hvad vi ega samt lemnat mig och mina barn
kär i elindela
Som et: åskslag från en molnfri bimmel, träffa-
se dessa ord församlingen; en graflik tystnad
muppstod, endast afbruten af skräddarehustruns:
snyftning:r, och bleka och stela stirrade de an-.
däkiga åhö arna på hvarandra.
Krumm återfick först fattningen och sade:
Bet är inte möjligt, min fru; ni irrar er; den
fromme mannen — — —p
Ävn en bedragare, en tjuf, som rymt sin väg
med hela kassan, för ait få lefva i sus ceh dus,
utan aft en gång ta mig med sigl
Men bevisen för er hårda anklagelse, bevi-.
sen! ropade pastorn med otålighet och bekym-
rad för sin församling.
Hår äro del svarade den stackars yvinnan.
och lemsade ett papper till den darrande Krnmm.
sÅck, j:g olyekliga, jag beklagansvärda hustru,
inte ens ta mig med sig! Göra sig sjelf rik och
lemna mig här i e:ändel,
Den andlige hade under tiden läst hvad som
stod i brefvet. Han var dödsblek.
,Hvad är det! Lis högt! Hvad skrifver bar!o
ropade alla på en gång.
Krum steg nu med vacklade knän upp i ka-
thedern och läste följande:
Min broderliga helsning till Herrans försam-
ling!
Som anden uppenbarat sig för mig sistlidne
natt och ålagt mig att i Amerika bilda en ny
örsamling, så följer jag utan tvekan denna him-
melens vink. För att grundlägga nämnda för-
samling, befallde mig anden att medtaga så myc-
pket penningar som möjligt, emedan ni, riklizen
välsignade af himmelen, dertill snart skolen f:
äga verldens återlösare, och sålurda tickar jag
er redan på förhand i våra blifvande bröders
namn, för det erhållna lånet och hälsar er med
öm hroderskär:ek. Ratzler.