uppdragå en grånsskilhåd mellan förr och nu
och helt otvunget tillkännagifva, hvad som kan
äga rum med mången annan tidning, att en el-
terföjjande Redaktion icke behöfver binda sig
vid de åsigter, som under en äldre period fram-
stallts under en annans ledning. Freja kände
också tillräckligt Aftonbladets sätt att gå tillvä-
ga, för att veta, att vi i sådant fall visserligen
icke hade skolat säga ett ord om den snön,
som föll i fjolm, Men långt ifrån att vilja fatta
den verkliga välmening, som låg till grund för
detta Aftonbladets handlingssätt, har den nuva-
raude Redaktören af en lumpen inbilskhet, som
i längden bekommer mycket illa, icke allenast
gjort sig solidariskt ansvarig för f.d. Utgifvarens
artiklar och-försökt taga dessa i försvar, oaktadt
f. d. Utgifvarens verkliga ställning och riktningen
af hans åsigter, äfven den tiden och alltifrån
de sista årgångarne af Argus, icke varit en hem-
lighet för någon, om icke tilläfventyrs för Freja-
redaktören; och i och med detsamma rusar heders-
manner pu blindt tillbaka i reaktionens armar,
ropar till och med att elden är lös, beskärmar
sig öfver förnärmad heder och ära, och öfver-
öser oss med de plumpaste tillmälen, för det vi
tagit oss friheten belysa just de artiklar och
tendenser i Freja under sistlidne Riksdag, som
häriedde sig från den nyssnämnde några måna-
nader efieråt till de reaktionäras läger formli-
gen öfvergångne medarbetaren. Ivgen lär di
vidare förebrå oss, om vi numera betrakta Freja
endast ifrån dena position, som hon sålunda sjelt
gifvit sig. Tu Pas voulu, Georges Dandin.
Litom oss nu se, huruvida Aftonbladet verk-
ligen, såso:a Freja i sin jemmer-artiikel för i
Tisdags påstår, i afseende på de deruti upptag-
na punkterna af vir räfst, visat ett bbrutalt gäc-
keri af heder och anständighet,, heder och
ärar, burit sig åt som en skurkp, 0. s. v., elier
hvarthan dessa epitheter återfalla, om de verk-
ligen skola tillämpas.
Den första punkten angår, att Aftonbladet
uti er anmärkning om Frejas riksdags-plan den
3 Januari 1340 yttrat, att Freja deri icke nämnt
ett ord em nödvändigheten för Ständerna att
intaga en inponerande ställning på Stat: Utskotts-
vägen, då likväl i slutet af artikeln verkligen
funnits en strof derom, att representationen kun-
de göra en anmälan efter 107 om Rådgif-
varnes afligsnande, förstådd till sin verkliga syft-
ning, och att dertill fordrades, att inga anslag
beviljades förr, än representationen såg en mi-
nister utnämnas, som verkligen förtjenade na-
tionens förtroende. Denna anmärkning är grun-
dad till sjeifva hufvudinnehållet, men den märk-
hza skilnaden, som Freja-red. visligen aktat sig
vidröra, är att Aftonbladet sjelfmant och opå-
mint, innan någon anmärkning gjordes från an-
nat hå!l, med all loyautet rättade och anmärkte
-den förbisedda strofen. Vi fråga nu läsaren,
hvem har här bandlat bedrägligt, Aftonbladet,
som sjelf gjorde rättelsen, eller den usla Freja,
som förteg det:a och ännu pistir, att rättelsen
var nödivungen ?
En annan omständighet, som härvid äfven ka-
rakteriserar Frejas ärlighet och hedern, är att
hon lisaledes döljer, att den ifrågavarande cita-
tionen var blott en bisak i Aftonbladets anmärk-
ning. O:-fsedt nemligen det sannolikt overkställ-
bara dei, att bevilja inga anslag, heldst då de
s. k. ordina.ie skatternas ändring förklarats be-
roende af Konungens sanktion, och hvad tull
bevillningen beträffar, Freja visst icke skulle
vara den, som wille afskaffa denna, samt att fra-
sen tnga anslag i hennes mun således påtagligen
var ett tom: ord utan mening; oafsedti detta, sä-
ga wi, så gällde Aftonbladets hufvudsakliga an-
märkning mot Freja aldeles icke den här ofvan
citerade pur-kten, utan det råd hon i sin riks-
dagsplan gaf Ständern, att ej befatta sig med de
stora r-formrågorna, utan endast ingå med en
begäran til den nya regeringen, på hvilken mar
skulle bvega allt sitt hopp (men hvars utnäim-
nande Jikväl i alla händelser tillhörde Konungen),
att uwarheta ett förslag derom till en blifvande
urtima riksdag, oeh likaså ett förslag till tull-
och handelsagstiftning, m. m.; med ett ord, att
för tillfället uppskjuta atla dessa frågor, och det
just i ev ögonblick, då det stationära systeme!
bade att befara en stark impuls till reformer
från folkets sida ). Detta råd var och är således
) Det ar mer än väl bekant, att hela den stora
politiska striden i vår tid emellan representa-
tift regeringssätt å ena cch absolutism å an-
dra sidan till en viss grad koncentrerar sig
just omkring den här omtvistade hufvudpunk-
ten, antinzen impulsen till reformer skall få
komma frår folket och dess representanter
eller från regeringarna; och den absalutistiska
tendensen uttrycker sig just i ordspråket:
SEEDERS EEE EE SEE
etdnde
hvad vi ega samt lemnat mig och mina barn