hvad vi ega samt lemnat mig och mina barn kär i elindela Som et: åskslag från en molnfri bimmel, träffase dessa ord församlingen; en graflik tystnad muppstod, endast afbruten af skräddarehustruns: snyftning:r, och bleka och stela stirrade de an-. däkiga åhö arna på hvarandra. Krumm återfick först fattningen och sade: Bet är inte möjligt, min fru; ni irrar er; den fromme mannen — — —p Ävn en bedragare, en tjuf, som rymt sin väg med hela kassan, för ait få lefva i sus ceh dus, utan aft en gång ta mig med sigl Men bevisen för er hårda anklagelse, bevi-. sen! ropade pastorn med otålighet och bekymrad för sin församling. Hår äro del svarade den stackars yvinnan. och lemsade ett papper till den darrande Krnmm. sÅck, j:g olyekliga, jag beklagansvärda hustru, inte ens ta mig med sig! Göra sig sjelf rik och lemna mig här i e:ändel, Den andlige hade under tiden läst hvad som stod i brefvet. Han var dödsblek. ,Hvad är det! Lis högt! Hvad skrifver bar!o ropade alla på en gång. Krum steg nu med vacklade knän upp i kathedern och läste följande: Min broderliga helsning till Herrans församling! Som anden uppenbarat sig för mig sistlidne natt och ålagt mig att i Amerika bilda en ny örsamling, så följer jag utan tvekan denna himmelens vink. För att grundlägga nämnda församling, befallde mig anden att medtaga så mycpket penningar som möjligt, emedan ni, riklizen välsignade af himmelen, dertill snart skolen f: äga verldens återlösare, och sålurda tickar jag er redan på förhand i våra blifvande bröders namn, för det erhållna lånet och hälsar er med öm hroderskär:ek. Ratzler.