Jett ofelbart förräderi mot fölköta sak, åtminsto
ne tills man redan hade fått se den nya perso
nalen; ehuru vi gerna medgifva, att förräderie
Idå kunde vara ouppsitligt, och derföre ocks
Jendast gjorde vår anmärkning i form af fråga
TIbvarpå Freja ännu är skyldig svaret.
Den andra punkten handlar derom, att Afton
bladet af vissa uttryck i Freja dragit den kon
klusionen, att hon nu mera slutit sig till de
hvilande representationsförslaget. Detta har ho:
nu nekat, eburu det icke rätt står tillhopa mer
de uttryck vi en gång citerat; och härmed ä
den saken afgjord; det är åtminstone väl at
veta kvar man har henne. Dea, som icke ä
alldeles imbecill till förståndet begriper likväl
att en sådan slutsats är hvars och ens fullkom
liga rättighet tills en förklaring tillkommer. 3
Beskyllningarna för immoralitet hos Freja Re
daktionen för dess falska och stympade cita
tioner d. 25 Februari och 3 Mars har Afton
bladet redan till alla delar bevisat genom full
ständigt aftryckande af den artikel i Aftonbladet
hvarur de falska citationersa voro tagna. Dett:
behagade Freja således, en gåvg för alla, håll:
till godo, hon må skrika så mycket som helst
Vi kunne ej oupphörligt å nyo aftrycka samm:
artiklar, så ofta någon behagar citera dem falskt
vill Freja-Red. i denna punkt afskudda sig be-
skyllningen för lögnaktighet; må hon då våga
att sjelf meddela Aftonbladets artikel för d. 44
Febr., 4:sta sidan, 3:dje spalten ostympad, och
hennes publik får döma; men det lär hon akta
sig för.
Den fjerde punkten är att Aftonbladet flera
gånger skall anfört såsom bevis på Frejas bevå-
genrhet för adelsaristokratiern, att hon bland re-
presentationsförslagen rekommenderat såsom det
lämpligaste det, som åsyftade inrätta ett öfver-
bus med adel och biskoppar. Imedlertid säge:
hon, förekom i en artikel den 20 Mars, att hon
reserverat sig i anseende lill den jordägande adeln:
valrätt och biskopparnas sjelfskrifna rTepresenta-
lionsrätt i öfra kammaren.
En sådan strof fiones också verkligen i förbi-
gående yttrad i ett htet hörn af en bland de
femton eller tjugu artiklar, hvarigenom Freja
stretade mot och sökte depopularisera grunden
för Konstitutions utskottets representationsförslag:
och hvad biskopparne serskildt beträffar må det-
ta gerna räknas henne till godo. Men först och
främst ligger, för att nyttja hennes eget starka
uttryck, eit bedrägerin i påståendet att Aften-
bladet skyllt henne för uttrycklig bevågenhet
för adelsaristokratien; vi frågade endast och frå-
ga ännu, huru ett så afficheradt hat till allt hvad
adel heter, som hennes, står med någon konse-
qvens tillsammans med att rekommendera såsom
det lämpligaste ett förslag afså aristokratisk syft-
ning, som det ifrågavarande. Beviset för densa
rekommendation är Frejas artikel den 20 Mars.
Der står först under sjelfva titeln: Det lämpli-
gaste förslaget; således är der ej blott fråga om
några allmänna grunddrag deri, utan om försla-
get. Dessutom står följande i strid med reser-
vationen om adeln. Förf. talar om bebofvet af
minoritetens skydd mot majoritetens förtryck, en
stående fras och lösen för det stationära partiet.
Vidare: I närvarande stund utgör presteståndet
soch en del af adeln, isynnerhet innrehafvarne af
nembeten, det konservativa elementet bland repre-
sentationen. Det är också klart, att lärarestån-
det och embetsmannallassen — — i Sverge ut-
göra de rätta elamenterna i en öfre kammare.,
— — Redan genom att hafva tagit det mnärva-
rande och bestående till råds utmärker sig förf:s
färslag framför de redan nämnda. Vi hafve i
det föregående yttrat vår förkärlek för stånds-
vals. Slutligen och då Red. säger: Vi reser-
vera oss endast i anseende till den jordägande
Adelns valrätt (till första kammaren) och biskop-
parnas sjelfskrifvenhet, men förslaget likväl in-
nehåller 30 ledamöter af adeln i andra kamma-
ren, och ingen bestämd reservation finnes ut-
tryckt emot denna de!; då dessutom det bestå-
ende skall tagas till råds, och Freja förklarat sin
förkärlek för ståndsval, så hemställes om men
med sundt förnuft kan häraf draga annan slut-
sats, än att Freja oaktadt all sin ifver mot 2-
deln, ändå velat inrymma den en serskild plats
i representationen och derigenom befästa insti-
tutioness politiska icflytande äfven för framti-
;Hvad som helst för, men ingenting genom
folket Det är då äfven lätt att inse, huru
belåtne de maktägande skulle vara med att
se en sådan sats offentligen försvaras såsom
formlig riksdagsplan, i afseende på de vigti-
gaste reformfrågorna, och buru de skulle fäg-
na sig åt det intryck, sådant möjligen kunde
göra på dem som ej kände Frejas inkonsistens
och körande i alla väderstreck.