelsen den 11 Ma 41774, rättvist, att med ändring af Hofrättens öfver klagade dom, fastställa underrätternas domslut. Hrr Justitieråden Bredberg och Engelhart åte fastställde, på de I Nedre revislomens betänkand andragna. skål, Hofrättens dom, så vidt dem inne fattade, att frih. BR. borde, för brytande af det in gångna kontraktet, gälda skadeersättning till E. men hvad angeck bestämmandet af ersättningens be lopp, så ansågo bemälte ledamöter det böra lerana; parterne öppet att derom lagligen utföra deras talar vid behörig domstol, emedan parterne icke förena: sig om att öfverlemna denna fråga till gede mäns afgörande. Är det icke besynnerligt, att sedan hufvudpersohen i denna sak, sjelf förklarat sig hafva handlat omyndigt och verkligen äfven handlat omyndigt,; så gäller han för myndig? Huruledes högsta domstoln kommit att grundlägga ett så eget rättsförhållande är nära nog obegripligt. Den förordning af den 7 Juni 1749, som H. D. åberopat, har följande rubrik: Kongl. Maj:ts nådige förordning, till hämmande af hvarjebanda med ungdomen öfvade bedrägerier. Den likaledes citerade 8:e deraf lyder ordagrannt som följer : På thet omyndige ymglingar, eller the som hafva lust att them bedraga, ej måge kunna gjöra räkning på then tid, tå en yngling, efter lagens allmänna förordnande, blifver myndig ; så hafve Wi härmed i Nåder velat lemna Föräldrar, närmaste anhörige eller Förmyndare frihet, att på bebörig ort och ställe begära, thet tberas barn, anhörige eller the, som under theras förmynderskap stå, måge än längre och på flere år, än Lagen utsätter, för omyndige förklaras, samt theras egendom under laga Curatorers vård och säkra förvaltning sättas, så länge och intill thess tillförlåtelige prof af försiktig hushållning gifne varda; och böra the uti en sådan ansökning få bifall, så framt icke thesto vigtigare skäl theremot äro, som uppå domarens ompröfvande ankommer, hvilken skäliga omsorg och omvårdnad, Föräldrar anhörige eller Förmyndare hafva böra, hvartill the härmed på thet alfvarsammaste förpliktas, och i händeise, att the sådant försumma, åligger thet Wåre och Cronones Ombudsmän eller Fiscaler, sådant i theras ställe hos Domaren angifva; och om någor är med Domarens utslag i thy fall missnöjd, kunna besvär theröfver å behörig ort anföras, utan något missnöjes förklarande, inom then tid, som i 6 Cap. 1 S. Rättg.Balk. utsättes, och bör then omyndige vara under förmynderskap, till thess något utslag, hvaruti han för myndig förklaras, vunnit laga krafto. Rubriken och innehållet af denna författning visa oemotsägligt, att den angår omyndig ungdom, och vill man rida på ord, så säger ju slutet af anförde ., att then omyndige bör vara under förmynderskap; intill thess han blifvit förklarad myndig, något, som aldrig kan sägas om den, som är myndig och således icke behöfver förklaras myndig. En omständighet, som skall göra antagandet af H. D:s tolkningar vådligare än eljest, är den att samma domstol, i ett annat mål, tolkat stadgarne em kraftlösheten af de förbindelser omyndig ingår, så vidsträckt, att, äfven sådane transaktioner, som lända till hans nytta, böra förklaras ogiltiga. Tillämpningen häraf skulle förmå ruinera äfven -den ordentligaste och solidaste affärsman. En anhörig till en handlande eller, i brist af anhörig aCronones ombudsmann, begär att han mitte sättas under förmyndare. TIdetta ögonblick, och intill dess något utslag, hvaruti han för myndig förklaras, vunnit laga kraftx, måste, han, efier H. D:s tolkning, vara under förmynderskaps. Allt hvad han under dena tid sluter går åter, och det skulle vara en synnerlig ödets skickelse om ej en sådan man blefve ruinerad. För den allmänna moralen vore en lag, hvilken ger anledning till en sådan skandal, som den uti bär anförda tvistemål sig företeende, högst förderflig. Det är redan skamligt att myndig blifne mån kunna lagligen neka till de förbindeiser, de såsom ynglingar iklädt sig, äfven om FÖ Ta sr AR RN