samma sätt har Herran hört vår röst och bes!yrkt
vår tro. Han har upplåtit sin hand och välsig-
var henne. Han har upphöjt henne till ett nytt
Betblebem och detta slott till det heliga stall
der oxen och åsninnan voro bundnpa.
Vid dessa Krumms ord såg Ratzer förvånad
på honom; derefter ref han sig i sitt röda, yf-
viga hår och frågade något ironiskt:
Skall detta vara en allegori?
Har min broder glömt skriftens ord?, sva-
rade pastorn; lömt den profetia, som jag kun-
gjort församlivgen? Ja, anden har sagt mig, att
en jungfru, tillhörande vår lyckliga församling,
bär i sitt sköte den nye återlösarer.
sOch hvem är den välsignade? frågade Ratz-
ler med en rättrogen uppsyn.
Hrem? Hvem annan än vår fromma syster
Maria, till hvars bebådelse vi alla varit vittnen
Grefvinnan?I, Ropade skattmästaren för-
vånad.
Hon är i en viss belägenhet, fullföljle ex-
skräddarens bustru som nu inträdde och hade
hört slutet på samtalet. Kammarjungfrun har
talt om det för mig långt förut. Men säg, herr
pastor, fortfor hon med ilskefullt leende, ,är
det sant som Louise sagt, att erkeengeln Gabriel,
som bott här så länge, inte .var någon annan
än en ung målare, som lättsinnigt stryker kring
i veriden och...
Håll tyst, o!ycksaligal ropade pastorn med
ea dundrande röst. Louise är en förkastad och
otrogen själ; den lede fienden sitter på hennes
tunga och rasar mot de fromma i Herranom.
Men, herr pastor, hvad säcer ni väl om jag
talar om för er hvad min Kristoffer berättade,
då han för några dagar sedan kom från hufvud-
staden? Jo, han sig erkeengein der och det
just i det ögonblick då polisen arresterade bo-
nom för skuld.
Det är väl möjligt, min fro, ty han skall Iå-.
ta inspärra sig, för att sedan genom ett under-