NÅGOT FRAN TYSKLANDS TEOLOGISKA
POLEMIK.
Frågan om söndagens firande har, som mar
vet, nyligen inom det Preussiska riket uppväck
mycken skriftvexling mellan både teologer oci
icke teologer, dervid jemte mycket ultrarigori
stiskt och metbodistiskt, äfven mycket sundt,oct
välgrundadt i liberal anda blifvit yttradt. Et
ganska tänkvärdt bidrag till denna litteratur fö;
sig, har nu sednast lemnats af en viss Detroit
sje!f prestman i Königsberg, den der uti en pre:
dikar, som sedan blifvit af trycket utgilven, öp.
pet förklarat sig emot hvarje tvång till upprätt
hål!ande af den kristliga kulten! Kristendomen
— säger han, — miste väsendtligen vara grun:
dad på något inre, och den inzår derföre icke i os:
utifrån utan uppenbarar sig inifrån i det yttre.n..
Högtidsdagar och Söadagar miste väl finnas, fö
jatt låta känslans inre verld träda ut i en yttre
uppenbarelse, men dessa hållpunkter äro likvä
i sjelfva verket fastställda endast för vår svag.
hets skull; ty den i sanning frie, behöfver dem ic-
ke, ty ban är, hvad ögonblick som helst, beredd på
att aflägga räkenskap för sina handlingar och tan-
kar. — En doktor Jachmann, privatdocent i teolo-
gien vid universitetet i Königsberg, hvars brochy-
rer om Sabbaten och Söndagen omedelbart sluts
sig till Detroits predikan, utgår från den ganska rik-
tiga historiska åsigten, att den kristna söndagen vä
sendtligen skiljer sig från den judiska sabbaten
Da äldsta kristna lade sabbaten på veckans för-
sta dag, för att icke ha sin gudstjenst gemensam
på samma dag med judarna, och behöllo det
hedniskt astrologiska namnet söndag (dies solig,
solens dag,) emedan de deri funno en symbol
af det ljus, som kristendomen var kallad att ut-
breda öfver jorden. Det är imedlertid satt ut-
om allt tvifvel, att i de trenne första århundra-
dena de öfriga timmarna af söndagen, hvilka ic-
ke voro anslagna till gudstjensten, på intet vis
ansågos frikallade från de vanliga söcknedagarnes
arbeten och verldsliga sysselsättningar. Först
Constantin den store var den, som stadgade att
STEKEN PRE TA NES SU ENN RAR SSE HEDEN