samma sätt har Herran hört vår röst och bes!yrkt vår tro. Han har upplåtit sin hand och välsigvar henne. Han har upphöjt henne till ett nytt Betblebem och detta slott till det heliga stall der oxen och åsninnan voro bundnpa. Vid dessa Krumms ord såg Ratzer förvånad på honom; derefter ref han sig i sitt röda, yfviga hår och frågade något ironiskt: Skall detta vara en allegori? Har min broder glömt skriftens ord?, svarade pastorn; lömt den profetia, som jag kungjort församlivgen? Ja, anden har sagt mig, att en jungfru, tillhörande vår lyckliga församling, bär i sitt sköte den nye återlösarer. sOch hvem är den välsignade? frågade Ratzler med en rättrogen uppsyn. Hrem? Hvem annan än vår fromma syster Maria, till hvars bebådelse vi alla varit vittnen Grefvinnan?I, Ropade skattmästaren förvånad. Hon är i en viss belägenhet, fullföljle exskräddarens bustru som nu inträdde och hade hört slutet på samtalet. Kammarjungfrun har talt om det för mig långt förut. Men säg, herr pastor, fortfor hon med ilskefullt leende, ,är det sant som Louise sagt, att erkeengeln Gabriel, som bott här så länge, inte .var någon annan än en ung målare, som lättsinnigt stryker kring i veriden och... Håll tyst, o!ycksaligal ropade pastorn med ea dundrande röst. Louise är en förkastad och otrogen själ; den lede fienden sitter på hennes tunga och rasar mot de fromma i Herranom. Men, herr pastor, hvad säcer ni väl om jag talar om för er hvad min Kristoffer berättade, då han för några dagar sedan kom från hufvudstaden? Jo, han sig erkeengein der och det just i det ögonblick då polisen arresterade bonom för skuld. Det är väl möjligt, min fro, ty han skall Iå-. ta inspärra sig, för att sedan genom ett under