Jett ofelbart förräderi mot fölköta sak, åtminsto ne tills man redan hade fått se den nya perso nalen; ehuru vi gerna medgifva, att förräderie Idå kunde vara ouppsitligt, och derföre ocks Jendast gjorde vår anmärkning i form af fråga TIbvarpå Freja ännu är skyldig svaret. Den andra punkten handlar derom, att Afton bladet af vissa uttryck i Freja dragit den kon klusionen, att hon nu mera slutit sig till de hvilande representationsförslaget. Detta har ho: nu nekat, eburu det icke rätt står tillhopa mer de uttryck vi en gång citerat; och härmed ä den saken afgjord; det är åtminstone väl at veta kvar man har henne. Dea, som icke ä alldeles imbecill till förståndet begriper likväl att en sådan slutsats är hvars och ens fullkom liga rättighet tills en förklaring tillkommer. 3 Beskyllningarna för immoralitet hos Freja Re daktionen för dess falska och stympade cita tioner d. 25 Februari och 3 Mars har Afton bladet redan till alla delar bevisat genom full ständigt aftryckande af den artikel i Aftonbladet hvarur de falska citationersa voro tagna. Dett: behagade Freja således, en gåvg för alla, håll: till godo, hon må skrika så mycket som helst Vi kunne ej oupphörligt å nyo aftrycka samm: artiklar, så ofta någon behagar citera dem falskt vill Freja-Red. i denna punkt afskudda sig beskyllningen för lögnaktighet; må hon då våga att sjelf meddela Aftonbladets artikel för d. 44 Febr., 4:sta sidan, 3:dje spalten ostympad, och hennes publik får döma; men det lär hon akta sig för. Den fjerde punkten är att Aftonbladet flera gånger skall anfört såsom bevis på Frejas bevågenrhet för adelsaristokratiern, att hon bland representationsförslagen rekommenderat såsom det lämpligaste det, som åsyftade inrätta ett öfverbus med adel och biskoppar. Imedlertid säge: hon, förekom i en artikel den 20 Mars, att hon reserverat sig i anseende lill den jordägande adeln: valrätt och biskopparnas sjelfskrifna rTepresentalionsrätt i öfra kammaren. En sådan strof fiones också verkligen i förbigående yttrad i ett htet hörn af en bland de femton eller tjugu artiklar, hvarigenom Freja stretade mot och sökte depopularisera grunden för Konstitutions utskottets representationsförslag: och hvad biskopparne serskildt beträffar må detta gerna räknas henne till godo. Men först och främst ligger, för att nyttja hennes eget starka uttryck, eit bedrägerin i påståendet att Aftenbladet skyllt henne för uttrycklig bevågenhet för adelsaristokratien; vi frågade endast och fråga ännu, huru ett så afficheradt hat till allt hvad adel heter, som hennes, står med någon konseqvens tillsammans med att rekommendera såsom det lämpligaste ett förslag afså aristokratisk syftning, som det ifrågavarande. Beviset för densa rekommendation är Frejas artikel den 20 Mars. Der står först under sjelfva titeln: Det lämpligaste förslaget; således är der ej blott fråga om några allmänna grunddrag deri, utan om förslaget. Dessutom står följande i strid med reservationen om adeln. Förf. talar om bebofvet af minoritetens skydd mot majoritetens förtryck, en stående fras och lösen för det stationära partiet. Vidare: I närvarande stund utgör presteståndet soch en del af adeln, isynnerhet innrehafvarne af nembeten, det konservativa elementet bland representationen. Det är också klart, att lärareståndet och embetsmannallassen — — i Sverge utgöra de rätta elamenterna i en öfre kammare., — — Redan genom att hafva tagit det mnärvarande och bestående till råds utmärker sig förf:s färslag framför de redan nämnda. Vi hafve i det föregående yttrat vår förkärlek för ståndsvals. Slutligen och då Red. säger: Vi reservera oss endast i anseende till den jordägande Adelns valrätt (till första kammaren) och biskopparnas sjelfskrifvenhet, men förslaget likväl innehåller 30 ledamöter af adeln i andra kammaren, och ingen bestämd reservation finnes uttryckt emot denna de!; då dessutom det bestående skall tagas till råds, och Freja förklarat sin förkärlek för ståndsval, så hemställes om men med sundt förnuft kan häraf draga annan slutsats, än att Freja oaktadt all sin ifver mot 2deln, ändå velat inrymma den en serskild plats i representationen och derigenom befästa institutioness politiska icflytande äfven för framti;Hvad som helst för, men ingenting genom folket Det är då äfven lätt att inse, huru belåtne de maktägande skulle vara med att se en sådan sats offentligen försvaras såsom formlig riksdagsplan, i afseende på de vigtigaste reformfrågorna, och buru de skulle fägna sig åt det intryck, sådant möjligen kunde göra på dem som ej kände Frejas inkonsistens och körande i alla väderstreck.